Hästskit och vacker konst

Förra helgen efterlyste jag 10 kubik hästskit på Facebook och fick svar ganska omgående. Idag var Felix och jag och tittade på dyngstan som jag ska få ta ifrån. Jag har också kontaktat "Traktor-Mats" som har en hjullastare. Det blir tre vändor för honom med skopan som tar 3-4 kubik i varje lass.

Jag har förberett så att han kan tömma sina skopor här på måndag morgon.

Felix och jag åkte sedan till Väse-rasta och åt lunch. Sedan åkte vi till min konstnär i Karlstad för att hämta de två sista verken jag köpt i denna omgång. Mer om det nedan när jag presenterar veckans hängning.

När jag kom hem satte jag mig i solen. Jag plockade bort presenningarna där min tobakslycka planeras. Jag lät dem torka lite och vek ihop dem och lade in dem i uthuset. Sedan satt jag bara och lyssnade på fågelsången.

Det är inte mycket till fågelsång ännu. En ringduva som satt och ropade lite neråt staden. Efter en stund flyttade han norr om kapellet och fortsatte att ropa som de gör. Ingen särskilt vacker sång precis. En hackspett knackade lite på ett murket träd och satt och pysslade med det. En nötväckas tröstlösa läte hördes. Talgoxe och blåmes lät lite sporadiskt. Den som dominerade dagens fågelsång var Kungsfågeln. Men det var bara en av varje liksom. Ingen symfoni precis. I torsdags hörde jag två bofinkar i alla fall men de drog nog vidare norrut. Det dröjer nog inte många kvällar innan morkullan flyger över här och sisar.

Låt mig presentera veckans tavelhängning.

En fantastisk skapelse som är en blå-lila röra av mosaikbitar som föreställer det jag bestämmer att den ska föreställa.

I närbild.
Och nu till mina älskade detaljer.

Vad är det för något? Ett garnnystan? Underbara kulörer tillsammans i alla fall.
De två övre hörnen i målningen också. Som om tavlan är belyst snett uppifrån i båda hörnen ovanifrån vilket den också är i denna hängning. Det ska bli spännande att se hur de övre hörnen gestaltar sig när tavlan blir belyst på ett annat sätt när den lämnar sin tillfälliga hängning.

Den sammanhållna mosaikbollen som inte alls är rimlig i förhållande till det övriga motivet. Inte för att det spelar någon roll men eftersom den är där så är den vacker och värd att beskriva.
Tavlan har heller ingen horisont.
Helhetsintrycket blir någon form av "collage" men vi tar några detaljer till.

Mjuka former helt plötsligt bland allt det kantiga. Hmm? Trevligt!

Plötsligt ett annat mönster i tavlan. Helhetsbilden ger ett ihopplock av ganska lika stora fält (mosaikbitar) men här var det något annat.
Och kulörerna vandrar från vänster till höger. Vitt övergår i rosa som övergår i gult. Det känns som en jätteudda färgskala men här kunde den inte bli bättre.

Konstnärens måleri har förändrats lite sedan jag lärde känna henne. Från att ha målat ganska stora fält med samma kulör, målar hon nu mera gärna i mindre och avgränsande fält. Jag gillar båda delarna men ser en förändring. En trend liksom. En utveckling åt något håll.

Jämför t ex med denna. Man känner i alla fall igen krukans form. Det är också ganska lätt att föreställa sig ovanstående tavla, fragmenterad i mosaikbitar.


Tavlan som var föremål för veckans hängning var den första målningen jag köpte utan att se den "live" först. Jag fick ett foto av den i min telefon och kunde inte annat än att skriva i versaler: "JAG TINGAR DEN".

Sorgligt nog tog jag målningen framför näsan på Karins make som sa att det var det finaste hon målat. Det har han aldrig sagt förut.