Hon ligger så skönt som bara katter kan. På en yllefilt med ett örngott som skydd. Felix var här dagen innan julafton. Vi åt löjromstoast och tittade på bingolotto. Givetvis vann jag en ny lott. Vad som helst men inte det. Det tar jag mer som ett straff men jag tänker inte titta på det igen ändå.
På julaftons morgon swishade jag 1 000 kr till honom kl 7 på morgonen så han skulle få vakna till en julklapp. Jag hade också lagt fram ett paket i hans soffa innehållande en fin bok med världskartor färglagda för att visa statistiska data visuellt. Felix gillar statistik. Han fick också min ena julklapp från Karlstads kommun. Ett presentkort i Karlstad city som han kommer att ha mycket större glädje av än jag.
Den andra julklappen från jobbet var en trevlig liten låda med mycket intressant innehåll. Bl a julmust från bryggeriet här i stan som var jättegod.
Jag fick en jättefin bok av honom om snus och snusets historia. Jättekul! Jag hade inte läst den innan. Jag fick också en påse "Beef jerkey". Sådant där torkat kött som legat i en vidunderlig sås innan torkningen. Det var så gott att jag inte kunde hejda mig utan åt upp allt på en gång. Det är inte så mycket i de där påsarna men dyrt är det däremot. Inte så man unnar sig det själv nästan.
Jag googlade fram recept på beef jerkey och köpte lövbiff i morse på Maxi, bankade ut dem och gjorde strimlor. Jag gjorde en marinad på det jag tror ska passa.
Soya, muscovadosocker, citron, vitlök, en bbq-sås med lime och ingefära och Worcestershire-sås. Nu ska det få ligga där till imorgon förmiddag då jag ska torka det i ugnen på 70 i ett antal timmar.
Jag har byggt ihop min byggställning på hjul härinne. Imorgon ska jag till IKEA och hämta tavelhyllor och sätta upp inför mina tryck som ska komma från Cal Schenkel. Han verkar dock inte skickat dem än. Inramning är beställd också trots att trycken inte finns här ännu. Jag säljer ofta björnskinnet innan jag skjutit björnen. Det är tyvärr så jag funkar men oftast går det bra.
IKEA har en tjänst som heter "Click and collect". Imorgon mellan kl 10 och 12 kan jag hämta mina varor utan att behöva gå in i varuhuset. När jag kommer till parkeringen checkar jag in via min telefon och någon kommer ut till varuutlämningen med det jag beställt och betalt via nätet.
Jag börjar på nya böcker också i ett kör tycker jag. Det hände något konstigt med mig för några dagar sedan. Jag hade läst en halv bok. "Kistbyggarna" av kristinehamnsförfattaren Morgan Larsson. En bra bit in i handlingen började en man bli intresserad av en annan man på kursgården där de befann sig. Den andra mannen var där tillsammans med sin fru men de inledde en romans i smyg. Det berörde mig så illa av någon anledning jag inte begriper. Jag fasade för att kommande stycke i boken skulle handla om dessa två karaktärer och vad de gjorde och hur de tänkte. Jag läste vidare eftersom det fanns många fler karaktärer i boken än de båda. Men rätt som det var fick de en stund för sig själva igen och det ville jag inte läsa om. Jag ska väl inte behöva ligga och vara orolig för vad nästa kapitel ska innehålla. Så kändes det och det ville jag inte. Jag slog igen boken och ställde in den i bokhyllan. Jag tog så illa vid mig av deras romans. Jag vet inte varför men jag tror att den andre mannens fru som var så stolt och förälskad blev förd bakom ljuset. "Hur ska jag kunna konkurrera med en kuk" tänkte hon när hon förstod och det blev för mycket för mig.
Jag har slagit igen flera böcker på sistone som inte behagat mig. Är de skrivna på ett sätt jag inte tycker om så plågar jag mig inte flera kapitel. Jag väljer något bättre istället. Det är ingen - om knappt någon - förlust att överge en påbörjad bok. Livet är för kort för att läsa sådant man inte kommer överens med. Jag har hittills inte varit med om att en bok som verkat ointressant i början har blivit bättre mot slutet.
Min första bok jag slog igen i livet var "Den tappre soldaten Svejk". En klassiker som jag tyckte riktigt illa om från första sidan. "Liftarens guide till galaxen" var också en sådan. Jag hade en kompis som i tid och otid drog citat ur den boken på en bräkande skånska. Jag hörde hans röst så fort jag läste boken och det var ju ohållbart förstås.
Nu är det de sista skälvande dagarna av 2020. Undrar hur nästa år blir. Om vaccineringarna gör att man ska kunna leva som vanligt igen. Tyvärr tror jag inte riktigt det. Jag tror att viruset kommer att mutera så att nya vaccin måste tas fram. När ett nytt vaccin finns, muterar viruset och skördar liv ett tag igen tills vi, ånyo kommit på ett nytt vaccin.
Kanske kommer världens alla läkemedelsföretag gå ihop och forska tillsammans för att snabbt hitta lösningar. Inte som nu när de konkurrerar med varandra och kan ta långa patent på det de utvecklar. En världsorganisation (kanske FN) som jobbar med att ta fram vaccin finansierat av alla jordens länder så att alla - oavsett ekonomi - kan få del av läkarvetenskapens framsteg på vaccinfronten.
Äntligen har vi fått lite minusgrader igen. Precis så att den frostiga vegetationen gör att det blir lite ljusare ute. Mellan jul och nyår brukar jag också klippa plommonträd. Jag ska vänta lite tills det blir plusgrader i alla fall. De nya snökanonerna på Hultet går i alla fall för högtryck nu har jag förstått. Hoppas det går bra med konstsnöprojektet här i stan. Felix tycker ju så mycket om längdskidåkning. Tyvärr tror jag att klimatförändringarna kommer att göra det svårare och svårare för oss att ha fyra distinkta årstider. Undrar när det var -28 grader senast. Det blir inte så kallt nu för tiden verkar det som. Förr var det ju närmare -30 ibland.
Undrar hur det blir i år med "hemvändarkvällen" idag på juldagen. Jag hoppas inte det blir kaos på krogarna nu när vi behöver det som minst. Här i stan kanske det inte är någon fara men jag fasar för nyheterna på TV imorgon om det varit kaos runt om i landet. Det är ju så orättvist mot de som går med andningsmask och visir hela dagarna i intensivvården.
Jag ska slå Ivar i New York en signal sedan. De firar ju julafton idag. Det är visst bara Sverige och några länder till som firar den 24:de. Undrar hur det kommit sig från början. Varför inte vi gör som alla andra. Jag har firat julafton den 25:te en gång när jag var i Paris. Den 24:de anlände jag till Paris det året med buss från Göteborg (24 timmars resa) och var uppe i triumfbågen samma dag. Jag gick också i Montmartre och visslade på "Alouette" för mig själv som sig bör. På julaftonskväll lyssnade vi, jag och Johnny som jag bodde hos, på en mässa i Sacré-coeur och det var helt fantastiskt. En stor kör längst fram i katedralen som sjöng "Oh helga natt" med en fantastisk ljussättning på den stora kören som var helt klädd i lila. Jag glömmer det aldrig.
Han och jag gick hela dagarna i Paris. Vi åkte tunnelbana till någon station utanför stadskärnan och gick in mot centrum. Så gjorde vi varje dag under min vistelse. Ibland drack vi vin mitt på dagen och lullade sedan vidare på trottoarerna och försökte undvika all hundskit. Paris var extremt när det gällde hundskit. Det var skit överallt och det var ett under de dagarna man klarade sig från att trampa i en. Det kan knappast vara lika illa nu för tiden. Jag tror det var 1993 när jag var där.
Vi gick in på en bar och beställde en varsin Calvados men vi blev av någon anledning inte serverade. Av någon anledning som vi inte förstod. Vi blev i princip körda på porten av något skäl som var väldigt diffust. Precis när vi gick ut från baren trampade jag i en hundskit. Jag gick tillbaka in och gick några varv på deras heltäckningsmatta som hämnd.
Vi var också på kyrkogården Père-Lachaise. En hel dag gick vi där och tittade på alla fantastiska gravar. Jim Morrison förstås också som ligger där. Edith Piaff, Maria Callas och alla storheter som ligger där. Inte minst fysiker och kemister. En vacker plats att minnas. Kyrkogården där Kafka ligger i Prag är också vacker med alla gravstenar som är överväxta med murgröna men Père-Lachaise måste vara världens vackraste kyrkogård. Felix och jag har också varit där många år senare.
Woodlawn cemetary i Bronx i New York är förstås också sevärd med alla jazzmusiker. Även Felix Pappalardi ligger där. Basisten i gruppen "Mountain". Häromdagen dog också Leslie West. Sångare och gitarrist i "Mountain". Hoppas han också hamnar där. Han dog i Florida men är från New York så jag hoppas han begravs där. Då ska jag gå till hans grav nästa gång.
Jag ska också ta en heldag på den nya judiska kyrkogården i Prag när jag kommer dit. Jag har ju varit där förut och sett Franz Kafkas grav men jag vill dit igen. Och ta god tid på mig och tänka. Fotografera.
Jag pratade en lång stund med Lina på Facetime ikväll också. Det var så trevligt. Vi har levt så tätt en gång och tyckt så mycket om varandra och alla dessa fina minnen vi har kom upp igen. De mörka minnena lämnade vi därhän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar