Kapellbloggen: Måleri

Vaknade 05:55, tände och läste ut "Vardagar 5" av Lundell. Nu har han inlett en mailkorrespondens med "N". Eftersom jag sett i "skvallerspaltarna" att kontakten kommer att leda till en ny relation för han som är 70+ ska det bli intressant att se hur han tänker om att gå in i en ny relation. Han är skeptisk. Vet att dat bara kommer att leda till en massa trubbel. Att han inte borde göra om dumheten igen nu när han trivs så bra med sitt egna liv. Hög igenkänning där även från min sida. Men nu får jag inte veta hur det går på ett tag. "Vardagar 6 & 7" här ännu inte kommit i pocket och jag orkar inte ligga i sängen och hantera inbundna tegelstenar. Men jag har annat att läsa tills de släpps.

Målade på förmiddagen. Behövde göra färdig Felix stora tavla som han ska ha över sängen.

I bakgrunden hade jag sällskap av "Böda camping" på TV:n. Jag märker hur jag mer och mer föraktar det där svenssonlivet med husvagn och barnfamiljer där pappan går och dricker öl hela dagarna medan mammorna diskar och bevakar barnen. Skalar potatis. Sopar i förtältet. Framåt kvällningen får mannen sin tid i strålkastarljuset vid grillen. Mamman hackar sallad. Inte för att någon av dem tycker att salladen behövs men det ser bra ut i barnens och grannarnas ögon. Sedan middag med grannarna. Aldrig ensamma bara föräldrarna. Eftersom de inte längre har någon kärlek kvar riskerar sådana kvällar på tu man hand att bli tysta eller irriterade. Då behöver man andra vuxna som sköldar. Några andra vuxna att imponera på istället för att bli ifrågasatt och föraktad av sin uttjatade partner. Ibland kommer någon fri människa och sätter sig och gästar bordet. Då är denne "spexig" och en glad jävel. Skulle man själv göra samma sak och spexa till det skulle partnern gå och lägga sig i bitter förödmjukelse. Samma partner som uttalar meningen: "Han är allt bra spexig den där Olsson" som säger "Måste du skämma ut dig på varje fest?"

När den fria människan lämnar bordet tänker alla att de hellre skulle vilja ha dennes liv. Och här sitter de nu kvar vid sorgens bord och föraktar varann ännu mer. Varför inte välja att vara den fria människan. Har denne fria människa inte ett roligare liv där ingen bestämmer över denne eller har åsikter om hur denne är, ser ut, pratar, äter, låter, rör sig, skrattar, luktar och dricker. Jo, svarar jag självsäkert.

Samtidigt saknar den fria människan (jag) stunderna av hudkontakt, igenkännande blickar, tillit, djup förståelse, känslan av att vara vi mot världen och mallighet som en fantastisk vän/partner KAN innebära. Åtminstone en tid innan även det blir bitter vardag. Ungefär som Lundell antyder när han aktar sig för att bli för engagerad i "N". Men han kommer att åka dit även denna gång. Det visar senare historien. Det är bara att hoppas att det blir annorlunda och helt underbart "den här gången". Liksom jag själv kanske fantiserar om ibland.

Allt man skriver är självbiografiskt. Det kan knappt vara något annat om man inte har en otrolig fantasi. Möjligen kan vissa saker vara "anonym-vän-biografiska" men vissa känslor måste man själv haft för att kunna beskriva dem i text.

Som tur är beskriver inta alla människor sina liv i skriven text. Det är hela tiden en balansgång gällande hur mycket av sig själv man ska bjuda på. Men bjuder man inte på något får man aldrig något tillbaka i form av djupare tankar. Det finns väl inget mer ointressant än ytliga tankar om sport, mode, träning, inredning, kostreligioner mm.

I kvällningen gjorde jag Felix tavla färdig. När den torkat några dagar ska jag sätta fast fästanordning på baksidan. Jag behöver undersöka kvaliteten på väggen där den ska hänga också för den blev förstås ganska tung.

Idag var Kurt här. En av de vänner jag haft som längst i livet. För många år sedan lånade jag Frank Zappaskivor av honom och blev helt såld. Idag var han här och köpte skivor av mig. Det kändes som om cirkeln slöts lite. Han tjatade hela tiden på mig att jag kommer att ångra mig. Men det gör jag inte. Med varje liten skivbunt som lämnar kapellet känner jag mig allt säkrare på att jag inlett avvecklingen i helt rätt tid. Troligen kommer Kurt tillbaka i närtid och plockar igen. Jag kan lätt föreställa mig vilken guldgruva jag har i hans ögon. Jag skulle själv velat vara i hans situation. En önskedröm som går i uppfyllelse. Vi har otroligt lika musiksmak och han blev nästan hispig när han fritt fick bläddra bland allt godis.

Men för min del är det över nu. Nu inleds en ny era.

Efter Kurt kom en annan kille och plockade till sig ett gäng skivor.

Nu är det tre personer som varit här och fyndat och det känns mindre jobbigt ju fler som varit här.