lördag 28 mars 2020

Sysslor som underlättar dagdrömmeri

Felix och jag pratade idag om hur bra man tänker när man duschar. Man behöver inte vara närvarande med hjärnan eftersom alla moment görs per automatik. Vi pratade om andra situationer också. T ex gräsklippning där hjärnan kan fundera på annat när arbetet görs. Jag har haft sådana jobb i mitt liv också. När jag ställt mig vid en arbetsstation och kroppen jobbade och jag dagdrömde. Jag kunde egentligen hängt av mig min hjärna i skåpet när jag bytte om på morgonen.

Vi har klippt ett stort äppleträd hos hans mamma idag. Därefter åkte jag till två personer till och klippte träd. Det är så underbart att det är dags att klippa nu. Felix har blivit duktig på att klippa också. Han har blicken och tänket för det.

Jag har haft en hibiskuseftermiddag här och har planterat om ett antal och lagt ut andra till försäljning i en hibiskusgrupp på FB. Nu lyssnar jag på Santana och tar en pilsner. Min plan är att ringa New York om en stund och höra hur coronaläget är där.

Nu till veckans konsthängning.

Här hänger den till mitt beskådande i reklampauserna på TV.
Karin valde att kalla den "Vilse i pannkakan" men när hon och jag diskuterade den gick den under namnet "Mosaiken".

Målningen ser ut som en jättestor julgranskula eller en väldigt stadsplanerad ö i ett mörkblått hav.

Det finns glödande skärvor runt ön och det är de jag lägger märke till när jag detaljstuderar målningen.

Det här är en av de målningarna som, enligt mig, markerar en lite ny inriktning i hennes måleri enligt det resonemanget jag förde i det förra blogginlägget om hennes målningar.



Dessa underbara "skärvor" som flyter runt huvudobjektet. I det här fallet tillför skärvorna så mycket. Tänk om det kulle vara helblått runt "ön". Glöden i målningen och framförallt i skärvorna är minst lika viktiga som själva huvudobjektet.

Jag hade en vän på besök igår och både hon och hennes dotter förstod precis vad jag menade när jag förklarade vad jag såg i målningarna.

En sista detaljbild av själva huvudmotivet som jag tycker så mycket om. Det kanske Karin också gjorde eftersom att signaturen hamnade precis där.

Inga kommentarer: