Oro

Den senaste veckan har varit hektisk och jag har inte riktigt hunnit med mig själv. Jag har slutat att gymma. Jag tycker inte jag hinner någonting. Jag har planerat en friluftsdag för 130 miljö- och hälsoskyddsinspektörer som gick av stapeln i tisdags. Nästan sedan dess jag jag legat i soffan, sorgsen och skygg.

Jag får sådan där "baksmälla" när jag stått arrangör för något stort viktigt. 

Jag stod på plats tisdag morgon och det hällregnade. Vi skulle vara utomhus och det finns inte ens några tak att gå under. Jag skulle grilla till 130 personer. Jag var uppgiven när jag precis hade anlänt på morgonen. Det var fortfarande nästan mörkt och jag visste inte var jag skulle börja. Jag kunde inte ta ut något ur bilen eftersom det skulle blivit genomblött. Men jag var tvungen. 

Områdesansvarig dök upp och han hade två partytält jag kunde låna. Vi satte upp dem och därunder kunde jag stå. Folk började strömma till och jag for som ett blött skinn fram och tillbaka mellan de funktionärer från Kristinehamns miljökontor jag hade tagit till min hjälp. De var fantastiska.

Men allt löste sig till sist och jag var otroligt lättad när jag fick packa ihop och åka hem. Jag hade stått upprätt hela dagen. Normalt sitter jag hela dagarna och jag hade träningsvärk när jag kom hem. Men det fanns en smolk i glädjebägaren. Jag hade inte tagit hand om en inspektör som hade det jobbigt. Hon bara försvann efter ett tag och jag var runt och letade men hon var inte kvar. Det där gnagde i mig. Flera dagar efteråt till och med. Innan jag fick prata länge med henne i telefon två dagar efteråt och kunde förstå vad som hänt. Först då kunde jag släppa och börja arbeta som vanligt igen.

Det är fortfarande jobbigt att ens skriva om det.

Annars händer inget här. Jag längtar till mitt gömställe i Spanien förstås.Jag har försökt gömma mig hemma så gott det går. Bilen bakom huset och nedsläckt. Den enda jag velat ha kontakt med är Felix. Han var här och åt pappa Eddies goda cevapcici igår. Det fick bli frukost till mig idag.

Cevapcici, kajmak och ajvar med libabröd. Supergott. Sedan åkte jag en loppisrunda för att leta böcker av Karl-Ove Knausgård men hittade inga. Jag började läsa "Min kamp, del 1" igår och den passade mig perfekt. Jag har fått tipset av en karlskogainspektör som vet att jag läser Lundells "Vardagar" och Knausgård tilltalade mig väldeliga. Han har ett ganska stort författarskap bakom sig så nu fick jag verkligen något att bita i.

Jag köpte två enkla ljusstakar som jag tänkte ta med till mitt inglasade uterum i lägenheter och elda ljus i när jag sitter och dricker vin och lyssnar på stararna. Jag älskar de där stararna och längtar till vårvistelsen när de börjar sjunga vackert.

Jag satt och pratade en stund med Kurt utanför Pingstkyrkans loppis. Det vackraste de hade på loppisen var nog ändå denna. 

En kontrollpanel för belysning och saker i den stora samlingssalen där loppisen är. Underbart vackra spår av tiden när det var ett mentalsjukhus. En "Panikknapp" till vänster bl a. Om det skulle gå överstyr därinne. 

När jag kom hem från rundan lade jag mig och läste. Sedan gick jag ut och jobbade lite med tobaken några timmar. Sedan in i soffan igen med Santana i högtalarna och slog upp ett glas vin. Jag testar lite olika spanska rödviner. Det jag köpte idag är från regionen där min lägenhet är. Murcia. Jag gick en sväng på stan också.

Nu går jag inte ut mer idag. Sitter här med mitt blogginlägg. Det första på ett tag. Mitt spanska vin och mina nya ljusstakar. Jag har inte varit så meddelsam den senaste tiden.

Jag tror jag börjar få kvinnotycke igen. Det har känts så den senaste tiden. Jag som trodde jag var klar med den biten.