Katt och gubbe

Det regnade på förmiddagen. Det var välkommet. Satt och låg och läste fram till lunch. David Hume "Om förståndet". Ylva i Kristinehamn meddelade att hon köpt en jullöpare till mig på Rusta i Kristinehamn så då blir det enhetligt när Felix får en sådan i sin fåtölj.

Åkte till Habaneras för att byta min inköpta vitfärg från högblank till satin. 

Åt lunch på Vaini club på övervåningen. Likadan mat som Felix och jag åt där i somras. Gott men jag blev proppmätt.

Tog en selfie med mig och en bild på en katt. Nöjd gubbe.

Sedan hem igen och det var fortfarande mulet så jag satte mig för att titta på Robinsonavsnitt jag halkat efter. Fortsatte att läsa Hume och tittade på skidskytte.

Jag utvecklade gårdagens filosofiska resonemang också. Jag hänvisar till Sartre när det gäller följande tankar. Är vi fria? Vad betyder frihet? En del anser att vi i viss mån har fria val att göra vad vi vill. Vi är begränsade av vår fysik, vårt intellekt och t o m vår ekonomi förstås. Andra menar att vi inte själva väljer egentligen. Det är bara kemiska processer i oss som styr. Sartre säger i alla fall att vi är fria att ta olika val i vardagen och att vi själva måste fylla våra liv med mening i en meningslös värld. Där är jag enig med Sartre. Individen själv har makt att göra olika val utifrån sina möjligheter och begränsningar.

Fenomenologi beskriver medvetandets erfarenheter och gör våra erfarenheter till observerbara skeenden så som de uppträder för oss. Medvetandet är alltid medvetet om någonting. Medvetandet sätter olika saker i fokus som t ex när vi kör bil. Vi fokuserar på att framföra fordonet men under tiden arbetar medvetandet med andra saker mer i skymundan. Men fokuset behöver inte bara handla om den omvärld vi befinner oss i. Fokus kan också ligga på känslor, minnen och förväntningar. Fenomenologin innehåller två beståndsdelar; objektet som betraktas med sina egenskaper och personen som observerar objektet med de sinnesupplevelse betraktaren får av att observera det. Men det är inte bara sinnesupplevelsen. Det är något djupare än så. Det handlar om medvetandet och det medvetandegjorda. Medvetandet kan också betraktas och medvetandegöras.

När vi fokuserar på oss själva ser vi oss som objekt. Vi fokuserar på idén om oss själva som omfattar den samlade erfarenheten vi har om livets alla erhållna upplevelser. Det som samlats i vår "databas" över upplevelser. Vi kan när som helst plocka fram något ur denna databas och fokusera på det.

Det som definerar mig som person är hur jag rör mig, vilken mat jag tycker om, om jag är punktlig och en massa andra saker.

Sartre skriver "Existensen föregår essensen". Individen av kött och blod blir något (essens) först när den börjat leva sitt liv.

Världen omkring oss erbjuder så mycket olika saker för oss att fokusera på och vad vi väljer att fokusera på beror på vem vi är. Hur idén (databasen) över oss ser ut. När jag sitter i min läsfåtölj och tittar ut i mitt rum ser jag en massa olika saker som jag kan identifiera. Jag ser inte bara färger, linjer och ytor. Rakt framför mig ser jag en stor svart rektangulär yta men jag vet att det är en TV. Det finns ingenting härinne som jag inte vet vad det är. I min databas har jag en massa erfarenheter från många olika TV-apparater, saltkar, kollegieblock stolar mm, mm. All den erfarenheten är essensen av Eddie. Den jag blev.

Om jag fokuserar på kollegieblocket, pennan och min tankeförmåga medan jag sitter här och skriver uppmärksammar jag ändå ringduvan som hoar utanför, att grannen verkar städa och att jag är varm och torr och tillfreds men att jag börjar bli lite hungrig.

