Livet ger mig en ny överraskning och insikt (igen)

I onsdags satt jag på jobbet och väntade på att få dra iväg och äta julbord. Klockan var 15 och julbordet skulle börja kl 17. Jag tittade in på FB och såg en föredetta kollega på länsstyrelsen. Hon hade lagt upp något men det som intresserade mig var att jag förstod att hon bor i Karlstad. Jag var helt säker på att hon bodde i Arvika. Hon är konstnär och målar fantastiskt vackra målningar och jag hade planerat att åka till henne i sommar och titta om det fanns något som skulle passa mig. Men hon bodde ju i Karlstad!

Jag kollade kartan så det inte var alldeles för långt bort, skrev till henne och frågade om jag fick komma och titta. Det fick jag och kl 16 var jag där. Åh vilken grej! Den ena målningen var vackrare än den andra och jag kunde inte sluta att titta och bläddra. Jag blev så glad av att se dessa barnsliga färgglada målningar. En del motiv föreställde något, andra inte. Men vilken skulle jag välja? Jag var stressad också för julbordet. Jag tog lite foton och begav mig till Karolinen för att äta på Claessons.

Det gick inte att släppa det jag nyss sett. Jag satt och tittade på bilderna om och om igen. Jag hade fallit pladask. Inte bara för en målning utan för flera. För hela konceptet egentligen. För hennes inställning till sina målningar också och hur de tillkommer.
Vi hade kommit överens om att jag skulle komma tillbaka en annan dag när det fanns mer tid. i mellandagarna. När jag kom hem från Karlstad visade jag Felix bilderna och han blev också glad av målningarna. Han ville t o m med och titta när jag skulle dit nästa gång.

Jag visste ju ungefär hur mycket det skulle kosta att få med tillräckligt många hem men kanske det skulle gå att prioritera detta framför annat. Jag beslutade mig för att göra det. Jag skulle ångra mig hela livet annars. Felix skrattar och skakar på huvudet.

Igår söndag var jag där igen. Jag hade varit på IKEA för att köpa tavellist för att kunna ställa upp ett antal av hennes verk i prediksalen. Jag tog med en målning hem som jag var helt säker på att jag skulle ha till varje pris.

Idag var jag och Felix där och lånade hem ett gäng för att bestämma vilka fler jag ville köpa.

Men kolla alltså! Är de inte underbara?

Tyvärr kommer de inte till sin rätt på bild. De måste ses i verkligheten.

Nu ska de få stå här ett tag så jag vänjer mig vid dem. Jag kommer att arrangera om dem och ta bort någon för att det ska bli mera luftigt. Jag måste känna att jag trivs med var och en av dem. Jag tror t ex att jag redan nu kan välja bort en. Varför kan jag inte riktigt förklara. Lika lite som jag kan förklara varför jag tycker om någon extra mycket.

Konstnären heter Karin Fast Aronsson och ställer ut i Värmland då och då. Passa på att titta på hennes verk om ni får chansen. Ni kanske också faller pladask.