Lunchpromenad

Lunchpromenad i min hemstad Kristinehamn idag.

Nutida fenomen som inte fanns under min uppväxt:

1. Fågelfröer vid parkbänk. Inte lite fröer heller. Jag är inte odelat positiv till den här utvecklingen runt våra svenska parkbänkar och taxifickor. Jag misstänker att fågelfröätarna även uppmuntrar kvinnor till att bära hijab. Vicket folk...

2. Falafelrulle - mitt livs första åt jag idag. Det kan komma att bli fler sådana under min livstid. Den var "sådär" och höll inte riktigt vad den lovade. Jag fick bara mild sås fast jag ville ha blandat. Alla andra fick fefferoni i sina. Det missade han i min.

De höll på att stubbfräsa på ett litet område som jag plötsligt upptäckte på nytt. I och med att de tagit ner träden på den lilla slänten mot älven har det blivit en fantastisk liten grönyta. Där vill man sitta på eftermiddagarna i solen i den lilla slänten och titta på Kungsbron och människorna. Tyvärr är det mest fågelfröätare på stan nu för tiden. Inga man känner längre. Till höger i bild stubbarna efter de gigantiska popplarna "Adam och Eva". De fräser man inte bort hur som helst. 

Jag köpte biljett till en teaterföreställning på måndag om "1800-tals stalkern" Ida Bäckman. Det blir trevligt och annorlunda att gå på teater för en gångs skull.

Min altan börjar bli överväxt med all klematis som jag fått av min vän Sabina. Även piprankorna börjar hitta runt hörnet som synes. Mormors gamla hibiskus i den vita krukan. Den ska jag ta in nu för vintern.

Idag planterade jag trots allt ytterligare tre klematisplantor. Också de från kära Sabina.

Efter jobbet gjorde jag en pina colada. Jag blev så sugen men hade tyvärr ingen vit rom. Den blev tyvärr inte lika god som den skulle varit om jag beställt den i en bar. Jag vill ha en sötare gräddigare drink. Jag ska göra en till sedan och modifiera den lite. Plastsugrör också. En lyx jag fortfarande unnar mig.

Ikväll ska jag faktiskt titta på Idol. En kristinehamnskille är med. Luka Nemorin. Jag känner hans föräldrar. En dag när jag var på stan såg jag Luka komma åkande på en sparkcykel av trä. Det var 2005. Den var inköpt i Tyskland enligt Lukas pappa. När jag sedan åkte ner till min far i Cuxhaven samma år, köpte jag en sådan till Felix. Oj vad han åkte på den sedan. Överallt dit vi skulle körde han på den. Vi tog med den till Bergvik så han kunde hålla jämn hastighet med oss därinne. Han och jag gick ofta till Maxi tillsammans. Jag lärde honom var han skulle stanna innan han korsade vägar och blev så duktig att han kunde åka själv med mig gående 20 m bakom. Han väntade på mig vid varje korsning.

Imorgon är det "Smaka på Värmland" i stadsparken och jag tänkte gå ner en sväng och titta på folk och äta något.