Livet står liksom still här i kapellet. Lina och jag har gått en sexkilometerspromenad i Hultet idag i alla fall. Jag behöver börja promenera lite känns det som. Jag tänkte eventuellt försöka gå New York Marathon i maj. Själva loppet går ju inte då men jag vet hur dom springer. Ett par bilbroar som man inte får promenera över ställer till det så man inte kan gå hela den exakta bansträckningen.

Jag tänker mycket på New York och skriver små anteckningar om adresser jag ska besöka. Det kan vara caféer där någon storhet suttit o s v. Ivar och jag ska åka och titta på Miles Davis grav uppe i The Bronx i alla fall. Jag trivs med pilgrimsresekonceptet och kan inte överge det. Platserna betyder så mycket mer om man är lite påläst.

Jag har fortsatt att lägga lite golv på undervåningen även om det varit lite halvhjärtade ansträngningar. Jag var ju tvungen att skarva golvvärmeslangen i golvet. Inte helt lyckat men det gick inte att göra det på annat sätt. Nu gjorde jag en egen "säkerhetslösning" där om skarven skulle börja läcka. Det ser bedrövligt ut men jag tror det kan funka. 

Så här gjorde jag. 

Jag borrade hål i blindbotten och satte dit en avskuren PET-flaska i hålet. Slangskarven såg jag till att få i flaskan.Jag "jackade" ur flaskväggarna och tätade med silikon. Om det börjar läcka så rinner vattnet ut i flasktratten och under huset istället för i trossbotten (förhoppningsvis). Om det börjar läcka lär det också bli tryckfall i värmesystemet så jag kan avläsa det på pannan. Jag kommer att krypa under huset någon gång per år för att inspektera. Jag börjar få en hel del att inspektera under huset nu. Det borde nog alla göra egentligen som har krypgrund.Givetvis var det ena röret i vägen för en av trattarna så jag fick använda PET-flaskans botten också för att lösa det. Jag tog upp ett hål i botten så vattnet kan rinna ner i tratten under.Isolerat och klart.

Konstruktionen blev givetvis för hög så när jag skulle lägga på spånskivan skulle inte det funka. Då fick jag lösa det också.Det fick bli en liten lucka i undergolvet. Eftersom nästa spånskiva som ska på bara är 10 mm tjock oroade det mig lite att golvet skulle bli väldigt svagt ovanför skarvarna. Tänk hälen på en träsko med nästan 100 kg gubbkropp över.Jag skruvade helt sonika på en plåt. Nu ville jag ju inte använda skruv med försänkt skalle som skulle deformera plåten utan jag använde montageskruv istället. De sticker ju upp någon millimeter förstås. Då tog jag till ett gammalt knep med tandkräm. Jag duttar på tandkräm på skruvskallarna och lägger sedan dit den övre spånskivan.Då blir det tandkräm där jag sedan ska försänka i den övre skivan för skruvskallarna. Det gjorde jag med spetsen på ett 10 mm borr.Sedan gick det att täcka över hålet och golvet kan läggas färdigt. Den uppmärksamme ser förstås att jag lagt de övre spånskivorna upp-och-ner. De undre skulle man lägga från höger till vänster med tanke på spontningen. De övre skulle man givetvis lägga från vänster till höger men jag kunde inte för mitt liv tro att det är olika för olika spånskivor. Nu gick det bra att lägga som jag gjorde ändå.

Jörgen gjorde mig sällskap denna kväll i rummet bredvid. Han pysslade med sitt. Vi har börjat sortera våra elektronikkomponenter och hittat en del matnyttigt.Jag tror han är lite småsugen på att bygga ett nytt slutsteg. Inte för att någon av oss behöver ett, men ändå...