Paren

Värme i luften. Stillastående som i en ugn. Blå himmel. Enstaka molntussar. Sorl. Klirrande isbitar i glas.

De sitter tysta bredvid varandra som två fåglar på en gren och går varandra på nerverna. Med bortglömda könsorgan liggandes i knät. De sitter inte mitt emot varandra. De står inte ut med att se varann.

Han dricker öl med små barnklunkar. Hon dricker rosé i samma takt. 

Ett halvfullt Marlboropaket ramlar ner från bordet och landar på uteserveringens stensatta golv med en kantig liten kartongduns och med rasslet av lösa cigaretter däri. Hon tar upp det. Lägger det på bordet bredvid plasttändaren.

Kondensdroppar på mannens t-tröja. Läppstiftsmärken på hennes roséglas. 

Han välter glaset försiktigt mot underläppen. Kondensdropparna samlas på glasets lägsta punkt och faller på hans bröst. Där finns spår av äldre droppar redan. De senaste är alldeles mörka och fortfarande våta.

De går hem till sitt. Som så många kvällar förut. Hon fem meter framför honom. Ett avstånd som aldrig förändras utan upprätthålls i tyst protest. Han tittar på hennes rumpa med avsky i blicken. Smutsiga grå mjukisbyxor med hängröv och knän. Hon i sin tur behöver inte ens vända sig om och titta på honom. Hon vet hur han ser ut där han går överdrivet sakta och släpande enbart för att irritera henne. Med en droppe på nästippen av en oförklarligt vidrig gubbsnuva. Snart är de hemma.