Efter att jag skrev det förra inlägget har jag tänkt mer på samlandet. En vän till mig skrev följande på FB:
"Har funderat över samlande och svårighet att göra sig av med pryttlarna min slutsats är manlig sentimentalitet. Kvinnor är mer rationella."
Enligt min egen erfarenhet så är det faktiskt nästan bara män som samlar hysteriskt. Man ser ju program på TV om "Hoarders" och många av dem är kvinnor men då handlar det ofta om rena sopor som de inte kan göra sig av med. Samlande är nog ändå något annat även om man ser "inslag" av seriöst samlande i deras beteende.
Häromdagen skrev jag på bloggen om det här med att samla på hibiskusar. Att det blivit stora pengar i det på sistone och att jag inte vill vara en del av det. Faktum är att jag tror att det är en tillströmmande hop av män som gett sig in i "Köpes/Bytes-cirkusen" runt hibiskusarna. Vi som tycker om hibiskus för de vackra blommornas skull kan tröttna lite då. Det är i alla fall vad som delvis hänt för mig. Och att jag ständigt blir drabbad av ohyra. De här eftertraktade sorterna går knappt längre att köpa för de som älskar hibiskus för utseendet och man inser att just den sorten kommer jag aldrig kunna köpa och ha här hemma eftersom den betingar så högt pris.
Medelålders män inser plötsligt att de har en massa pengar över. De har allt vad de behöver och därför köper de sig en HD för 100 000 kr. Eller ett armbandsur för 75 000 kr som de lägger i en byrålåda. Så tror jag inte kvinnor gör. Men vad gör de då med sitt "överskott" av pengar i medelåldern? Eller får de sällan något överskott p gr a att de är kvinnor och har tjänat sämre under livet?
Ett fåtal kvinnor jag känner "unnar" sig något extra i det skedet av livet när de egentligen har råd. Någon köper en jättedyr cykel, en annan köper ett litet sommarställe eller kolonilott för att ha ett ställe att drömma sig bort till under mörka vintern och att vara vid under den korta vackra sommaren. Någon kanske reser. Med en likasinnad väninna men mer sällan ensam tror jag. Ingen kvinna köper armbandsur eller sportbil. Kanske en handväska men jag tror inte det heller faktiskt. Detta avslöjar kanske vad lite jag begriper om kvinnor.
"L" är i alla fall en sådan kvinna och det är det jag tycker så mycket om hos henne. Jag förstår henne på ett djupare plan och hon förstår mig.
Tjejer verkar oftast inte bli lika trollbundna av samlande. Ett år kom ordet "tjejsamla" med på "Nyordslistan" och jag förstod direkt vad det betydde. I webbtidningen "Språktidningen" från 2012-01-09 står en definition av tjejsamla att läsa:
"Det går att se tjejsamla som ett uttryck för att det kvinnor gör är avvikande och inte lika seriöst eller värdefullt som det män sysslar med. Men det går också att se tjejsamla som ett annat sätt att samla, att någon ”nöjer sig med några stycken av det man samlar på”, som det heter i Språkrådets definition av ordet."
Idag föll jag till föga för ett inköp jag bevakat en tid. Jag är så otroligt nöjd med att jag köpt en egen kundkorg på Maxi. Jag har länge gått och funderat över hur det kommer att bli den dagen då min älskade korg går sönder. Tänk om det var en engångsföreteelse att man fick köpa en egen korg.
Idag fick jag se att det fanns nya att köpa så jag köpte en direkt. Jag kommer nog aldrig ha båda korgarna med mig in samtidigt på Maxi. Den nya får stå tills den andra går sönder. Då kommer jag känna mig jättenöjd när jag varit så förutseende att jag omedelbart kan ta reserven i bruk.
Det är också en form av det samlande jag tidigare beskrivit. Att se till att man har reserver av saker och ting. Jag vet inte hur många tusen kronor det ligger runt om i kapellet i form av uppbundet kapital. Extra borrar, stickssågsblad, deosticks som jag köpt endast för att det känns skönt att ha som reserv om något plötsligt tar slut.
Idag tog jag fram en ny deo som jag hade ståendes i ett skåp. Direkt köpte jag en ny för att kunna ställa in i skåpet igen. Jag skannade in två stycken faktiskt men tog bort den ena eftersom jag ville få ytterligare ett tillfälle att känna mig planerande för framtiden och rik nästa gång min deo tar slut då jag direkt köper en ny reserv. Jag vill hela tiden ligga ett exemplar före av mångt och mycket. Konserver med krossade tomater har jag nog ett överflöd av t ex. Jag vågar knappt kolla. I själva verket är inte sakerna mer än minuter bort om behovet plötsligt skulle uppstå. Det är ändå en tillfredsställelse i att kunna ersätta ett förbrukat sticksågsblad med ett nytt som man bara trollar fram ur lådan i uthuset. Det är rikedom på något sätt. Lika självklart som att man inte går ut i skogen och letar ved varje gång man vill tända upp i braskaminen.
Idag ägnade jag mig också åt det tveksamma lilla "roliga" pysslet att fylla på veckans Dosett med mediciner. Det är ändå en trevlig stund av pysslig sysselsättning då jag känner mig nöjd efteråt. Att från olika förpackningar skapa ordning inför kommande medicinintag.
Jag gick också igenom tobakslandet och rensade det ogräs som kommit upp. Snart är bladen så stora att ogräsrensning blir överflödigt. Inget annat kan växa under de skuggande plantorna till slut.
Jag såg en fantastiskt fin dokumentär om Max von Sydow på eftermiddagen.
Peps Persson avled idag, 74 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar