Big Apple dreamin'

En eftermiddag 1973 hade jag ett ärende till "Mini-Livs". Mini-Livs låg i ena änden av en låg, enplans betongbyggnad som också inrymde "Fastingen", en livsmedelsbutik i miljonprogrammet Stenstaliden i Kristinehamn.

Jag minns när det var en äng där de sedan byggde betonghuset. Vi kröp i kulvertar under huset när de höll på att anlägga grunden. Då var jag åtta år.

Mini-Livs hette nog egentligen "Fastingens Mini-Livs". Jag tror det var samma ägare men Mini-Livs hade öppet på kvällarna när själva den stora livsmedelsbutiken stängt. De hade väl antagligen ett starkt begränsat utbud av den större butikens varor. Jag minns inte riktigt. Jag minns dock att de hade en snurrande ställning med LP-skivor. Jag köpte också det första numret av den legendariska serietidningen "Epix" där men det var några år senare.

Min stora idol på den tiden var Alice Cooper och denna dag såg jag ett nytt album som jag aldrig sett förut i skivkarusellen. Alice Coopers "Muscle of love". Jag hade ju allt av Alice sedan tidigare och lyssnade på det om och om igen på min grammofon. En ihopfällbar brandgul plastgrammofon (Philips) med högtalare i locket. Den var även försedd med ett handtag och den gick att driva med batterier. Då var jag nio år.

Jag tog ner skivan och kände på den. Omslaget såg fuktskadat ut men jag ville ha den ändå. Det här var på den tiden då man inte visste något om kommande skivreleaser så att detta album fanns i skivkarusellen var en fullkomlig överraskning. De hade bara ett exemplar så jag kunde heller inte köpa en som inte var fuktskadad men det spelade ingen roll just då. Jag ville bara ha. Jag störtade hem till mamma och försökte få pengar till att köpa den.
Icke. Det var för dyrt. Jag tror den kostade 45 kr. Jag tjatade flera dagar tills jag fick pengarna så jag kunde köpa den.

När jag kom hem satte jag på sidan ett och lyssnade. Skivan var bucklig också. Jag satte det i samband med fuktskadan omslaget hade. Det sket jag i. Jag ville bara höra på den. Första låten hette "Big Apple Dreamin' (Hippo)" och det blev direkt en favorit. Vilken underbar låt! Jag måste varit ganska bra på engelska för jag förstod vad han sjöng om. Det handlade om att lämna den lilla orten för att ta sig till New York.

"We're so young and pretty, we're so young and clean
So many things that we have never seen
Let's move from Ohio, sell this dam' old store

Big Apple dreamin' on a wooden floor"

Jag tror jag ville det också. Lämna Kristinehamn. Det slog an på mig oerhört minns jag. Nio år... Texten fortsatte...

"Skyscrapers and subways and stations
Staring up at the United Nations

New York is waiting for you and me, baby
Waiting to swallow us down
New York, we're coming to see what you're made of
Are you as great as you sound"

Det kanske låter konstigt men jag visste då. I den stunden. Att jag en gång ska åka till New York.

Här är albumet jag beskrivit ovan. Som inhandlades på "Mini-Livs" efter mycket tjat. Det var först en tid senare jag insåg att fuktskadan skulle vara där. När jag såg andra exemplar av albumet. Alla har fuktskadan. Konvolutet var väldigt udda. En kartong som man öppnade på baksidan. Som synes i vänstra hörnet på konvolutet var jag noga med att märka mina skivor.

Det var på den tiden man lånade skivor av varann. Det var dock ingen risk att jag skulle behöva låna ut mina Alice Cooper-album. Alice ansågs vara farlig och spelade för hård musik. Han högg huvudet av höns på scenen och använde sig av en giljotin. Jag lyssnade på Black Sabbath och Nazareth också. Bevare mig väl! Mina vänner lyssnade på Slade, Sweet och möjligen Sparks. Tjejerna lyssnade på Donny Osmond och David Cassidy.

Kartongen innehöll ett innerkonvolut med skivan och någon konstig bilaga som kanske kan antas vara någon sorts biljett till "Nude Wrestling".

Låtarna presenterades av någon anledning i fel ordning på brottningsbiljetten.

Jag tror att det var detta album som gjorde mig nyfiken på New York. Under hela min uppväxt har jag sedan matats med New York. På nyheterna varje dag i stort sett. I varenda dagstidning förekommer New York åtminstone en gång. All musik som jag lyssnat på genom tiderna har någon sorts anknytning till New York; Fillmore East, Woodstock, Apollo theatre, CBGB, Madison square garden, Chelsea hotel och Beacon theatre.

Första gången jag var där var 2008. Det var så fantastiskt som jag trodde och jag visste direkt att jag skulle tillbaka. Så blev det också. Jag har varit där nio gånger och älskat det lika mycket varje gång. När folk frågat mig vad som är så fantastiskt har jag försökt att förklara. När de sedan själva varit där säger de alltid: -Nu förstår jag vad du menade, Eddie.

Det här är Franklin.

När jag skulle åka till New York den andra gången tyckte Felix synd om mig. Att jag skulle behöva åka ensam. Felix var sju år då. Han tyckte jag behövde ressällskap och skickade med Franklin. Franklin fick följa med till New York och jag fotograferade honom i olika situationer och lade ut på min reseblogg så Felix skulle se att jag hade ett tryggt sällskap. Sedan dess har han varit med alla gånger och mina vänner på Manhattan frågar alltid efter Franklin när jag träffar dem. Då halar jag upp honom ur ryggsäcken och de vill alltid hålla honom en stund.

Franklin har varit i New York åtta gånger. Han har också varit i London och Paris.

Nu ska han dit för nionde gången. Jag ska dit för den tionde och Felix för första gången. Ikväll beställde jag flygbiljetter till oss alla tre.

Om en kvinna någonstans i världen blir gravid ikväll kanske hon föder barnet när vi kliver ombord på ett flygplan på Karlstad airport för att 12 timmar senare landa i "The Big Apple". Felix och jag har pratat om New York i flera år. Han, om någon, blev ju uppväxt med New York. Jag tjatar alltid om staden. Nu ska vi åka dit. Om nio månader. Den 12 juni 2017 lyfter vi från Karlstad och byter plan i Frankfurt. Åtta nätter ska vi vara där och jag ska visa honom allt han behöver se. Han ska få träffa Ivar, Irene och brudarna, Tom, Monier och min svenske vän Daniel.

Jag kommer vara så oerhört stolt när jag får komma in på favoritbaren med Felix och överraska Irene. Hon skulle bara veta. Hon är så otroligt barnkär och har skickat med presenter till Felix sedan hon och jag träffades. Hon tycker nog att hon känner honom lite. Felix kan minsann göra sig förstådd på engelska också och kommer att kunna prata med mina vänner litegrann.

Jag målade fodren en omgång vitt ikväll också.

Länk till låten "Big Apple dreamin'" på youtube.