tisdag 31 december 2019

2019

2019.

Vilket år ändå! Ett år med mycket innehåll i mitt liv. Felix och jag var i New York. Det har aldrig varit så trivsamt i ensamheten i kapellet som i år. I år har jag också kommit till djupare insikter om vem jag egentligen är. Konstigt när man är 55 år men så är det ändå.

Jag har fått vara frisk förutom några små jobbiga åkommor men min psoriasis är jag helt besvärsfri ifrån. Detta tack vare sprutor som jag tar själv här hemma i soffan varannan vecka. Vilken grej alltså!
Jag har däremot haft problem med en domnande högerarm och det är inte över ännu. Det fortsätter in på 2020.

Psykiskt är jag en annan människa än 2018. Jag har i hela mitt liv levt med ett mollackord av en Hammondorgel som legat på i mitt sinne. Nu är det borta. Jag kan se saker på ett helt annat sätt nu än förr. Äntligen har jag väl funnit en antidepressiv tablett som gör mitt sinne ljusare.

Fysiskt går det upp och ner. Jag var smal en sväng i somras men nu bygger jag hull igen. Det går upp och ner vad gäller vikten men det är inget att bry sig om. Jag har väldigt dålig kondition just nu men det ändras också under året.

Det täcka könet tycks jag aldrig kunna samexistera med. Jag är på "Tinder" sedan en tid men där finns knappast något för mig. Ankläppar, träning och bubbel är det som intresserar kvinnorna på Tinder. Männen på Tinder tror tydligen att stora fiskar, motorcyklar och muskler är framgångsrikt.
Var tog tankeverksamhet, diskussioner, fantasier och drömmar vägen?
En vacker dag kanske hon ändå dyker upp där på Tinder. Eftersom jag inte har någon annan arena att verka på så lär jag bli kvar där och avvakta kraftfullt.

Jag saknar intimitet men det är en svår sak. Att få nosa i en nacke som man älskar och somna sked med en presumtiv livskamrat.

Jag har odlat några nya bekantskaper med människor jag tycker om. Andra bekantskaper har avtagit i värde för mig.

Felix har gått vidare till gymnasiet och läser naturvetenskaplig linje på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn. Det går bra för honom och han är min bästa vän i vått och torrt. Han kom att bli en fantastisk människa. Tänk att det skulle bli så.

Jag trivs med mitt arbete men jag trivs ännu mer när jag får vara en fri man och lägga upp dagen som jag vill.

Inför 2020 har jag förstås nya drömmar och förväntningar. Jag ska börja odla tobak och bli självförsörjande på snus. Jag ska också kämpa med att hålla mina hibiskusar vid liv och föryngra dem så jag kan dela med mig av den glädje som jag anser att hibiskusar kan ge. Jag åker nog inte till New York men jag kanske åker någon annanstans. Jag vet inte ännu. Jag längtar ju som alltid till mitt Manhattan...

Jag ser fram emot nya enskilda möten med människor under 2020. Människor som har drömmar och fantasi.

Sådana möten finns där att få.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Hej! Hur har det gått för dina mistlar? Kanske för tidigt än, men har du sett " metkroken " på mistlarna än? / Mvh Pierre

Eddie sa...

Hej Pierre! Av mistlarna blev inget. Metkroken såg jag nog men den torkade bort tyvärr. Det var ju en torrsommar och jag vattnade faktiskt rönnen ibland som fröerna satt på. Flera fröer grodde men det blev inget av dem tyvärr.