Redan när jag var 17 år åkte jag till Rhodos själv i två veckor. Ett enkelrum och ingen jag kände. På den tiden var ju livet en fest och jag var småberusad när jag klev på en nattbuss i Kristinehamn. Sedan var det fest varenda dag. Några nätter delade jag med en kristinehamnskompis som jobbade där på ett av Club 33s diskotek. Han jobbade som diskjockey och hade plötsligt blivit utan bostad. Jonas Siljemark hette han och han fortsatte i musikbranschen sedan. Hubba-hubba.zoot-zoot snurrade ordentligt på skivtallrikarna på discot då. Discoteket hette "Sphinx" och jag var där varje kväll. Sommaren 1981.
Jag tycker också om att sitta ensam på flygplatser och titta på folk. Och på järnvägsstationer och gallerior. När jag bodde i Göteborg och pluggade satt jag på sådana platser med mycket folk och läste i timmar varje helg. Jag satt ofta ensam inne på Liseberg och tittade på folk också. Och tänkte och tänkte.
Nuförtiden har jag åkt ensam till New York. Den fysiska resan dit börjar på flygbussen ut till Arlanda där jag alltid gråter en skvätt. Jag vet inte vad som händer med mig då men det slår aldrig fel. Jag ser alltid till att jag är i galet god tid så jag får sitta i flera timmar och vänta på att gå ombord. Sitta där med min hjärna. Nästa soloresa jag gör ska gå till Prag och jag förbereder mig på något sätt dagligen för den resan. Och sedan skriver jag ner vad jag tänker. Det är väl där jag anser att jag skapar så som konstnärerna gör. Jag skapar text av mina tankar. Alla kan göra det men få gör det.
Jag sa till en kompis för ett tag sedan att jag önskade att jag kunde spela gitarrsolon som han. Han svarade direkt att han önskade att han kunde skriva som jag. Då förstod jag att det kanske ändå är en form av konstnärsyttring jag ägnar mig åt när jag skriver.
Frank Zappa beskrev sitt sätt att spela gitarrsolon en gång. Han vet när han ska börja solot och han vet hur han ska avsluta det men däremellan vet han ingenting när han börjar spela. Solot blir en resa i hans musikaliska hjärna och solot blir aldrig samma två kvällar i rad. En resa som man bara kan luta sig bakåt och följa med på. Därför var zappas konserter så unika. Jämför med David Gilmour och gitarrsolot i "Comfortably numb". Det låter alltid exakt likadant oavsett vem som spelar det. Inte lika "bra" som Gilmour kanske men tonerna stämmer i alla fall i stort sett till punkt och pricka som det lät på albumet "The Wall" 1979. Solot i "Hotel California" av Eagles och "Hold the line" av ToTo bör också alltid låta lika för att man ska vara nöjd. För att inte tala om "Eruption" av Van Halen.
När Kafka skrev som bäst (som han tyckte själv) då skrev han en berättelse i ett svep. Berättelsen kom till honom där han satt vid sitt skrivbord på natten. Det var "Domen" han skrev så. Han visste inte var det skulle sluta när han började eller var mitt uppe i det. I flera av Kafkas berättelser dör huvudpersonen i slutet av historien. Det känns som att han tröttnar lite på historien och plötsligt avslutar historien med att han låter huvudkaraktären dö. Ett effektivt sätt att få slut på historien. Jag kan tänka mig att de flesta författare har stora delar av sina böcker klara för sig när de börjar skriva. I stora drag i alla fall.
En bildkonstnär lär väl också få någon sorts uppslag inför skapandet av en ny målning. Sedan är det inte säkert det blir som tänkt. Det kan komma idéer under tiden som ställer saker på ände. Andra val av kulörer än vad som var tänkt från början och motiv som byter form från att ha varit en häst till att bli en fisk.
Idag hade Cal Schenkel gillat mitt inlägg på FB som handlade om hans konst. Jag blev så otroligt starstrucked. Mycket mer än när vi skrev fram och tillbaka i vår mailkorrespondens inför köpet.
Jag har också skickat ut förfrågningsunderlag till olika företag som erbjuder inramning av konst. Jag vet vad jag vill ha för ram och jag vet måtten. Jag vet också hur många tryck jag köpt. Därför kunde jag gå ut med en förfrågan redan igår. Jag har redan fått ett svar. Från en firma på Hammarö.
Att rama in är dyrt. Jättedyrt och det finns en överhängande risk att ramarna blir betydligt dyrare än konsttrycken.
Jag ältar min tankevärld här i bloggen men det är det enda skapande jag kan ägna mig åt. Ofta läser jag mina inlägg flera gånger innan jag lägger upp dem. Jag korrekturläser och ser över om jag fått till rätt nyanser av de ord jag använt för att beskriva något.
Jag har ju olika tankar varje dag så det borde inte bli så enformigt. Men det blir det ändå förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar