onsdag 31 mars 2010

Felix och jag har pratat lite om döden på sistone. Ikväll satt han i badbaljan och jag rakade mig. Vi gör alltid det på onsdagar. Vi pratade om vem som ska dö först, han eller jag. Jag sa att jag troligen och förhoppningsvis skulle dö före honom. Det trodde han också. Jag sa att det värsta som skulle kunna hända i mitt liv, vore att han dog före mig. Han såg då mycket fundersam ut. Han sa att han skulle leva tills han var nittio år och en morgon då han var över nittio, skulle han inte vakna.
-Det skulle aldrig mera bli morgon för mig, sa han.

Kvällen övergick sedan i Legobygge. Han tänker kloka tankar den lilla killen och jag älskar honom så otroligt mycket. Nu sover han sin vackra barnsömn och blir lite äldre och mera erfaren från varje sekund som går. Jag hoppas så att vi en dag kan umgås som vuxna män.

3 kommentarer:

Therese sa...

Vi är också inne i en period då vi pratar mycket om döden och hur gammal jag är när de är vuxna och så vidare. Vi får hoppas att ungarna över lever oss. I går sa jag till grabbarna att vi kanske kan jobba ihop när de är vuxna. Varför inte ett flummigt, härligt musik- och bokcafé, dit lokala band och poeter i bland kan komma och bjuda på sina alster från nån liten vrå :-)

Anonym sa...

Ja, dom allt bra fina dom små liven. 6-7 års åldern verkar vara "döden-perioden". På tal om döden, eller inte. Jimmy Ågren spelar på Nef 30/4, jag + förhoppningsvis en del av dom förståndiga kollegorna ska dit. Visst går det väl ett å annat schysst tåd mellan Gbg och Kristinehamn? Är du snäll kan jag nog fixa övernattning. Zo-Zo-Zostera.

Eddie sa...

Therese: Det låter urmysigt med ett bokcafé. Jag minns ett sådant här i staden. Det låg mitt emot Duvan på Spelmansgatan.

Zostera: Jag orkar inte åka til Götebord i april. Jag flänger fram och tillbaka till Tokholm var och varannan vecka nu. Den 6 maj åker jag till New York igen. Tack ändå för vänligheten.