Om jag hamnar i en situation där jag riskerar att bli bedömd efter en viss negativ stereotyp (äldre, vit, heterosexuell man) kommer jag vara på min vakt och göra saker just för att parera för att inte bli sedd sådan. Det är just det som händer när jag stiger in bland kollegorna i Karlstad. Äntligen har jag hittat ord för att beskriva det. Det är väl bl a det jag längtar efter att slippa i mitt liv. Att jag ses sådan även ute i samhället blir mindre påtagligt än på en arbetsplats som befolkas till största delen av unga kvinnor. De är ju också stereotyper men deras "stereotypi" är snarare positiv än negativ. De är dessutom i en överväldigande majoritet.
Jag ska fortsätta att beskriva fenomenologi lite och vad den innebär för mig.
Medvetandet är alltid medvetet om någonting. Medvetandet riktas mot något och fokuserar på det. Det kan vara ett fysiskt ting som en hibiskusblomma. Det kan vara ett vackert musikstycke, en målning, ett kärt minne, en rolig tanke eller en fantastisk fantasi. Omgivningen blir suddig i jämförelse med det som medvetandet spetsar in sig på för stunden. Jag kan välja att byta fokus till något annat när jag så önskar. Något kan påkalla min uppmärksamhet så jag flyttar fokus till det. T ex ett jamande från en katt.
Alla intryck vi får genom livet samlas i vårt medvetande som i en databas. Vi värderar intrycken som positiva, negativa, sköna, vackra, fula, välljudande eller neutrala. De finns alltid till hands för att jämföra nya intryck med. Den samlade "databasen" är "Jag".
Allt i databasen har inneboende egenskaper och vad vi i själva verket varseblir i vårt medvetande beror på vilka vi är och vad vi har i våra databaser. En rosa hibiskusblomma blir vacker för mig. Dess detaljer. Den förundran den leder till. Dess skira kronblad. Alla människor varseblir inte detta. De ser en blomma. De ser en kulör. De kanske ändå tycker den är lite vacker men de ser inget fantastiskt i den.
Jean-Paul Sartre ställde frågan: Hur finner vi mening i en meningslös värld?
Detta med att låta medvetandet fokusera på saker är meningen med livet för mig. Varseblivningen och vad min hjärna gör med det jag fokuserar på. "Allt det vackra jag har i min hjärna".
Jag åkte till IKEA på morgonen och var nästan först. 09:55 såg det ut så här parkeringen. Kanske för att IKEA öppnade först kl 11. Det kunde jag inte tänka mig. Det var flera som var där en timma för tidigt.
Jag åkte till Bergvik istället och det var nästan lika lite folk där.
En lång dag till ingen egentlig nytta. Stora problem med mina torra ögon. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar