I går kväll fick jag jätteont i revbenen efter mitt fall i söndags. Så ont att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag gick till sängs men kunde inte vända mig i sängen utan att jämra mig högt och ljudligt. Jag hade ätit räkor i kvällningen och var proppmätt. Jag trodde att det hade blivit något tryck på insidan av den nedre delen av bröstkorgen som gjorde att jag fick smärtor på ett nytt sätt just i går.
Jag kunde inte somna. Jag kunde knappt vända mig om i sängen och jag fasade för nästa gång jag skulle bli tvungen att gå upp ur sängen. Till slut ringde jag 1177. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle ta mig till.
Efter 40 minuter i telefonkö kom jag fram. Tjejen i andra änden trodde att jag har ett litet brott på ett av revbenen. Att jag själv hade satt den plötsligt uppkomna smärtan till att bero på full matsäck avfärdade hon direkt. Hon sa att de värsta smärtorna brukar uppkomma ca en vecka efter själva skadetillfället. Det hade jag ingen aning om. Hon sa också att det inte finns något att göra. Bara vänta tills det läkt av sig självt. Som receptfritt smärtlindrande kunde jag behandla med två alvedon och en ipren var sjätte timme. Under samtalet började jag märka av den ipren jag tagit innan samtalet. Jag får se till att ha med alvedon och ipren på resan. Jag blev lugnad av svaret och somnade sedan efter en stund.
På morgonen var den värsta smärtan borta. Plötsligt hade den hemska smärtan gått ner till hur det varit de senaste dagarna. Smärta när jag hostar eller nyser. Hoppas att det får vara så här nu tills det läker. Men det kan ta tid sa tjejen på 1177.
Idag har jag suttit vid skrivbordet hela dagen och skrivit på ett dokument jag håller på att uppdatera. Alla mina "devices" är fulladdade inför resan i morgon och jag har nog packat det mesta nu.
På lunchen gjorde jag lite ärenden. Jag åkte ut till Konstmuséet för att se om bokförsäljningen gått bra. Ett exemplar fattades. Jag hade märkt att en av tjejerna som arbetade där var intresserad och jag skojade och sa att det kanske var hennes kollega som lånat den. Och mycket riktigt. Så var det. Tjejen trädde fram bakom disken och erkände sitt tilltag. Det var bara roligt tyckte jag förstås. När jag kom till bilen tog jag ett av exemplaren jag har liggande där och skrev i boken; "Till Anna som är som jag" och sedan gick jag tillbaka och gav henne det exemplaret. Hon blev jätteglad.
Felix och Sara var här på eftermiddagen. Felix för att lämna lite packning jag ska ha i min väska och Sara för att hon ska vattna och ge Sivan mat när vi är borta.
På kvällen åkte vi runt till två av snuscirkedeltagarna och tittade på deras odlingar. Det är väldigt intressant att se hur det går för de andra och dela erfarenheter med dem. Det har gått lite olika bra för dem men generellt har det gått ganska dåligt för alla.
Mina börjar dock ta sig nu.
Det blir lite jobbigt att lämna plantorna nu. De behöver mig en tid framöver. Det ska plockas tjuvar och blomanlag men det måste tyvärr vänta i år. Inte helt optimalt.
Nästa blogginlägg skapas i Spanien på lördag. Imorgon hinner jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar