I morse kl 06:30 skrev jag ett SMS till Felix: "Om två veckor vaknar vi snart till vår första dag i Torrevieja". 12 mm regn här i natt. Kl 08:30 var jag på gymmet i morse och gjorde min lilla runda. Jag var ensam där en stund innan det kom en liten gubbe.
Men är Torrevieja paradiset på jorden? Verkligen inte. Det är ett riktigt skitställe egentligen men allt jag behöver finns där. Framförallt vädret. De här uteserveringarna utefter strandpromenaden intresset mig heller inte. Uteserveringar över huvud taget förresten. Möjligen på kvällarna men inte mitt i solen.
Jag vill nog ändå påstå att min lägenhet där är mitt paradis på jorden. Jag ser verkligen min framtid där trots att jag inte varit där mer än två veckor hittills. Jag fastnade så för "stämningen" i lägenheten. Dödstyst och soligt. Avokado, citroner, oliver och chorizo. Helt okej läsbelysning i sängen även om den skulle kunna bli bättre. Kallt kylskåp. God öl. Oftast San Miguel. Jag tänker otroligt bra i lägenheten. Med lätta steg drar jag iväg till Carrefour med min dramaten och handlar. Jag börjar lära mig Carrefour nu. Var saker finns men det tar ett tag vill jag lova. Snart kan jag Carrefour vid Habaneras i Torrevieja lika bra som jag kan ICA Maxi i Kristinehamn. "Lätta steg" är också så skönt att kunna ta. Här i Kristinehamn tycker jag mest det handlar om tunga steg numera.
Min hjärna är liksom där redan och planerar. Jag ska försöka bada i havet när Felix och jag är där. Det är 26 grader i havet enligt de webbplatser som upplyser om förhållandena vid de olika stränderna. Där kan man se lufttemperatur (>30 grader), vattentemperaturen, vindriktning, strömmar och UV-index. Flera stränder har också webbkameror så man kan se beläggningen. Jag är egentligen inte så mycket för att bada och sandstränder är numera bara besvärligt men några gånger ska jag väl försöka ta mig ner och bada. Hoppas Felix kan njuta av det i alla fall men han har inte riktigt tålamod att bara ligga still.
Han kommer att få hjälpa mig att möblera om lite. Jag är så van att kunna ha det exakt som jag vill i mitt hem. Det var längesedan nu som jag behövde kompromissa för någon annans skull. Vill jag inte ha något köksbord så kan jag möblera utan. Göra mig av med det som redan finns. Jag kommer aldrig att sitta vid det ändå. Det blir bara en uppsamlingsplats för allt som inte har en självklar placering. En tillfällig förvaring innan prylarna hamnar i slutförvaring eller i soporna.
Jag kan inte ha fria bordsytor särskilt länge.
Det blir alltid så här men om borden inte finns har jag inte möjligheten att bygga dessa berg av saker. Jag tror inte ens jag kommer att kunna undvika det i lägenheten trots att jag är medveten om det och har alla möjligheter i världen att se till att det åtminstone inte händer där.
Jag har heller inget förråd till lägenheten men det är nog lika bra det egentligen. Jag klarar mig utan. Jag behöver ju inte förvara vinterdäck i alla fall.
Jag ser också fram emot att bygga upp en enklare "Torreviejagarderob" så jag slipper frakta kläder fram och tillbaka i framtiden. Att få lite ordning i de små garderobsutrymmena jag behöver. Kanske skapa ett trådbacksystem inne i någon garderob istället för de klumpiga fristående byråer jag har nu. Garderober har jag gott om. Inbyggda dessutom. Jag har en fastgjuten "saftey-box" i den ena garderoben också som jag troligen aldrig kommer att använda. En sådan man progrannerar med en tillfällig kod varje gång man vill använda den. Jag förstår inte vad jag ska ha den till. Kanske om jag någon gång hyr ut iofs.
Fram tills dess får jag nöja mig med att utforska olika stadsdelar och omgivning med hjälp av Google maps. Jag försöker förstå hur jag ska röra mig i landskapet nu när jag blir motorburen också. Allt kommer att bli så mycket enklare och jag kommer att få en oerhört mycket större räckvidd hädanefter. Jag kommer fortfarande åka en del buss. T ex när jag ska till stranden. Det känns dumt att ha en scooter stående någonstans hela dagen i onödan. Jag ska också cykla en hel del. Och gå förstås även om det kommer bli mindre gående för rena transportsträckor i fortsättningen. Transportsträckor blir ganska fort ointressanta också. När jag var nere över julen gick jag in till stan varje dag och försökte variera mig men jag hade inte så många alternativ att välja bland om jag inte skulle ta väldiga omvägar. Det har man ju heller ingen riktig lust med. Jag visste i alla fall var jag skulle byta trottoar för att inte bli vettskrämd av någon hund bakom någon grind eller något staket.
Jag tog mig en tur till "Böppa" också. Det var amerikanarträff i Björneborgs folkets park och jag tycker de amerikanska bilarna från 40-, 70-talet är så vackra. Formerna verkar göra sig bra i min hjärna och slå an något. Oklart vad. En känsla av fulländning tror jag. Och ljudet av motorerna sen. Jag stod och lyssnade och tittade som ett fån när bilarna lämnade området.
Här ett axplock.
Korv var jag ju tvungen att ha också.
Den gamla kära entrén till parken. Där har jag vinglat in många gånger på 80-talet. När herr och fru Berntsson (Berntssongubben och Berntssonkärrnga) var ordningsvakter. Dagens ordningsvakteter ser annorlunda ut. De behövde inte heller ha skyddsväst på den tiden.
Jag smyger igång med en Norrlands guld 3,5 här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar