Ihoplappning av det sista

Sovmorgon med Felix innebär numera att jag smyger så gott jag kan en timma innan Felix överhuvudtaget har en tanke på att börja prata. Det trodde jag väl aldrig. Kl 06:00 varje morgon spratt han upp som en stålfjäder förut. Före mig. Men nu är det annorlunda.

Eftersom både badrum och kök fortfarande är på övervåningen i Felix domäner, får jag smyga upp på morgonen. Den knarriga trappan avslöjar mig varje morgon och han säger: -Gomorron! Jag hör att han är missnöjd när han säger det men det är på de villkoren vi samexisterar just nu.

Vi tog långfrukost och diskuterade saker. Sedan tog vi en biltur ut till Gustavsvik för att titta på vad "Ernst" har åstadkommit därute.

När jag släppt F i Smedby åkte jag till Maxi och handlade lite. Jag tänkte jag skulle äta surströmming till frukost imorgon och handlade för detta.

Väl hemma behövde jag avsluta uthusbygget så jag började med att såga panelbrädor till de luckor som uppstått under bygget.

Ovanför dörrar och fönster har jag inte kunnat göra något innan plåtarna var på plats men nu kan jag mäta och tänka igen. Idag tog jag tag i de två "luckorna" längst till höger på uthuset.

De här två alltså. Jag mätte hur långa underbrädorna skulle vara, sågade till dem, mätte lockens längd och sågade de också.

De sågade bitarna doppade jag i olja som vanligt och lade sedan in dem i gavelrummet för rödmålning. Jag vill inte måla när de sitter på plats för då måste jag maskera överblecket så att jag inte kladdar ner det med rödfärg så att det blir fult.

Här ligger panelbrädorna målade för uppsättning imorgon. Två våningar.

Björna kom på besök en stund och vi satt och pratade ute tills vi började frysa. Björna gillar också hoyor så vi gick ett varv inne också innan han åkte hem.

Efter Björnas besök gick jag in och grejade med mina hoyor. Jag har haft många sticklingar på rotning och idag var dagen då de borde gå att plantera i vanlig jord.

Jag hade lyckats få rötter på alla utom två. Vanlig jord, förresten. Jag experimenterar med egna jordblandningar här i kapellet. Nu kör jag ungefär en del P-jord, en del vermiculite, en del små lecakulor och en del kokosfiber. Jag tror jag vet vad jag gör men helt säker är jag ju inte förstås.

Längtar till New York. Min vän Lina tipsade mig om en New York-podd igår och det behövdes inte mer än fem sekunders lyssning innan jag sprack upp i ett leende och nästan blev rörd till tårar. Jag hörde ljudet av Manhattan innan inslaget riktigt börjat och det räckte. Siréner som ekar mellan höga hus och ett trottoarliv. Taxibilar vars bromsar gnisslar och deras automatväxellådor växlar upp till högre växel för att komma iväg uppför Broadway.