KOL

Igår var jag på lungmedicin på CSK och gjorde det årliga uppföljningsbesöket. Min KOL har förvärrats något. Förra året hade det stått still eller rentav blivit något mildare. Jag känner i alla fall inte att det blivit sämre.

Jag provade att stacka bilder idag igen. Denna gång mer i makroperspektiv. Jag ville ta en riktig närbild på min älskade turkosring från Cypern.

Så här blir det om jag tar en ensam bild på ringen utan att stacka. Skärpa bara på första delen.

Den här gången tog jag 8 bilder som jag stackade och då blev det så här.

Inte illa vad?

Tänk en insekt... Tänk en blomma... En fuktig jordgubbe...  Ett immigt blåbär... Vackert!

Idag beställde jag en ny skrivare att ha hemma. Min befintliga som skriver ut enkelsidigt ska jag ta med ner till lägenheten. Ett måste för mig som plötsligt kommer på att jag ska göra listor och tabeller. Likaså biljetter. Jag gillar att ha biljetter i pappersform och blir jättestressad om jag måste leta upp sådant i telefonen. Speciellt som jag är oklar över vad min uppkoppling duger till och hur länge. Ett papper skriver jag ut och när det har åkt upp och ner ur fickan tillräckligt många gånger och blivit vikt åt alla håll, skriver jag ut ett nytt. T ex busstabeller.

Min första fokusstack

Ikväll har jag provat att fokusstacka bilder. Om man lägger ner sig lite kan det nog bli riktigt bra.

Jag testade med att fotografera en blommande hibiskus.

Jag tog tolv bilder på blomman med min kamera på stativ. Så här ser själva "set-upen" ut.

Jag ställde in skärpan på "botten" av blomman och tog en bild. Mellan varje foto flyttade jag kameran en liten bit längre ifrån blomman. Det är därför det sitter en "makrosläde" mellan kameran och stativet. Med den vrider jag lite på en ratt för att kameran ska vara kvar i samma läge men flytta sig lite ifrån motivet vid varje exponering. Skärpedjupet är så litet när man tar sådana här närbilder så det är risk för att inte hela djupet av blomman blir skarpt. 

Men om man "stackar" bilderna kan man få ett skärpedjup genom hela blommans djup.

I Photoshop görs detta automatiskt. Programmet väljer bara de skarpa partierna i varje bild och lägger dem sedan på en hög.

Detta var var programmet fick med sig från den första bilden.

Här har jag lagt 4 bilder på varandra.

Här 9 bilder.

Och här det färdiga resultatet.

Ganska enkelt och jag ska experimentera lite mer med det.

Friskvård och gräsklipp

Jag drömde att jag var inneboende hos Ulf Lundell i natt. Förmodligen för att jag började läsa Lundell igen efter en tids uppehåll. Jag vill liksom dra ut på det. Nu vet jag att det bara blir 7 delar av "Vardagar". Jag kommer att sakna dem. Den sista delen jag har är del 5. Jag väntar på att 6:an och 7:an ska komma ut som pocket.

Klippte gräset idag. Kanske för sista gången 2022.

Igår avvecklade jag också bevattningssystemet till tobakslandet.

Här ligger en av två vattenslingor med svettslang. Nu hänger jag upp slingorna bakom uthuset till våren.

En trevlig helg till ända

Slapp fredag med läsning och spöregn. Det dånade av regnet i kapellet och det var svårt att komma till ro i sängen. Det kändes som om det regnade in någonstans. Det här kapellet kan väl inte stå emot sådana skurar. Men på lördagen verkade det som det hade gått bra ändå. Inga synliga inläckage i alla fall.

Fick besök för sen lördagslunch då vi åt kanariska potatisar. Framåt kvällen när jag satt ensam i soffan som vanligt fick jag meddelande från min bror. Senast jag skrev till honom var i juni 2021. Han svarade inte. Det är ungefär så det varit i hans och min kontakt med varandra. När jag för nästan tjugo år sedan jag fick veta att jag har en halvbror tog jag kontakt för första gången. Kontakten fick ett ljummet mottagande. Sedan gick det ungefär tio år av tystnad och när jag hittade honom på FB tog jag kontakt igen. Ljummet. Snarare iskallt. Han struntade i att svara när jag skrev till honom. När vår pappa dog skrev han och meddelade det men sedan svarade han inte igen.

Han skrev något år igen efter det när han träffat en flickvän. Det verkade som om det var hon snarare än honom som ville ha kontakt. Sedan blev det tyst igen. Jag gjorde ett DNA-test för att se var mina rötter fanns men ingenting tydde på att jag hade några gemensamma gener med den tyska befolkningen och det tyckte jag var konstigt. Jag hade mer gemensamt med folk i sydeuropa. När jag skrev till min bror 2021 föreslog jag att vi skulle träffas i Prag eftersom jag var på väg dit. Jag har av hans FB-inlägg förstått att han gärna är i Prag. Jag fick inget svar. Sedan en tid tillbaka har jag stått i valet och kvalet att ta bort honom som vän på FB. Vad ska jag egentligen med ett sådant surkart till. Igår såg jag att han gift sig med sin flickvän och tänkte ta bort honom igen.

Då skickade han ett meddelande. Han berättade att han gift sig och att hans fru gärna ville träffa mig. Jag blev förnärmad. Samma sak nu igen alltså. Jag förstod att han var onykter och att han på något sätt ville visa sin bror att han lyckats bli gift. Men det var fortfarande hans fru som ville träffa mig.

Jag svarade snorkigt och skrev att jag inte kommer att lägga två strån i kors för att ett möte ska äga rum. Jag har t o m erbjudit mig att flyga ner till Bremen och ta en öl med honom och sedan flyga hem igen. Då har han inte svarat. Men nu vill plötsligt han också träffa mig. Det kvittar fullständigt och jag är inte intresserad längre. Jag skrev att det är upp till honom om han vill åka och hälsa på mig. Jag erbjuder mig inte mer. Han kan föreslå en restaurang i Kristinehamn eller i Torrevieja. Där kan han få någon timma men inget mer. Jag behöver verkligen inte honom och han behöver givetvis inte mig. Vi får se hur han gör.

Idag tog jag en tur till en tobaksodlare och åkte och hämtade tobakskvarnen. Nu är all min tobak torr och färdig att malas. Det får bli nästa helg med snuscirkeldeltagarna som åskådare. Min vän tobaksodlaren visade mig också hur han skördat hela tobaksplantorna och hängt upp dem inomhus för att få ut lite extra torr tobak från de små bladen som tidigare undgått skörd. Jag beslöt mig för att åka hem och göra likadant.

Sagt och gjort. Jag skördade alla stammar och hängde dem upp-och-ner i uthuset.

Här hänger allt som var kvar. Vi får se hur det går med det. Om det torkar eller möglar. Strunt samma. Jag hade kört allt i kompostkvarnen annars.

Tyvärr hände det något med min vänstra axel när jag jobbade och jag fick fruktansvärt ont. Jag kunde inte lyfta vänsterarmen efter det. En ouppvärmd gubbkropp klarar inte plötsliga ansträngningar.

Nu fram på kvällen är det nästan ännu värre. Jag vill bara gå och lägga mig. Jag har tagit två alvedon och en ipren för att slippa smärtan men vänsterarmen är fortfarande obrukbar. Vänster handen funkar dock bra om jag kan ta stöd. Det är därför jag kan hantera tangentbordet i alla fall och det är ju huvudsaken för en byråkrat som jag. Imorgon är det arbetsvecka igen och jag ska både till Karlstad och Örebro nästa vecka.

Börjar på Lundells "Vardagar 5" ikväll.

Litteratur

En ny sändning böcker från Adlibris.

Tre böcker jag ser fram emot att få öppna upp och läsa. "Diary of a rock´n´roll tour manager" handlar om Allman brothers. Deras turnéledare har skrivit ner en del hågkomster och lagt till lite fina bilder. Denna ser jag särskilt fram emot.

Har varit på möte på länsstyrelsen i Karlstad hela dagen och det var trevligt. Trevligt att träffa inspektörerna som jag annars bara ser ansiktet på i mina onlinemöten. Men nu är jag nöjd med social samvaro för ett tag framöver.

Idag testade jag också min avokadoskärare jag köpte på loppis i lördags och jag blev imponerad av dess tre funktioner. Den åker således med ner till Spanien. 

Likaså mina "citronskal" jag inte tyckt mig haft användning för tidigare. Jag använder så lite citron i mitt Sverigehushåll att jag nöjt mig med pressad citron på flaska. 

Jag vet inte vad jag ska kalla dem men de är av silikon och omsluter en citronhalva. Man greppar hela saken och pressar halvan som vanligt. Citronsaften rinner ut ur den lilla pipen och sedan kan man sätta på hatten och förvara resten i kylskåpet utan att den torkar ihop. De här två halvorna ska också med ner till Spanien där jag aldrig skulle komma på tanken att köpa pressad citron på flaska så som jag gör här hemma.

Nefertiti

Frukost med surdegslimpa som behöver skäras upp. 

Skärmaskin är bäst för att få till bra skivor.

Men den låter lite illa så det gäller att utrusta sig. Idag hade jag planerat en loppisrunda med en väninna. Jag hämtade henne kl 9 och vi tog ett loppisvarv. 

Jag hittade två vattenkannor på pingstkyrkan varav en jättefin. 

Och en oerhört ful och opraktisk. Den passar i min samling.

En avokadoskärare köpte jag också. Jag har länge varit nyfiken på en sådan. Den ska med ner till lägenheten där avokado står på menyn dagligen. 

Här placerad på Sivan. En kniv i ena änden för delningen. En kärnurtagare i mitten och en skivare i andra änden. Sedan lägga på skivorna på en macka och pressa lite citron över och på med lite trocomare örtsalt. Mer än så behövs inte. Jag ska prova den hemma först för att se om den får tillåtelse att komma med. Jag glömde dock att köpa avokado när jag var på Maxi förut.

Vi åkte till två andra loppisar också men hittade inget där. Det var också storloppis på arenan så dit åkte vi också. Jag sa till min väninna att jag skulle vilja hitta en bronsfigurin. Gärna föreställande Nefertiti.

Det var mest leksaker och kläder men på ett bord stod en byst av just Nefertiti. Den skulle jag bara ha. Tjejen som sålde den verkade glad att jag förstod att det var Nefertiti. Hon älskade bysten men nu var det dags för den att gå vidare sa hon. Hon hade t o m en nefertititatuering på underarmen. Jag blev så otroligt glad. Hon skulle ha 20:- för den men hon fick 50:-.

Nefertiti var en drottning i Egypten och dog runt 1330 f.Kr. Världens vackraste kvinna sas det men i min värld förknippar jag henne med musik. Framförallt den anrika jazzklubben i Göteborg där jag hände mycket när jag bodde där.

Otroligt vacker byst. Men den doftar kvinna. Det kvinnliga hemmet den stått i innan den hamnade i kapellet.

Jag försökte spåra bysten lite när jag kom hem. Undertill sitter en dekal där det står "Ernesto konstförlag Stockholm" men jag hittade inget på nätet.

Sedan hängde jag den sista tobaken på tork. Det var ett par timmars jobb men nu är det över för i år. Nu ska dessa blad torka och sedan ska de malas. Sedan är det klart.

Min kaffekopp

Det här är min kaffekopp.

Ur den dricker jag tre-fyra koppar kaffe varje morgon. Under övriga dagen dricker jag inget kaffe. Jag diskar den högst sporadiskt. Den åker med in i diskmaskinen en gång i halvåret kanske. Vid min första New York-resa 2008 var det denna kopp jag fick kaffe i på ett SAS-flygplan någonstans över Atlanten. Jag tyckte så mycket om den och lät den obemärkt glida ner i min ryggsäck när den var urdrucken. Sedan dess har jag använt den hemma varje morgon. Den är perfekt i storlek. Volymen är perfekt för en sockerbit.

I lägenheten dricker jag mitt morgonkaffe ur en mugg som stod i ett skåp i lägenheten när jag flyttade in. Jag tycker inte om att dricka ur mugg överhuvudtaget. Jag häller då bara i en tredjedel av muggens volym för att det ska passa till en sockerbit men nu är det slut med det.

Vid min andra New York-resa hade jag planerat att ta med en kopp till eftersom SAS koppar var helt perfekta i min hand och mun. Det gjorde jag också så jag har haft en kopp här som reserv.

Men nu åker reservkoppen med ner till lägenheten i november. Allt för att få den totala kaffeupplevelsen på morgonen.

När jag åkte till New York för tredje gången flög jag inte med SAS så jag har även en kopp från Lufthansa faktiskt. 

Den har jag aldrig riktigt tyckt lika mycket om även om den är OK. Den "tippar" lite när jag håller den i örat. Den är inte lika välbalanserad från koppen från SAS och har inget stöd för att räta upp den med. Det vore bättre om örat pekade rakt ner och inte snett utåt.

Båda sorterna är tillverkade av melamin. Lätta och tåliga men missfärgas tyvärr ganska lätt. Men vad gör väl det?

Landet Egalia

Tobakslandet i höstskrud. Färdigskördat för i år.

Ni som är i min ålder kanske kommer ihåg boken "Egalias döttrar". Den kom ut 1977 och blev en bestseller bl a tack vare författarens lek med språket. Boken handlar om ett land där könsrollerna är omvända. Även språket är annorlunda av det skälet. Det heter t ex inte "människor". Det heter "kvinniskor" i landet Egalia. 

Nu börjar Sverige förändras i den riktningen också. I rekommendationerna från min organisation står det t ex: "Använd inte ordet LEGO-gubbe när du skriver. Använd hellre LEGO-figur". Det ska neutraliseras så allt som förknippas med män suddas ut. Allt fler har också börjat ersätta ordet "man" mot "en". Så som vi pratar i Värmland men i skriven text ser det jättekonstigt ut. Allt fler kvinnor börjar anamma den nya outtalade skrivregeln att en inte använder ordet "man" på några villkor. Det kanske får samma status som n-ordet snart. Jag fasar för att det ska komma riktlinjer från min organisation att ordet "man" ska raderas ur de anställdas vokabulär. Det är nog bara en tidsfråga i landet PK. Jag anser mig nog ändå för gammal för att hålla på med sådant och kommer bli mycket svår att omvända. En förfulning av vårt vackra språk som jag aldrig kommer att ta till mig. Kan det bli skäl för uppsägning tro? En vet aldrig.

När vet man?

När vet man hur man vill leva resten av sitt liv? Det ska nog till nästan ett helt liv för att förstå det. Eller också tror man bara att man förstår. Men det står alltmer klart att man behöver ha drygt 50 års erfarenhet av livet för att närma sig meningen med det. Vid den tiden behöver man inte göra något för någon annans skull. Man behöver inte ha en välordnad trädgård eller ett "vackert" hem. Ett hem vackert för besökare snarare än för sig själv. 

Detta är bland de vackraste "inredningsdetaljer" jag har i mitt kapell.

Spår efter kapellets ägare. Där jag suttit i soffan och tänkt i över tio år nu. Det tar tio år att skapa detta men kanske en halvtimma att måla över igen för att "snygga till". Dölja spåren av ett liv är vad det handlar om för att en besökare ska nicka gillande. 

Det är ingen som "nickar gillande" åt ett sådant här livsspår. Om man inte kan se förbi ytan och fernissan och tänka: "Här har han suttit... Skrattat, tänkt och gråtit. Nykter och onykter. Googlat och beställt resor vid laptopen. Drömt om framtiden och tänkt tillbaka på det som varit. Lyssnat på musik. Fått idéer. Planerat hur han ska kunna förverkliga sina drömmar. Tänkt kärleksfulla tankar om Felix. Haft Sivan i knät och hunnit bli lite småirriterad på henne för att hon aldrig får nog av kliandet runt nacken.
Tänk alla måltider han intagit vid det där bordet. Alla delade smakupplevelser han haft med Felix mitt emot i den andra soffan. 

Faktiskt halva delen av Felix liv har de suttit här och haft gemensamma mat- och TV-upplevelser och pratat."

Så kan man också tänka.

Kan man tänka så kärleksfullt om ett slitet trägolv är man nog vuxen på allvar. Då kanske man har utvecklats färdigt vad gäller värderingar och vad som är viktigt. Viktigt EGENTLIGEN.

Folk säger till mig att mitt hem skulle passa i något TV-program där hem visas upp. Egentligen förstår jag inte varför de tycker det. Troligen för att det är högt till tak och mycket luft i prediksalen. Inredningen är inte mycket att visa upp. För mig är det inte ens en inredning. För mig är det jag och mitt nuvarande liv.

Igår var det två månader kvar tills jag åker ner till lägenheten. Det blir min tredje vistelse där. Första gången hyrde jag en annan lägenhet och sedan dess har jag varit där två gånger i min egen. I mars i år och i juli tillsammans med Felix. Nu är det dags för min första långvistelse som sträcker sig över sex veckor.

Torrevieja och Kristinehamn. Två helt olika liv men mina båda två. Inte så olika ändå egentligen. Jag gör ungefär samma saker på de båda orterna. Läser, tänker, sitter och tittar, handlar och testar nya maträtter. Det är egentligen i huvudsak tre saker som skiljer liven åt.
Klimatet - Jag är ute mycket mer i Spanien. Nästan hela dagarna faktiskt. Jag går och går, fram och tillbaka. Åker scooter och buss ibland. Nu ska jag även börja cykla. Min kropp blir mjukare och jag blir på så sätt uppmuntrad till att gå. Ingenting som har med rörelse att göra blir egentligen jobbigt. Luftrör, lungor och huden mår otroligt mycket bättre. Ingen torr rygg som är omöjlig att smörja in. Inga småuppslag av psoriasis. Lätt att andas.
Nyfikenheten - Varje promenad ute och i ett varuhus blir spännande. Jag vet aldrig vad jag ska upptäcka härnäst. Saker som växer, beteenden och vanor hos ett okänt folkslag, matvaror i butikerna. Tänk när jag får börja snorkla i havet då. Massor med spännande nya saker. Varje dag innehåller överraskningar som får mig att tänka och spekulera och fantisera. Längtan efter kapellet, Sivan och Felix.
Anonymiteten - Ingen vet vem jag är. Ingen kommer oanmäld till mig. Jag behöver inte "visa upp" mig och vara ett gott exempel eller spela "eddierollen" som jag är så van vid att göra. Möjligen för Kristinehamnarna jag möter därnere men även i de fallen blir jag till viss del annorlunda. Frihet att helt bestämma över vad jag själv vill och inte vill. Sätta gränser. Öppna upp gränser när jag själv vill. Jag kan i viss mån börja om och på nytt välja vilken roll jag vill ha i mitt liv i Spanien. Även om rollen skulle bli densamma som jag har i Sverige - vilket den troligen också kommer att bli - så finns det chans nu att skruva lite på den. Inte som Olof Haugskott gjorde när han kom till Kristinehamn från Norrland som presenterade sig: "Hej jag heter Olof men hemma i Norrland kallar de mig Fitt-Olle".

Kort och gott: Livskvalitet.

Sabina var här och vi lunchade tillsammans på Thaien. 

Sedan hämtade jag ut bilen som fått nya fjädrar och bromsbelägg fram. 6 800:-, just like that. Imorgon ska åbäket besiktas.

Dagens arbetsdag har gått i Kafkas tecken. En massa människor jag har behövt att få tag på men har lyckats med en av 6. Deadlines som inträffar på fredag och jag måste få tag i dem innan dess. "Personen du söker är inte anträffbar just nu men återkommer kl 14:15". Kl 14:16 är meddelandet ändrat till 15:30. Kl 15:31 är det ändrat till 16:30 och sedan räknar jag med att de går hem. De svarar inte heller på mail. De hinner inte mellan alla möten.

Ukrainsk raggmunk

Jag gjorde ukrainsk raggmunk idag från ett recept jag sett på TV.

Det smakade helt ok. Raggmunk med vitlök och svampsås.

Jag fick också 200 broschyrer jag ska kunna dela ut på bokmässan i Karlstad den 17-18 november när jag står där med min bok.

Annars är det bara jobbtankar för mig på dagarna nu. Jag funderar över Spanien på kvällarna. Igår kollade jag hur jag ska cykla från Tony till lägenheten när jag hämtar min cykel hos honom. Det verkade enkelt men jag lär nog använda min kartapp ändå. 18 minuter skulle det ta i alla fall. 5,1 km.

Resan nu i november kanske är den näst sista jag gör med incheckat bagage. Jag måste bara ta reda på hur jag reser med kylväska i handbagaget för mina sprutors skull. Nu checkar jag in kylväskan i min stora väska. Med bara handbagage kommer det bli svårt. Det är ju kylklamparna som är problemet med den vätskan som är däri.

Teater

Ikväll var jag på teater.

"Skandalen Ida Bäckman". Ida var en speciell kvinna som jag mött i litteraturen om Gustaf Fröding. Hon var lite av en "stalker" runt sekelskiftet 1800-1900. Hon ville gifta sig med Fröding och hängde på hans sjukrum på Uppsala hospital ända tills Gustafs syster Cecilia - med hjälp av personalen på hospitalet - förhindrade att Ida kom åt honom. Hon smugglade in cigarrer och cognac och hade stora planer för Gustaf när hon försökte förmedla vård på en inrättning nere i Europa. När det blev omöjligt för Ida att nå honom hängde hon sig på Selma Lagerlöf istället. Även där blev hon slutligen avvisad. Hon skrev en skandalomsusad bok om henne och Gustaf. Hon skrev sedan en minst lika skandalomsusad bok om Selma Lagerlöf.

Föreställningen var faktiskt helt fantastisk. Anna-Lena Hemström var underbar. Hon sjöng också väldigt vackert. Föreställningen höll på en lagom timma.

Jag var nog yngst i publiken med mina 58 år men jag hade inte förväntat mig något annat. Förövrigt var förstås "kultureliten" där som vanligt. De som fortfarande lever. 

Idag beställde jag en ny resa till Spanien. Jag kommer hem från min "julresa den 8 januari och åker ner igen den 3 februari och blir borta en månad. Jag kommer hem lagom till 2023-års tobakssådd. Jag ska försöka att få ihop 100 mil på scootern tills februarivistelsen så jag kan lämna in den på den första servicen.

När jag kom hem från teatern fortsatte jag lite på gårdagens målning. Nu får den vila över natten igen men den här blir jag inte nöjd med i brådrasket, det inser jag.

Cykelägare i Spanien

Idag hjälpte mig min vän Tony i Torrevieja att köpa en begagnad cykel i Torrevieja. 

Den levererades hem till honom kl 11:30. Det fanns inget lås på den så den får stå i gästrummet i hans lägenhet tills jag kommer ner. 

Så jäkla bra alltså!

En tysk aluminiumcykel. Inget märkvärdigt men pakethållare och bockstöd. Cykelkorg ska inköpas direkt när jag kommer ner. Backspegel fick jag med.

Jag jobbade med min tobak ett par timmar innan jag åkte ner på stan idag igen. 

Det var inte lika mycket folk idag. 

Jag följde upp min getingobservation från igår. Vid ett charkstånd kryllade det av getingar. 

De var svåra att fotografera men om de själva fick välja valde de lufttorkad skinka. De andra produkterna fick vara lite mera ifred men det var mycket getingar i hela charkståndet idag också. Men det var nog ännu värre igår. En bit därifrån fanns ett syltstånd med 15 öppna syltburkar för provsmakning. Lite söligt som det blir när många är där och smakar. Men inte en enda geting. Enligt mitt resonemang i blogginlägget har getingar en "köttperiod" och en "sockerperiod". Det stämmer. På vår och sommar äter de kött och framför allt matar de larverna med kött. Socker använder de endast som drivmedel. Ett sorts flygbränsle. Vår och sommar är det getinghonor som flyger och matar larver. Mot hösten föds det hanar men då finns inga larver att mata så de borde ju bara äta socker då för de dagliga flygturerna. Då ska de befrukta drottningar och har egentligen inget större ansvar än så.Drottningen ska se till att bli parad och sedan krypa ner för vintervilan. Hanarna dör ganska snart när kylan kommer. Deras födopreferenser har tydligen kommit på glid här i Kristinehamn. Dagens observation tyder i alla fall på det. Konstigt...

Jag köade en halvtimma för en skrädmjölsvåffla som visserligen var god men det var ju bara luft. Jag pratade med lite folk idag också. Annars satt jag och folkbadade i min ensamhet. Carl-Jan berättade om östvärmlands mathistoria mm. Inget att ha. Felix kom ner en sväng när de höll på att slå igen runt kl 15. Jag skjutsade hem honom och åkte sedan hem och åt lite.

Jag tog fram en ny platta att måla på och började lite smått på något nytt. Den kommer väl troligen att bli i samma stil som de andra. Den får bli hur den vill.

Nu pausar jag denna ett tag. Fördelen med att flytta ner målerisakerna från övervåningen till självaste prediksalen är att det blir något gjort. Det är jätteenkelt att bara byta t-tröja och börja måla en stund när andan faller på. Jag gjorde det utan att byta t-tröja en gång men då fick jag färg på min favorit tröja. Jag har aldrig fått något kladd på mina "skräptröjor" som jag använder vid målning däremot.

Nu lämnar jag denna för ikväll. Jag har en idé hur jag ska gå vidare med den. Kanske redan imorgon.

Intryck i folkbadet

En blandning av intryck från dagens folkbad i stadsparken.

Jag behöver ju folkbada ibland. Bara vara bland en massa folk och iaktta. Ibland stoppar jag i hörselpropparna för att förstärka syn och doftintrycken. 

Det första som mötte mig när jag anträdde stadsparksområdet kl 10:30 var en skylt där det framgick var alla aktiviteter och säljare höll till.

Eftersom jag inte kan undgå att se störande detaljer noterade jag till min förvåning att de sålde "Vällagrade hårostar" på ett ställe.
Usch vad osmakligt. Jag tänkte på den där hårosten hela dagen. Hur den kan se ut. Ost med skäggstubb?

Men resten var ganska trevligt och det var många år sedan jag såg så mycket svenskar på stan. Det verkade vara många som kommit utifrån också för dagens evenemang. Även några tyska sällskap trots att sommaren i det närmaste är över. Jag träffade lite folk jag känner och fick dra ur hörselpropparna en stund.  Jag gav bort ett exemplar av min bok till en vän som kommer att läsa den med behållning. Jag hade med en bunt böcker och tänkte eventuellt lägga upp dem på en bänk och sälja men jag kände inte för det när jag väl var där.

Jag provsmakade lite korv från Hemgården och köpte sedan sådana på Maxi på hemvägen. De hade ingen försäljning i ståndet vid provsmakningen. Korvarna finns i det ordinarie sortimentet i butikerna. Jag lyssnade lite på en presentation om en värmländsk kokbok som kommer ut i november. Den kan vara lite intressant.

Det var mycket getingar på marknaden. Hungriga efter kött. Det är den årstiden nu och det var svärmar runt korv och kött men inte lika mycket runt sylt och honung. Inte som på sommaren då det är tvärtom.

Jag slumrade i soffan en stund när jag kom hem och började sedan måla lite. Jag tar en paus med Felix stora målning ett tag. Det är så ansträngande att måla detaljerat där inte de olika kulörerna ska gå över varandra. Det är jobbigt att måla skarpa konturer. 

Nu började jag med en målning där allt är tillåtet till att börja med. Där provar jag mig fram för att sedan få en tanke och sedan styra upp det mot ett resultat på något vis. Just nu ser det ut som ett hysteriskt kollage av absolut allt och ingenting. Hemska kombinationer så det skär i ögonen i ett första läge. Det är bara att måla över de värsta störningsmomenten sedan. 

Jag la ett grått nät över alltihop. Jag har märkt att jag gillar dessa gråa "nät". Jag hamnar liksom där.

Sedan fyllde jag i med lila. Jag kan inte låta bli lila.

Där får det vara bra för idag. Nu ska jag lära känna den några dagar innan jag gör något mer. OM jag gör något mer. Jag kanske får för mig att den duger och ställer undan den.