Igår kopplade jag in GPSn i bilen för att se hur lång tid den skulle behöva på sig för att guida mig till Gardemoens långtidsparkering. Tre och en halv timme skulle det ta. Jag dubbelkollade också så att gränsövergången vid Charlottenberg/Morokulien är bemannad och det är den. Det blir intressant att se hur lång tid det kommer att ta i tullen. Inte alltför lång tid antar jag. Jag hör inga nyheter om köer vid gränsen precis men jag är alltid ute i god tid.
Tydligen behöver man fylla i en blankett till den Tjeckiska smittskyddsmyndigheten inför inresa och det gjorde jag igår digitalt. Jag kollade igenom alla pappershandlingar en gång till inför resan och hemförsäkringspapper och det lilla EU-kortet är med.
Igår kväll fick jag besök av en gammal kollega. Ronny och jag träffas i bästa fall en gång om året. Däremellan har vi ingen kontakt. Det har blivit något av en tradition att sitta här hos mig och diskutera livet. Vi har haft ett uppehåll förra året när det var pandemi. Nu är vi båda fullvaccinerade. Han har dessutom haft sjukdomen. Vi har alltid saker att prata om och gårdagens samtal tog vid där det förra slutade för två år sedan i princip. Det blir lite repetitioner också förstås eftersom vi båda börjar bli lite gaggiga.
Jag skördade tobak igår också så nu kan även det anstå några dagar. Jag tittade lite på OS-invigningen innan jag sov middag en stund i soffan. Jag hann i alla fall irritera mig på hur varje land bar sin flagga vid inmarschen. Det var två personer som höll i samma flagga i de flesta fall. En man och en kvinna men jag såg hur obekväma alla var med det. De hade antagligen blivit tillsagda att en man och en kvinna ska hålla i flaggan men det går ju inte att vara två och hålla i en flagga med en stång. Herregud vad de krånglade för att allt skulle gå politiskt korrekt till. Det blev bara urdumt men ingen kunde heller komma och anklaga arrangören efteråt att en man burit nationens flagga. Jag avskyr samhällets uppenbara PK-iver i allt nuförtiden.
Sivan kom förbi en sväng igår också. Blev kliad, fick lite mat, drack vatten och satte sig direkt på favoritstället på pass för att fånga en sork. Vilket drömliv hon har den där lilla tjejen.
Jag har faktiskt också ett drömliv. Jag gör som jag vill utan att fråga efter. Vad gäller yrkeslivet har det också kommit till ett stadie där jag och arbetsgivaren inte har olika syn på min roll. Jag har världens bästa jobb även om jag just nu har semester. En gång i livet fasade jag för att sista semesterveckan skulle gå mot sitt slut. Så är det inte längre. Inte som det var då. Självklart är det enklare att vara helt fri från plikter men de plikter jag har idag i yrkeslivet är spännande och intressanta.
Jag har en spännande höst framför mig. Min chef har sagt att jag kan arbeta hemifrån resten av livet. Ett distansarbetsavtal ska skrivas. Min arbetsgivare kommer att få skriva en massa individuella distansarbetsavtal. Många medarbetare kommer att få arbeta på distans i framtiden men bara en viss procent av arbetstiden. I mitt fall kommer jag att få arbeta på distans till 100%. Behöver jag ett konferensrum för ett fysiskt möte ska jag kunna boka det i samhällsbyggnadshuset i Karlstad där jag tidigare suttit.
Det ska bli intressant att se hur ett sådant distansarbetsavtal ska upprättas för min del. Jag är ju angelägen att det skrivs på ett sådant sätt så jag kan sitta var som helst i hela världen och arbeta online. I Linnebäck, Vålberg eller på Manhattan. I min värld är det ingen skillnad. Huvudsaken är att jag har en pålitlig internetuppkoppling. Har jag bara det kan jag sitta ute i rymden om det vore möjligt. Jag oroar mig lite för att Spanien inte ska vara OK tyvärr. Men det blir en spännande höst som sagt. Inte bara för min egen framtid utan för hela världen. Jag tror inget kommer att bli som före pandemin och jag tror även att det mesta kommer att bli bättre för den enskilda människan.
I morse när jag vaknade gick jag ett varv runt tobakslandet. Jag tror faktiskt det mesta kommer att vara skördat innan jag åker till Prag om en vecka. Det vore ju väldigt bra om det hängde på tork medan jag är borta. Vi får se. Det känns overkligt att min kropp ska förflytta sig över jorden igen. Det känns som om det var så längesedan sådana nöjen var möjliga. Jag vet ju faktiskt inte om jag kommer iväg. Plötsligt kan kanske läget förändras och länder stänger ner igen. På fredag om en vecka ska jag sätta mig här och dricka öl och bli berusad och tänka spännande tankar om den kommande resan. Packa lite och dagen efter (lördag) ska jag ordna med det sista. Göra thekakor med stekt ägg och lägga i kylen. Lägga mig tidigt och läsa och ställa klockan för första gången på jättelänge.
Under veckan som kommer nu ska jag introducera Felix lite när det gäller kapellboendet eftersom han ska bo här när jag är borta.
Det har varit väldigt varmt idag och jag har inte gjort mycket mera än att sitta på altanen och titta. Jag läste lite i pragböckerna igen och åt korvbitar som snacks. Jag brukar köpa spillbitar av korv i charken på Maxi och skära upp i tärningar.
Här fick den vackra askkoppen bli en korvhållare istället.
Jag tog med mig snusfabrikör Anders ner till snusfabrikör Michael med tobakskvarn och en kasse tobak jag tänkte mala. Vi korrigerade inloppet till kvarnens knivar så det blir lättare att mata ner hela blad. Sedan malde jag mina blad och åkte hem igen.
Det blir tidig sänggång med läsning och AC ikväll. Tydligen ska det regna i början av nästa vecka och det är välkommet nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar