Omvälvande tider

Det sista dygnet har varit omvälvande. Igår var jag lättsam och bekymmersfri. Idag är allt oerhört mycket tyngre. Jag har gått här i min skogskant och trott att jag är odödlig. Att corornaviruset tar äldre personer som bor i Stockholm men igår kom det mig nära.

Jag pratade med Ivar i New York. Han har mist sådana han känner och idag ringde han och berättade att hans bästa kompis syster dött nu på morgonen.

Två människor jag tycker mycket om här i Kristinehamn är sjuka och sitter i karantän.

Min vän Su i New York som är polis berättade att det är 6000 poliser sjuka i New York nu. De är otroligt underbemannade men hon kämpar på. Jagar bus iförd ansiktsmask och elände. En liten hjältinna som vill alla väl.

Undrar hur det kommer att bli när allt är över. Det står väl klart att världen inte kommer att bli sig lik efter detta.

Idag tog jag en sväng med bilen. Bara för att komma ut lite. Vädret är jättetråkigt och man är helst inte ute. På hemvägen tänkte jag gå in på Maxi men struntade i det. Det var så mycket bilar på parkeringen så det fick vara.

Jag avslutar detta inlägg med en liten hoppfull bild.

Den här hibiskusen har ännu inte blommat hos mig. Enligt uppgift ska den vara gulrosa och jag får väl se fram emot det så länge medan läget i världen utvecklar sig åt vilket håll det vill.

Hibiskusens blomma tillägnar jag Benny och Ina som sitter i karantän i sitt hem här i Kristinehamn. Jag tänker på dem och hoppas de repar sig. Allt annat vore otänkbart.