Långsamma dagar i currykapellet.
Igår fick jag två stycken "Masala dabbas". Kryddaskar kanske det kan översättas. Idag fyllde jag dem med kryddor. Det doftar gott kan jag informera om.
Jag har lagat indiskt flera dagar i rad nu men igår fick det vara nog.
Tisdag Daal Tadka.
Igår fick det bli stekt fläsk och bruna bönor istället.
Tryckkokaren åstadkom ett kött i onsdags "to die for" men curryn jag gjorde blev lite för stark tyvärr. Jag glömde fotografera min "Beef curry" men jag tog en bild på förrätten.
Papadums från Maxi och rabarberchutney från Snickaren, Tamarindchutney och tomatpickles av egen tillverkning. Felix kom och åt och fick med sig ett par matlådor indiskt. Jag fick mig en riktig tankeställare innan Felix kom på kvällen. Jag hade TV:n på i bakgrunden och det var orientering från Tjeckien. Plötsligt längtade jag extremt mycket till Prag. Jag måste helt enkelt dit igen men när ska jag kunna åka? All min ledighet går ju till Torrevieja nu.
Det blev lite jobbigt för mig en stund. Ska jag flytta till Prag istället på ålderns höst? Där finns det ju kultur. Det finns inte tillstymmelse till kultur i Torrevieja. Inte den kulturen jag känner mig hemma i i alla fall. Märkliga tankar men tankarna lever i alla fall vidare i mitt huvud. Ska jag flytta till Torrevieja och ha det som utgångspunkt för kortare vistelser i Prag? Kanske? Även om Prag är Tjeckiens dyraste stad skulle jag leva billigare där än i Torrevieja när det handlar om mat, dryck och transporter. Nära halva priset skulle jag tro. Men bostaden i Spanien är i princip gratis när jag väl flyttar ner. Oj, oj, oj! Vilket dilemma. Jag vill ju leva i det spanska klimatet men det finns egentligen inget annat för mig där. Mer än den spanska naturen som jag har lite svårt att komma ut i eftersom jag inte har bil. Och ensamheten men den kan jag ju få i Prag också. Eller i Vålberg t o m. Mycket tankar nu åt olika håll men det är så livet ska vara.
Igår torsdag kom min vän Stefan Dalevi hit efter jobbet. Vi skulle ta en promenad och vi åkte till Björneborg för att gå i hans uppväxtområde på platser där han inte varit sedan dess. Det regnade förstås men jag utrustade med paraply. Vi parkerade vid brottarklubbens hus och gick upp mot herrgården.
Fontänen framför herrgården var igång och gårdsplanen var krattad. Tydligen pågår viss verksamhet där.
Vi fortsatte genom allén så långt vi kunde, gick sedan över Visman och ner mot Folkets park. Närheten till parken gav upphov till minnen förstås. Jag berättade en anekdot som utspelade sig i min ungdom när jag var där. Eddie Meduza spelade i parken och jag ville se honom live. Det var på den tiden jag tyckte han var rolig. Jag var 19 år och hade kört min flickväns bil dit. Jag tror jag nyligen fått mitt körkort. Eller också övningskörde jag dit. Under en period satt alltid övningskörningsskylten på bakluckan på hennes SAAB V4-kombi och jag körde överallt när vi skulle någonstans.
Jag ville se konserten men jag ville inte in i parken bland alla klängiga fyllskallar så vi hittade en plats utanför staketet där vi såg scenen bra. Igår gick jag tillbaka till platsen där jag stått och tittat på konserten.
Ganska bra plats, eller hur?
Jag stod där hela kvällen. I en paus ställde jag mig med ryggen mot staketet och lutade mig och kände plötsligt hur det blev varmt bak på benen. En idiot stod innanför staketet och pissade på mig. Jag kunde ju inte göra något åt det. Jag ville heller inte missa andra halvan av konserten så jag stod där, förnedrad och blöt. Hela kvällen hade folk smitit in i parken genom ett hål i staketet men jag behövde inte gå in eftersom jag såg så bra från där jag stod.
När konserten led mot sitt slut ropade Eddie ut att det finns kassettband att köpa uppe i en kiosk på området. Ett sådant band ville jag ha. När konserten var slut skulle jag köpa ett band. Jag visste att grindarna till parken hade öppnats. Det gjorde de alltid en liten stund innan uppträdandena var slut men jag ville inte gå runt hela parken och gå in den vägen. Så jag kröp också igenom hålet bredvid mig och blev gripen av ordningsvakter direkt. De kopplade polisgrepp på mig och släpade mig till någon sorts kansli där jag omedelbart förhördes. Jag berättade om min kväll med piss och kassettband men de visade ingen pardon. De polisanmälde mig och jag fick böter trots att parken varit öppen för alla när jag smet in.
Här är hålet jag kröp igenom. Det är kvar än. Den 3 augusti 2023 ser hålet precis ut som det gjorde den 19 augusti 1983. För nästan exakt 40 år sedan.
Jag fick lägga ut tomma plastkassar i förarsätet när jag körde hem för att inte blöta ner.
Ikväll tog jag några öl och konstaterade att det går direktflyg till Prag från Barcelona. Och det går flyg mellan Alicante och Barcelona också. Men det är längre till Prag från Torrevieja än från Kristinehamn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar