Eddies värld

Nu har jag bestämt vilken skönlitterära bok som ska få följa med till Prag. 

Valet föll på "Sofies värld". Jag har på senare tid tänkt att ju snabbare jag kommer igång med den, desto snabbare får jag kanske en inblick i min egen tankevärld. Det ska bli trevligt att läsa den. Jag öppnade boken och läste de första meningarna och jag kände direkt att det var svårt att slå igen den. Men det gjorde jag och lade ner den i resväskan.

Väskan är för övrigt snart färdigpackad. Det senaste jag kom på var att jag skulle ta med mina arbetsshorts. De är så bra med alla sina fickor. Det kvittar ju hur jag ser ut därnere. Ja här i stan också förresten.

Lite Falu rödfärg har ingen tjeck dött av att se vad jag vet.

Strumpor, t-tröjor och kalsonger har jag redan packat. Det blir två par shorts. Dessa och ett par lite "finare". Långbyxor reser jag i. En skjorta reser jag också i och några fler plagg tar jag nog inte med. Blir det kris och kallt köper jag adekvat plagg. Ett par Crocstofflor åker med också som jag kan ha när jag ska ner på hotellfrukosten. Skohorn är med som vanligt.

Jag har fortfarande gott om plats kvar i resväskan men jag tar med min egen kudde också. Jag har en sådan där "tempuraktig" kudde som är hård men formar sig efter huvudet. Jag är så van den så den blir bra att ta med. Dessutom behöver jag inte skämmas över någon snusfläck om jag somnar med snus inne.

Det kom 19 mm regn i åskvädret igår. I natt hade det kommit ytterligare 3. Det är bra men det får gärna komma ännu mer.

Imorse kom Sivan. Hon var väl lite hungrig förstås och jag ställde ut hennes skål med mat innan jag tog en liten morgonpromenad.

Här har hon suttit en stund. På sina små bakben. Dessa spår måste väl vara bland de gulligaste som finns. Hur hon satt sig ner lite och tittat ut över trädgården och funderat. Hon har säkert tänkt lägga sig framför altandörren sedan för att jag ska se henne och ställa fram mat. Hon jamar inte. Hon krafsar inte. Hon bara lägger sig med ryggen mot altandörren och väntar på mig. Det är sällan hon behöver ligga särskilt länge. Jag har vant mig vid att titta dit så fort jag reser mig upp ur soffan.

Jag har börjat hänga tobak inne nu. Här torkar den det sista innan jag lägger ner de torra bladen i en papperskasse. Jag går igenom alla blad med jämna mellanrum och sorterar ut de som är knastertorra. Det här blir en ganska vanlig syn en bra tid framöver. Luftfuktigheten ökar nu också och det gör att det torkar långsammare. Det som en dag varit torrt kan ha blivit lite fuktigt igen nästa dag. Man får passa på att mala när det är en torr dag.

Idag skördade jag nog den största tobaksskörden hittills i år. Det blev jättemycket att ta reda på och det tar faktiskt flera timmar. 

Nu är det inte mycket blad kvar. De flesta stora blad är skördade i alla fall. Det är oklart om jag skördar något mer innan resan nu.

Tidningen var här igen och gjorde ett nytt reportage. Denna gång om distansarbete. Journalisten som skrev om tobaksodlingen kom ihåg att vi pratat om "det nya normala arbetslivet" också. Jag var orolig att folk kan tröttna på den där Eddie Persson och jag bad honom fråga sin chef om hon verkligen tyckte det var en bra idé. Det tyckte hon och jag kom på att jag faktiskt har en del tänkvärda saker att bidra med i frågan så jag tackade ja. Troligen kommer det med i fredagens nummer som del i en större artikel om distansarbete och det nya normala.