lördag 11 maj 2019

En magisk måltid

I onsdags åt jag en av mina magiska måltider. Att den var magisk visste jag inte förrän efteråt. Och det är så det är - de magiska måltiderna förstår man först i efterhand.

Felix bjöd ut mig på Oliveriet här i Kristinehamn. Jag fyllde 55 år i måndags och Felix frågade om han fick bjuda mig på mat på Oliveriet. Det var en bra idé tyckte jag. Han hade beställt bord till klockan 18.

När vi satt där och hade beställt in en varsin pizza av olika sort och provsmakat varandras pizzor och diskuterat olika smaker, dofter och konsistens, insåg jag att detta blev en magisk måltid. Det var första gången jag överhuvudtaget formulerade begreppet ”magisk måltid” men jag kunde inte definiera begreppet förrän dagen därpå. Jag kände ju igen känslan och faktum är att Felix och jag har haft två ”magiska måltider” inom en månad. Den andra åt vi på ”Super Thai” i höghuset i Malmen för några veckor sedan.

En magisk måltid är en måltid som man vet att man aldrig kommer att glömma.

Jag har haft ett antal magiska måltider i mitt liv och när jag tänker efter så hade jag min första i maj 1974. Jag fyllde 10 år och hade önskat mig en lövbiff med persiljesmör på EPA-baren i present. Jag fick pengar till lövbiff av mamma men hon själv följde inte med. Jag satt själv i EPA-baren och åt min lövbiff men jag var glad åt min födelsedagspresent. Lövbiffen var så stor att den täckte hela tallriken och för att få plats med pommes frites hade man varit tvungen att lägga dem ovanpå själva köttbiten. Jag kryddade med salt och vitpeppar. Persiljesmöret smälte ut och jag glömmer det aldrig. Jag minns upplägget och smaken. Doften och hur det kändes att sitta där ensam med en orörd portion på tallriken. Hur nöjd och lycklig jag var.

Jag minns också min första pizza. Det var någon gång i mitten av 70-talet det också. Pizzerian hette ”Verona” och låg bredvid Saga-biografen i Kristinehamn. Pizzan var en Vesuvio. Jag vågade mig inte på några större utsvävningar sådär första gången med en pizza. Den var fantastisk. Jag hade aldrig ätit något liknande förut.

Jag minns flera magiska måltider.

En genuin spansk måltid i de kanariska bergen där ett lokalt vin serveras till måltiden. Man kunde också köpa med vinflaskor men de smakade inte alls så gott som de gjorde på den där bergssluttningen. Det är ingen idé att ens tro det och därför kan man lika gärna strunta i att köpa med vin därifrån. Det var bara magiskt där och då.

I onsdags hade jag alltså en magisk måltid igen och när jag förklarade min känsla för Felix så förstod han exakt vad jag menade. Vi kunde lätt komma på några ytterligare magiska måltider vi haft. En pizza i Prag, en skagenbaguette i Sjötorp och en texmexmåltid i Stockholm. Han förstod vad jag menade med ”magisk måltid”. En måltid man aldrig kommer att glömma. Hur enkel och medioker den än må vara. Och den går inte att få tillbaka genom att äta samma sak vid samma bord och med samma sällskap. Det blir aldrig magiskt igen.

1 kommentar:

SvenS sa...

Magi är viktigt.

Tycker
SvenS