Jag har så otroligt mycket prylar som jag älskar. Alla mina böcker. Min ljudanläggning. Mina tavlor. CD-, och vinylskivor. De här sakerna kommer jag inte få med mig ner i graven och även om jag kunde det skulle jag inte ha någon glädje av dem ändå. I mogen ålder har man hunnit skaffa sig en del saker och en del av dem tycker man väldigt mycket om och ett liv utan dem är nästan otänkbart. Hur bär man sig åt för att göra en sådan stor fråga tänkbar tro?
Jag tänker mig mer och mer att leva återstoden av mitt liv i Spanien. För min hälsas och för mitt välmåendes skull. En del av sakerna skulle jag kunna ta med mig ner till lägenheten men jag får inte plats med så mycket där. På något sätt tycker jag också om att leva i den avskalade lägenheten därnere. Där har jag egentligen inga personliga saker alls och kommer troligen heller inte att börja bygga upp ett nytt "Eddiemuseum"där. Min hjärna kommer ju alltid vara med mig som arkiv och idéspruta. Det kanske räcker med den och den får ju alltid plats högst upp på kroppen i sitt skräddarsydda schatull.
Men hur det än är så är ju verkligheten sådan att jag kommer att få ett problem den dagen när jag ska sälja kapellet. Om alla saker då är kvar härinne blir det förmodligen så att det mesta kommer att gå till "brännbart" för att bli av med det snabbt. Därför överväger jag redan nu att börja avyttra sådant jag inte ska ha med mig till Spanien. Men det är sååå svårt. Dessutom har jag börjat med min nya hobby att måla. Redan nu börjar det bli ett problem eftersom jag egentligen inte har plats för mina alster. De färdiga målningarna betyder inte så mycket för mig heller som själva skapandet av dem gör.
Jag tycker iofs om att titta på dem men nu står de bara i en hög mot en vägg. Jag har ingen plats att ha dem uppställda så de syns ens. Jag kanske ska samla alla mina egna "verk" och i början av januari varje år köra årets produktion till tippen för att påbörja det nya årets produktion.
Jag måste ändå försöka få till en plan för hur jag succesivt ska göra mig av med mitt bohag. Jag funderar på att börja sälja av mina tavlor som jag själv köpt. De betingar ju ett helt annat ekonomiskt värde men också ett känslomässigt dito. Konst och andra tavlor är inte så lätta att sälja eftersom de är så personliga. Det är nog där jag måste börja eftersom det kommer att ta längst tid att finna köpare till dem. Mina egna målningar har jag inte samma "känslor" för och de betingar heller inget värde.
Jag hörde en gång en berättelse om en konstnär (tror jag). Han hade en väldigt stor produktion men trots att han var duktig och trots att folk frågade honom om de fick köpa tavlor av honom så svarade han alltid nej. Hans tavlor var inte till salu. Istället brände han alla sina tavlor med jämna mellanrum. I stora bål där allt det vackra bara fick brinna upp.
Det kanske är det som är grejen även om man för alltid kommer att vara en medioker konstnär. Att göra produktionen känd, få en del "följare" och sedan bränna alltihop. I några år. Att göra sig ett namn på det viset. Att han är den konstnären som aldrig säljer några av sina verk hur mycket man än tjatar på honom eller hur stora belopp man än erbjuder.
Efter några år släpper man ändå några till försäljning och tar ut skyhöga priser och bränner resten.
Jag hade en liknande tanke en gång i min ungdom faktiskt när jag samlade på frimärken. Jag hade ett norskt frimärke i flera hundra exemplar. Ett skitfult brunt frimärke med en råbandsknop på. Jag vet inte varför det hade blivit så att jag hade så många exemplar men så var det. Jag hade kunnat fylla ett antal frimärksalbum men samma märke. Då tänkte jag att om jag bränner alla utom ett måste ju det kvarvarande exemplarets värde stiga något.
Eftersom jag är den personen jag är och inte skulle orka leva med en dold agenda är det förstås inget för mig. Därför har jag också sagt att jag skänker bort mina egentillverkade målningar mot att den som får dem kan övertyga mig att denne tycker så mycket om tavlan att denne kommer att ha den på väggen i sitt eget hem. Eller byter till sig en målning för en sexpack Norrlands Guld 3,5. Det går jag också med på. Annars kan jag lika gärna samla dem på hög tills den dagen då jag kör allt till Strandmossens återvinningsstation. De jag skänker bort finns i ett "Fotoalbum" som jag döpt till "Målningar" på Facebook under min profil. Hör av er om ni vill. Ni kanske hittar något ni vill köpa också när ni ändå är i mitt hem.
I dag är det fredag igen. Jag och Felix ska till Karlstad i morgon förmiddag. På en konstutställning där min favoritkonstnär Karin Fast Aronsson ställer ut. Idag (fredag) inleds hennes utställning med ett vernissage på galleri "Konst i Karlstad". I övrigt har jag inget planerat i helgen förutom att sätta på hänganordningar för uppsättning på mina egenskapade målningar. Jag ska måla lite också. Kanske dricka lite vin. Eller öl. Lyssna på musik. Läsa. Slumra. Dagdrömma.
Herregud jag har ju att göra hela helgen inser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar