Meningen med livet - Det viktiga visuella

Det är njutbart att titta en stund på vackra saker. Vad som är vackert är individuellt och jag vill gärna omge mig med föremål jag tycker om att vila ögonen på. Min konst av Karin Fast Aronsson och Cal Schenkel skänker glädje varje dag. Även mina planscher från rockhistorien. Alla bokryggar i bokhyllan och de få "prydnadssaker" jag har. Prydnadssakerna är föremål som betyder något för mig eller som bara är vackra.

Jag köpte en apoteksvåg, "Axel Kistner, Stockholm" häromdagen som jag älskar för dess vackra former. Ett smäckert bruksföremål med väl avvägda detaljer.

Likaså denna askkopp som jag också köpte för utseendets skull.

"ARA beslagfabrikk Oslo-Örje"

Askkopp för publika utrymmen så som väntrum och liknande från 50-talet skulle jag tro. Ingen ska någonsin få fimpa i denna så länge den är i min ägo.

Jag kan titta i timmar på Sivan. Hon är fulländad. Hennes förnöjda lilla mun och hennes mjuka tassar med svarta trampdynor. Hennes tunna kattläppar och hennes morrhår.

I Prag ska jag titta på alla vackra byggnader. Människor kan också vara vackra om man slipper att umgås med dem. Då tänker jag inte på fotomodeller utan vanliga människor. 

Vackra blommor och alla deras detaljer. En skål med nyplockade blåbär där det nästan ser ut som om det är imma på bären.

Igår låg jag och tittade upp på molnen. Det var längesedan jag gjorde det.

I natt sov jag uppe hos Felix igen. Nu är det inte riktigt lika varmt inomhus längre så egentligen kan jag ligga i min egen säng. Det känns som om jag inkräktar lite på Felix hem. Det är ingen bra känsla att vara naken hos Felix. Det känns nästan som ett övergrepp. En konstig känsla som jag inte kunde förutse. Trots att jag själv bott i det rummet under flera år.

Jag sover jättegott däruppe och hoppas att känslan går över. Känslan kommer i alla fall att gå över efter ett tag den dagen jag flyttar upp min egen säng dit.

Det var studiebesök hos mig idag. Ett gäng på fyra personer från Björneborg med min vän Pernilla i spetsen. Hon hade med sig en liten tibastplanta som hon inte ville ha i sin egen trädgård eftersom den är giftig. Jättetrevligt! Kurt var här en sväng också. 

Imorgon kommer NKrP (Nya Kristinehamnsposten) hit och ska göra ett nytt reportage om tobaksodlingen. I mars 2020 var de här förra gången. Det var precis i början av pandemin.

Jag skördade 22 knippen idag.

Nu börjar det synas att jag kommit en bit på väg med skördandet. Jag har nog snart skördat hälften.

Jag hade en papperskasse full med torra blad från årets skörd som jag malde i den nya kvarnen.

Så här blev det. Det var lite krångligt eftersom vi ännu inte modifierat den. Nu ska jag börja fylla min balja med årets tobak.