Karlstad

Jobbade i samhällsbyggnadshuset i Karlstad idag. Det är lite roligt att gå ett varv där ibland och se forna kollegor. Jag hämtade tavlan som utgör omslaget till min bok hos konstnärens dotter. Hon fick en bok och en flaska champagne för att hon hjälpte mig med omslaget i Photoshop och In-design.

Nu hänger tavlan tillfälligt i köket. Väggen den egentligen ska hänga på är inte byggd än så den får stå på den gamla kaminen i köket så länge.

Jag lunchade tillsammans med vännen Anders på en indisk restaurang där jag inte varit förut men det var verkligen inget vidare. Dit går jag inte igen. 

Jag tror restaurangen hette "Village tandoori" eller något liknande men den rekommenderas inte. Tråkigt. Brunt. Undersaltat. Pizzabröd. Brickor. 

På eftermiddagen hade vi utbildning i ergonomi. Samma som vanligt och jag blir oftast bara provocerad.

Min arbetsgivare Karlstads kommun ska i alla fall göra en storsatsning på "Det nya arbetslivet". De vill forma en ny arbetsplats för framtiden men eftersom jag har någorlunda insyn i hur de olika kommunerna tänker inser jag ju att just Karlstad kommun är en av dem som verkar ha svårast för sig att ta till sig de nya arbetssätten. På papperet ser det intressant ut men jag tror tyvärr inte att det blir något bra av det ändå. De vågar inte. Men jag ska försöka sätta mig in i deras förslag i alla fall. Det ska bli roligt att följa upp hur det blir och jag hoppas verkligen att de visar prov på lite nytänkande.

De anställda är inte de samma personerna som de var före pandemin. Många har fått smak för det tillitsbaserade ledarskapet och de har fått ut så mycket nya och stora värden av arbetslivet när de arbetat hemifrån. Nu dras snaran åt igen och det verkar som om arbetsgivaren helst vill att alla är på plats hela tiden. Tråkigt och jag hörde flera som pratade om att de tycker att arbetsgivaren är för kontrollerande och att de överväger att gå vidare till någon annan. Det är verkligen inspektörernas marknad nu också och vill man kunna rekrytera behöver man nog ta hänsyn till individens behov mera än vad som görs nu. Ibland verkar det som om de tror att ett team mår bäst av att innehålla kopior av en personlighetstyp där alla tränar och dricker bubbel på fritiden. Om man inte gillar det blir man en kuf som blir utanför.

På jobbet har de TV-monitorer här och där där nya medarbetare presenteras och alla är stöpta i samma form när det gäller ålder och intressen. På fritiden tycker jag om att: Vara med familjen och röra på mig. Hälsan är viktigt för mig.
Ingen tycker om att ligga i en soffa och läsa Kafka. Ingen har en egen kontur. Alla är bara suddiga och mjuka i kanterna som Marshmallows. Var har alla nördar och glasögonormar tagit vägen?