Drömmar

Jag drömde om Prag i natt. Att jag var där. Jag drömde att jag gick från hotellet första kvällen bara för att gå ut och gå lite och känna in att jag verkligen var på plats. Jag hade inget egentligt mål mer än att jag skulle äta middag någonstans. Jag drog mig bortåt hotel Perla där jag bott två gånger. Jag sökte efter "passager" att gå igenom. Passager är genvägar rakt igenom hus och kvarter. Prag är fullt av dessa. Ibland hittar man restauranger och butiker i passagerna och ibland är det bara bostäder. Det är trevligt i alla fall att komma bort från turisterna för ett ögonblick och få lite tystnad.

Jag hittade en passage som jag gick igenom. Mitt i var en hotellobby och jag kom ut på andra sidan. Jag hade siktet på Tesco. En stor livsmedelsbutik där jag tänkte köpa något att dricka och äta på under min promenad. Sedan fick jag en idé. Jag skulle redan första kvällen "beta av" en av sakerna jag hade planerat. Jag var ändå i de kvarteren. Sedan vaknade jag.

En underbar pion blommade idag. Jag tog en bild av den i går kväll och den var vacker redan då.

Men idag hade den slagit ut.

Detta är en av de vackraste kulörer jag vet. Cerise?

Det blev en varm dag idag också. Jag åkte till Maxi och handlade på morgonen. Felix jobbade. Jag hade planerat att göra en potatissallad. Jag brukar köpa enkla baspotatissallader som jag själv blandar upp med majonäs, purjolök, kapris, vitlök, crème fraich och syltlök. Till det äter jag hårt stekt strimlad benfri fläskkotlett eller karré som jag låter ligga i kebabkrydda över natten i kylskåpet. Jag bankar ut fläskkotletterna och strimlar dem sedan. Kryddar ordentligt, tillför lite matolja och virar in i en plastpåse.

Idag på Maxi träffade jag en gammal klasskamrat. Det blir alltid ett kärt återseende när vi möts. Han bor i Stockholmstrakten tror jag. Han och familjen har en stuga på en ö i skärgården här också. Han har länge tänkt att han skulle kontakta mig angående mina spaniendrömmar men har inte lyckats lämna kommentarer i bloggen. Men idag när vi möttes var han ivrig att berätta om hans familjs resa mot ett vinterboende i Spanien.

De hade kikat på spanska sydkusten och varit där. De hade även testat Portugal som vinterviste. Det är ju faktiskt inte sommarklimat där på vintrarna. Om det är det man är ute efter så är det Gran Canaria eller Teneriffa som gäller. I december-januari är det 12 grader varmt och jättefuktigt på fastlandet. Egentligen inget att eftersträva.

De har köpt boende på Teneriffa av detta skäl. Medan vi stod där och pratade försökte jag ta fram fördelar med fastlandet. Att man kan åka bil dit o s v. Men jag lovade att inkludera Kanarieöarna i min fortsatta dröm trots att jag tyckte flygresan blev så mycket längre. 

Jag hade bara vinterboende i tankarna när jag handlade sedan och yrade runt som en idiot inne på Maxi och glömde hälften av det jag skulle ha. Samtalet med honom hade verkligen tagit skruv i min hjärna. På hemvägen från Maxi funderade jag ytterligare. Jag funderade på varför jag hade ställt in siktet på Torrevieja från början egentligen. Anledningen till det var att jag funderade på att köpa husbil och åka ner till värmen på vintrarna. Därför hade Kanarieöarna uteslutits. När drömmen om husbil kom av sig var jag ändå fast i drömmen om Costa Blanca. Inte Costa del Sol eftersom priserna var högre där. Torrevieja verkade bra eftersom det finns en svensk "community" där. Jag kan ju inte ett ord spanska. Man kunde få tag på svenska hantverkare och svenskt umgänge om man ville det. Jag gick med i olika Facebookgrupper så som "Svenskar i Torrevieja" och liknande.

Men om jag ändå ska hyra eller köpa kan jag ju göra det på en plats där det garanterat är varmt året om. Ett par timmar extra flygtid i vardera riktningen två gånger om året är ju ingenting i sammanhanget.

Nu får resan över julen en helt annan mening också. Jag kan känna mig för och försöka komma på vad det är jag vill ha och är ute efter. Funkar det med spanska fastlandet eller blir det bara en halvmessyr när det är sommar jag egentligen är ute efter?

På kvällen på altanen med en ölburk i näven tänkte jag mera på Gran Canaria och Teneriffa som Sven-Erik hade pratat om på Maxi. Jag var ju på Gran Canaria en gång. Januari 2016. Jag tog en sistaminutenresa från Örebro och visste inte ens hur jag skulle bo. Jag var jätteorolig att jag skulle hamna på något golfhotell med en massa golfare. Det var minusgrader när jag parkerade bilen i Örebro.

Men jag fick en hel bungalow för mig själv. Ett vardagsrum, badrum, kök och ett sovrum. Ingen AC. Då hade jag fått betala extra för att få fjärrkontrollen till den. Men jag låg naken ovanpå sängen som jag gör här i Sverige också när det är varmt. Och en egen liten trädgård där jag låg på dagarna och solade. Jag minns att det var jättejobbigt att lämna det boendet. Kl 06:00 varannandag gick gräsmattebevattningen igång. Jag hade sett de små sprinklermunstyckena i gräsmattan och hade undrat vad det var. En morgon var jag vaken och satt och väntade på att de skulle dra i gång och jag fick se hela bevattningscykeln live.

Jag mådde så dåligt psykiskt då och att vara därnere i värmen i januari gjorde jättenytta för mig. Så till den grad att jag verkligen inte ville åka hem till Sverige igen. Aldrig någonsin mer som det kändes då.

I den bungalowen skulle jag gärna bo under vinterhalvåren resten av mitt liv. Hibiskushäckar och Bougainvilla. Gemensam pool fem minuter därifrån som jag badade i en gång och då var jag ensam i poolen. Härfåglar som landade på gräsmattan varje dag.

Jag blev bekant med ett äldre svensk par där som jag hade som grannar. Jag satt där ibland på deras altan och drack vin. Mannen var 92 år. Vi skulle ut någon dag han och jag och leta efter kaprisbuskar men det blev aldrig av. Jag berättade om min dröm att få plocka vild kapris. Men jag ville egentligen inte lura ut honom på några strapatser i bergen eftersom han var så gammal. Jag hade inte förväntat mig att han skulle nappa på idén. Jag såg till så att det inte blev av. Huset jag bodde i ägdes av norskar av böckerna i bokhyllan att döma.

Ikväll kollade jag i Google earth och hittade huset och mindes vägen jag gått till affärerna och den närmaste restaurangen där jag alltid beställde kanariska potatisar med mojosås. Dubbel portion mojosås eftersom jag tyckte det var för lite med en skål. Då låg priset på en sådan bungalow på ett pris av ca 1,2 miljoner svenska kronor.

Sivan har legat på soffan här på altanen ikväll. Det var längesedan vi umgicks nu. Hon har så mycket annat denna årstid. Jag har suttit och tittat på henne länge nu på kvällen. Hon åt lite, hoppade upp i soffan och började tvätta ansiktet. Så som katter gör när de ätit. Tvättar sig runt munnen och gapar och tuggar för att få bort matrester som fastnat i tänderna. Slickar sig runt munnen. Det ser nästan ut som om hon behöver tugga och krångla lite för att få käkarna och tungan tillbaka i ett ursprungsläge som det var innan hon åt. Lägga rätt tandköttet. Den lilla rosa sträva tungan som blöter tassarna lite och hur hon gnuggar i mungiporna och över näsan för att göra sig fin igen.

Sedan somnade hon tvärt på dynan på soffan. Det måste vara väldigt varmt för henne nu. Hon har ju fortfarande sin vinterjacka på sig.

En fantastisk kväll i kapellet. Varmt och doft av min blommande smultronschersmin. Sivan sover gott på soffan. Santana spelar inne i prediksalen. Inga mygg eller andra flygfän. Det enda som stör är att jag skvätter så fort grannens hund gläfser till.