Säsongstart för att hänga tvätt ute. Under tiden jag stod där hörde jag den svartvita flugsnapparen för första gången denna säsong också. Dubbla säsongstarter alltså.
Jag kämpar på med mitt mående. Idag hade jag ett långt samtal med två kvinnor jag tycker väldigt mycket om och det kändes faktiskt lite hoppfullt efter det. Sivan och jag gick ut på altanen och tog en tidig kväll i det fina försommarvädret. Ingen "True crime" efter jobbet som vanligt. Jag måste vänja mig av med att insyn i "Whitetrash-bostäder" i Amerikas sydstater. Där svarta unga män skjuter varandra hela tiden. Alla får sedan livstids fängelse. Kvinnorna har blivit våldtagna hela sina liv av äldre släktingar och jag vet inte hur många liter utsmetad torkat blod i röriga bostädet i USA jag sett. Och hur många kilometer avspärrningsband. "Police line - do not cross". Det står inte "don't cross" lite lättsamt. Det står "DO NOT CROSS" på allvar. Jag vet inte vad det är jag fascineras av med det där. Jag kan inte läsa böcker som är blodiga och "spännande" men True crime kan jag titta på hur länge som helst. jag kanske behöver jämföra mig och inse att sådär jävligt har jag det inte i alla fall.
Jag lyssnar på blues och citerar en textrad av Roffe Wikström: "När man sumpat hela skiten är blues det som finns kvar". Fint.
Om en vecka fyller jag 60. Om en månad åker jag till min kära lägenhet.
Enligt mitt bloggverktyg är detta mitt 2000-de inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar