torsdag 25 november 2010

Direkt hem idag efter skolan. Det brukar alltid vara något som ska göras annars. Felix fick tacos redan ikväll. När jag gör tacos på fredagarna brukar inte 500 gr köttfärs gå åt. Jag vet inte hur många portioner med tacofärs jag fick slänga när jag rensade frysen i lägenheten.
När han nästan ätit upp den första tacon lossnade en tand. Det är en tand som liksom stuckit ut lite utanför de andra ett tag. Den lossnade plötsligt väldigt mycket. Felix blev lite ängslig och började gråta. Det blödde en del också. Han stålsatte sig och helt frankt drog ut skiten... Sedan blev det ännu mera gråt men han var i alla fall av med den.
Här ligger den nu på min portionssnusdosa och är den sjätte tanden han tappat, den första han tappat i sällskap med mig. Resten ligger hemma hos hans mamma. Sedan har han munsår också (som vanligt). Idag på apoteket när jag skulle köpa salva till hans munsår fick jag tipset att använda munsårsplåster istället. Något helt nytt för mig. Kvinnan som betjänade mig gick och hämtade provförpackningar så jag skulle få prova först.
Här är han nu med både munsårsplåster och en ny glugg. Han hade också beställt tuggummi från apoteket. Med varje tuggummi följer också en tatuering.
Här jämför vi våra underarmar. Mitt peacemärke har blivit en symbol som Felix har anammat. Han ritar peacemärken på alla möjliga ställen och häromdagen hade han ritat en tennisboll med symbolen. Jag har också sett hur hans klasskamrater börjat rita peacemärken på sina teckningar. Det är lite kul faktiskt. Felix bästa kompis Albin sträcker gör "v-tecken" åt mig när vi möts och säger "Peace".

I dag har M.R. Kyl och Värme installerat vår handdukstork så nu har vi värme även i badrummet.

Molly har hittat en ny viloplats i kväll.
Just nu ligger hon och snarkar i denna byrålåda där jag förvarar mina strumpor. Siv är som uppslukad av jorden men ligger troligen och trycker under Felix säng i vanlig ordning.

Jag är fortfarande upptagen av tanken om en plats eller portal på Internet där singlar av båda könen kan lägga upp sina bloggar. Runt om i landet sitter en massa ensamma människor som har en förhoppning om att hitta en livskamrat. En del av dem har egna bloggar. En del lägger ut en förenklad profil på någon datingsite. Andra går på krogen och tror att de ska hitta en livskamrat där. Jag tycker det vore fantastiskt att kunna få ta del av en kvinnas liv genom att följa hennes blogg en tid och därefter bjuda in henne att läsa min. Jag tror t o m att man skulle kunna bli lite kär om hennes blogg hade substans och lite djup. Personligen tycker jag det är är otroligt attraktivt med en kvinna som kan formulera sig i skrift.

Meningen med min blogg var från början att ge kringboende insyn i vad som hände med kapellet efter ägarbytet. Jag fick för mig att folk var lite oroliga och kanske trodde det skulle bli ett näste för en MC-klubb eller något liknande. Jag ville visa att jag hade fredliga avsikter.
Ju mera jag skrev och beskrev mitt arbete med upprustningen, desto mer insåg jag att bloggen även tjänade som en fantastisk dagbok för mig själv. Sedan blev jag varse att folk runt omkring mig följde min blogg. Då såg jag den också som ett forum för att ge uttryck för vad för sorts människa jag är. Jag har aldrig haft några problem med att dela med mig av känslor i såväl framgång som motgång. Ibland har jag därför också tagit upp ämnen som har lite mer med relationer och livsåskådning att göra.

Jag har också haft stor glädje av och känt stor tillfredsställelse när jag skrivit mina New York-bloggar. Samtidigt som de är resedagböcker för min egen skull så vet jag att de tjänat som inspiration för andra som tänker sig åka dit. Jag har också tipsat om en del guldkorn i NYC som man kanske inte skulle hitta till annars. Den 6 maj planerar jag att åka dit igen och då går det bra att följa med på det äventyret i cybervärlden i den kommande bloggen "New York 2011".

Just nu händer inte så mycket på renoveringsfronten men jag vill ändå göra ett dagligt inlägg även om det ibland känns lite torftigt. Jag känner någon sorts ansvar numera att ge mina läsare lite daglig läsning även om det oftast torde vara helt ointressant läsning. Jag har ca 100 träffar på bloggen varje dag. Mellan fem och tio av dessa står jag säkert själv för men det är ändå ofattbart många som går in och läser det jag skriver. Det inspirerar och förpliktigar. Det är underbart.

4 kommentarer:

Miss Gillette sa...

... och jag har för mig att alla som läser via rss-läsare inte syns i statistiken (fast det beror kanske på vad man använder för statistikverktyg). Så du kan ju ha många fler läsare än du vet.

Eddie sa...

Bonusläsare alltså! Inte fel!

Anonym sa...

Hej Eddie!
Du ligger på favoriten hos mig, så det är det första jag kollar när datorn snurrar igång på morgonen.
Fortsätt skriv:-)

MVH
Kludden

Eddie sa...

Jag är hedrad, Kludden!