Arbetsdag

Dagen började med att de beskar palmer på området. 

Jag filmade en beskärning och lade ut på FB. Jag hjälpte till en liten stund att dra palmblad bort till den bil de skulle lastas på. Det kändes väldigt bra att göra något nyttigt. 

Det blev en del biomassa att frakta bort. Palmbladens tjocka mittnerv är klädd med sylvassa taggar utmed sidorna. De ser ut som hajfenor och är riktade neråt mot basen. Troligen för att det ska försvåra att något klättrar ut på bladen.

Medan jag satt inne och skrev minnesanteckningar på förmiddagen hörde jag lite avlägset åskmuller.

Jag tog spruta imorse också och jag är lika nervös varje gång för att inte injektorn ska tömma sig. Jag verkar ha problem med det och det innebär att jag i alla fall måste ha någon reservspruta med mig varje gång. Men idag gick det bra.

Onlinemöten och minnesanteckningar idag också. Det blir ingen lunch dessa dagar i denna värme. Det blir någon macka när det behövs bara.

Jag skrev en liten novell igår igen:

Straffet
-Du kan nog inte räkna med något mildare än ett av de strängare straffen, sa advokaten till Skoström innan rättegången hade börjat.
Rättegången var nu inne på sista dagen och Skoström kände sig olustig.

Många ansåg att de här kroppsstraffen eller ”sinnesstraffen” utvecklats i rätt riktning. Det fanns så många olika möjligheter att skapa förfinade och detaljerade straff och det ansågs också vettigt. Det värsta straffet man numera dömde ut innebar att både armar och ben opererades bort. Sjukhuset kokade sedan lemmarna och gjorde en tavla av skelettdelarna som den dömde tvingades leva med under resten av sitt liv. Han kunde heller inte räkna med att få hjälp av samhället att klara sig i framtiden. Sådan assistans fick den skyldige bekosta själv. Dessutom var han tvungen att dagligen mejla in ett foto på framsidan av en dagstidning med sitt ansikte och beninstallationen i bakgrunden. Om man trots sina tillkortakommanden ansågs obstruera så opererades tungan bort. Om man fortsatte att yla opererades även stämbanden bort. Efter det brukade de dömda dö efter en tid.

I denna pågående rättegång hade advokaten förvarnat mannen att straffet kunde bli något liknande. Advokaten skulle emellertid göra allt för att straffet blev något mildare. Till exempel att bli av med synen på båda ögonen och att bli av med tungan. Han skulle försöka förhandla bort tungavlägsnandet men hade också sagt till sin klient att inte hoppas på för mycket.

Straffskalan var ganska snillrikt uttänkt. För mindre brott kunde man bli ganska humant straffad genom att bli av med en hand eller ett öga. Återfallsbrottslingar fick ofta den andra handen eller ögat bortopererat. På så sätt var det lätt att få en mer användbar straffskala. Ibland dömdes man till att få båda ögonen bortopererade på en gång men det var ovanligare. Ofta ansågs det vara ett bättre straff att bara till 50% begränsa den straffade. Då fick det också effekten att risken för återfall skulle bli mindre då man räknade med att den straffade skulle tänka lite längre än att riskera att bli av med en hel förmåga. Straffet att leva med den insikten var förstås ett effektivt sätt att begränsa ytterligare brottslig verksamhet. Det hjälpte inte alla gånger men oftast hade det en återhållsam effekt.

Ett av de mildaste straffen var att få smaksinnet modifierat genom att till exempel förmågan att känna smaken ”sött” plockades bort. All mat smakade annorlunda efter det ändå förstås och man fick lära sig att leva med det. Man överlevde ju ett sådant ingrepp men förmågan att känna glädje över att äta försvann helt. I och för sig vande man sig men det blev inte som förr. Ofta fick det psykologiska följder också i form av depressioner och självmordstankar. Man kunde inte räkna med att få någon hjälp från samhället i dessa situationer heller. Utom om man vill ha hjälp med ett självmord.

Även om straffen inte skulle belasta skattekollektivet genom att dyr förvaring och annan hjälp ledde det ändå till att belasta samhällsekonomin. Med allt fler handikappade personer i samhället blev kundunderlaget för näringsidkare mindre. Genom att det blivit alltmer vanligt att modifiera smaksinnena även för mindre brott hade restaurangbesöken minskat så till den grad att man började misstänka att just smakmodifiering bidragit till nedgången.

Avlägsnande av kroppsdelar kunde också spåras genom att sko- och handskförsäljning gått ner. Det fanns facebookgrupper där man kunde gå ihop med likasinnade och dela på ett par skor bland annat. Man fyllde i ett formulär när man gick med i gruppen och fyllde i vilken klädstil man föredrog och vilket kön man ansåg sig tillhöra och på det sättet blev man matchad med någon passande person.

Man hade också infört ett anpassat straffsystem som man ansåg skulle bli billigare för staten. Man gjorde en utredning av den som skulle straffas utifrån vad som var viktigt för just denne. För kvinnor var det vanligt att man vanställde deras ansikten genom att avlägsna näsan, läpparna eller ytteröronen. Även i sådana fall fanns det en straffskala. Ibland nöjde sig staten med att straffa med ett missprydande ärr. Ibland togs näsan och öronen bort och de olika kombinationerna blev då många. Även ”syrabehandlingar” utfördes då hela ansiktet blev vanställt förstås.

Hos män var det vanligt att man opererade bort penis och ersatte den med en tunn plastslang.

Ett annat vanligt förnedringsstraff var att den som skulle straffas kläddes med en figursydd overall av tunt vitt lakanstyg och bands vid en stolpe på någon offentlig plats. Anhöriga fick förse personen med mat och vatten men personen fick ingen hjälp med toalettbestyr. Dessutom matades den dömde dagligen med en dos magsjukebakterier och virus. På sommaren kunde det se förskräckligt ut på torgen om flera stycken straffades samtidigt vilket också oftast skedde. Stanken var fasansfull och flugorna var jobbiga även för vanliga passerande flanörer. Man flyttade som regel skampålarna efter en tid till någon av stadens utkanter så man aktivt fick ta sig dit för att se eländet. Det var det också många som gjorde faktiskt. Folk tyckte det blev bättre att ha det utlokaliserat än att ha straffverksamheten strax utanför entrén vid stadens största livsmedelsbutik. Ibland kastades också ägg på de dömda. En del som tyckte detta var särskilt roligt skaffade sig ett förråd av ägg med olika årgång och sålde dessa till kastare. Ju äldre och sämre äggen var, desto högre styckpris genererade de förstås. Även mjölk och grädde kunde man köpa där utgångsdatumet avgjorde priset.
Förnedringsstraffen var de lägsta på straffskalan och det räckte ibland med att cykla utan cykelbelysning för att man skulle behöva stå där en vecka. Ofta fick straffet mera långt gående följder genom ihållande infektioner och svårläkta sår. Ofta brukar det leda till flera månaders rehabilitering. Underlivsproblemen drabbade som regel kvinnorna värre än männen.
Skolström befarade det värsta.

Rättens domare äskade tystnad inför avläggande av dom och sorlet klingade av i rättssalen.

Tingsrätten i Svålerud dömer härmed den åtalade Syr-Bengt Skolström, 640506 till följande påföljd:
·       Tidsbeställning för avlägsnande av Skolbergs armar och ben har redan gjorts till centralsjukhuset i Svålerud och kommer troligen att verkställas före denna veckas utgång. Lemmarna kokas sedan och allt benmaterial skrapas därefter rent från vävnadsrester. Benen monteras sedan i en tavla med glas så att högra handens långfinger utför en förnedrande gest.
·       Beninstallationen ska sedan sättas upp ovanför den skyldiges TV-soffa eller motsvarande.
·       En person som den skyldige utser fotograferar den skyldige med en dagstidning. Den skyldige ska också ha ett leende på läpparna vid varje tillfälle för att inte rätten ska överväga att skärpa straffet ytterligare. Om den skyldige inte kan anlita någon att utföra den dagliga fotograferingen ska en själfotograferande kamera installeras som automatiskt också skickar in fotografiet till polismyndigheten. Kostnaden för denna utrustning betalas av staten. Likaså en prenumeration av en dagstidning som myndigheten bestämmer.
·       Vidare ska den åtalade lindas in i ett vitt lakan när såren efter operationen någorlunda läkts. Därefter ska den skyldige genomgå en sedvanlig förnedringsvecka på en av stadens förnedringsplatser. Det kommer att annonseras i dagspressen när förnedringsstraffet ska verkställas.
·       När förnedringsveckan är genomförd ska ett friskhetsintyg utfärdas när så är möjligt. Begäran om hjälp med självmord kan inte beviljas förrän inom tio år efter datumet för undertecknandet av friskhetsintyget.
·       Om utomstående hjälper till med att avliva den dömde, dömes denne per automatik till att överta straffet från den som ovanstående dom gäller.
·       Domen kan ej överklagas.

Jag fnulade på ytterligare en novell innan jag somnade igår också.

Tvättade sängkläder och hängde upp ute.

Idag hade jag min första levande kackerlacka inne. På köksbänken under en kartong med croissanter.

Usch vad äckliga de är. Det gick inte att spola ner den heller. Jag fick lägga toapapper över den så den kom under ytan mer. Efter jobbet tog jag bussen ner till stan och slängde mig i havet. Sedan gick jag till stan. Jag hade fått nys om en nyöppnad libanesisk restaurang som jag ville prova.

Carbón hette den och den ligger bakom Casinot.

Fötterna fick torka efter doppet medan jag väntade på maten.

Riktigt god mat var det och bra betjäning. Ägaren hette Hassan och pratade svenska. Hit kommer jag att gå igen. jag tog en sväng till "Farbror Barbro" efteråt men jag kom på att de har stängt på måndagar.

Då tog jag bussen hem igen.