Sill är inte bara sill!

Gjorde en sillanrättning ikväll. Inget märkvärdig utan bara en burk inlagd sill och fem färskpotatisar. Då insåg jag hur otroligt mycket jag längtat efter detta. Nu är det ju inte så att jag äter sill och potatis en gång i veckan eller ens var tionde dag. Det var det svenska jag längtat efter. Ingen pizzaslice i hela norgamerika kan mäta sig med den portionen jag åt här ikväll.

Hemresan var en lång och jobbig historia. Vaknade halv sju i söndags morse. Duschade, packade klart mina pinaler och gick sedan och åt frukost på Veseleka (hörnet 2nd Av och E 9 st). Åt i lugn och ro. Gick sedan tillbaka till hotellet och hämtade väskorna.
Tog en taxi till Penn station och därifrån tåget till Newark international airport på New Jersey-sidan. Var där i väldigt god tid. Satt och läste och tittade på folk.
Checkade in mitt bagage vid 14-tiden och klev ombord på planet 16:40. Planet lyfte 17:20 och landade i Stockholm kl 07:05. Då hade det blivit måndag också. Sov inte en blund på hela resan. När jag landade var ju klockan 24 New York-tid och det har ju varit då jag lagt mig tidigare.
En av mina väskor var inte med på bagagebandet. Jag och några andra utan fullständigt bagage gick till en lucka och skulle anmäla förlusterna. Då kom en och ropade att det kommit ut flera väskor och som tur var fanns min med där. Det var väskan med Felix alla leksaker också.
Stressade iväg till flygbussen som blev fullsatt. Jag satt inklämd mot ett solfönster av en kvinna i nylonjacka som pratade oavbrutet med en vännina om ett spårprov som hennes jakthund utfört. Varje gång jag vidrörde hennes ärm med min arm klibbade jag fast av svett.
Det var trafikkaos i Stockholm och till slut reste jag mig och sa: -Släpp fram mig, jag får panik! Jag pallade inte att sitta klämd mellan kvinnan och fönstret utan fick inta en friare position bak i bussen och kunde äntligen andas.
På centralen var det till att vänta en timme och när jag kom ombord på tåget hade jag ännu inte fått någon sms-biljett. Tåget var i stort sett fullt och det var fruktansvärt varmt. Luften stod stilla som i ett växthus. Jag fick stå upp med mina två väskor. När konduktören kom löste det sig med biljett i alla fall. Hon kunde se att jag betalat. Platsbiljett hade jag dock ingen men konduktören trodde det skulle finnas platser längre bak i tåget. Problemet var att jag inte kunde ta mig dit med min packning bland alla människor och deras väskor. I Södertälje fick jag kliva av första vagnen och springa med mina väskor till den sista innan konduktören visslade i sin pipa.
Där fanns också en sittplats som väl var. Jag var tvungen att få sova.

Men det gick inte. Jag sov inte på hela den resan heller och det är först nu jag kan få ro att krypa ner i min plastfria säng. Måste iofs vika en tvätt från resan som ligger i sängen först.

God natt. då!