Då tänker jag att jag behöver äta för att bli mätt och det blir ett otroligt komplext projekt men det är inget konstigt med det. Det gör vi alla och det är egentligen inget vi reflekterar över. För att bli mätt behöver jag handla ingredienser. För att kunna göra det måste jag ha pengar, jag tänker ta min scooter för att komma till Carrefour och jag måste köra rakt i rondellen vid Hiperber. För att klara det måste jag ha bensin. Jag behöver också ha blinkers på scootern så jag kan lämna rondellen på ett tryggt sätt. Jag måste sätta på mig en hjälm innan jag åker. Jag väljer att handla på Carrefour istället för Hiperber även om ingredienserna jag behöver finns även där. Jag kan välja om jag vill ha nötkött eller kyckling i min indiska curry som jag planerar att tillaga. Utifrån vilket kött jag väljer, väljer jag också vilka kryddor jag behöver. Jag minns att jag har alla kryddor jag kan tänkas behöva. Jag behöver ha en spis och elektricitet också. Kokkärl, tallrik, bestick mm, mm.

När jag väl kommer till Carrefour väljer jag vilket kött jag ska köpa. Jag tittar på det. Jag tittar på det så som jag tittar på kött. En slaktare skulle tittat på köttet på ett annat sätt och kanske förstå vilken styckningsdetalj han ser, en vegetarian kanske skulle titta på det med avsmak. Jag tittar säkert på det på olika sätt om jag är mätt eller om jag är hungrig också.

Jag kan föreställa mig hur det råa köttet doftar och känns om jag skulle ta ur det ur förpackningen och jag vet vilken doft- och smaksensationen jag kommer att få när jag till slut får äta det. Jag vet ungefär vilken temperatur köttet ska ha när jag tar fram det för att vara fräscht och ungefär hur länge det ska stekas på varje sida och hur spisvredet ska stå för att jag ska få till rätt temperatur. Jag vet vilka kryddor och andra livsmedel som smakmässigt passar till köttet och jag kan tänka på hur djuret hade det när det levde. Jag kan t o m föreställa mig vad djuret tyckte om och inte i sitt liv.

Om jag t ex inte skulle hitta hjälmen skulle hela curryprojektet äventyras. Detta är livet.

En dag på stan

Jag och grannjänta åkte buss ner till stan och gick ett varv.

Tog kaffe och macka i solen. Underbar värme. Vi gick och gick. Tog en sväng ner till havet och till outletten jag brukar gå till när jag är nere på stan. Jag behöver öva mig på att inte handla saker jag tycker om. Egentligen har jag nog alla klädesplagg jag behöver under min livstid nu. Vinterjackor behöver jag aldrig mer. Byxor har jag redan för många par. Strumpor, kalsonger och t-tröjor behöver jag nog fler av innan jag dör men jag behöver inte bunkra upp och ha stora lager som jag alltid brukat göra. 

Jag köpte 5 kg riktigt ris i alla fall eftersom jag passerade den indiska livsmedelsbutiken vid busstationen. Det är öronproppar som gäller nere på stan. Alla är så högljudda de kan verkar det som. 

En efterlysning vid busshållplatsen.

Tydligen har värmerekord slagits i Torrevieja. Det har varit den varmaste november månad på väldigt länge. Det har varit helt fantastiskt men lite oroväckande också som alltid när det handlar om extremväder.

Jag kom fram till att det egentligen bara är en enda sak som är bra här och det är vädret. Allt annat kunde faktiskt varit bättre. Å andra sidan får jag samma känsla i Kristinehamn numera. När jag var yngre älskade jag Kristinehamn men nu känner jag ingen kärlek längre. Jag känner mig "lurad" av Kristinehamn. Det som en gång var så levande har nu blivit en spökstad och tillhåll för högljudda invandrarbarn. Det enda som är bra i Kristinehamn är ICA Maxi. Man känner igen sig om man läser boken "Saknad" av Katarina Barrling och Cecilia Garme. Det är det jag känner för Kristinehamn. Saknad efter det som en gång var när staden levde.

Så här beskrivs boken på Bokus:
En stor invandring på kort tid har förändrat Sverige i grunden. Och i ett land av ingenjörer är det de praktiska frågorna som diskuteras: skolresultat, arbetslöshet, bostäder. Men vad skapar folkhemmets försvinnande för känslor hos dem som bor här? Och vad händer med människorna som måste tiga om dem?

Saknad är en berättelse om att förlora något man kanske inte ens visste att man hade. Det är en resa i tid och rum för att försöka förstå varför ett land som betraktar sig som tolerant, vidsynt och framtidsinriktat har så svårt att hantera förändringar som har med människor att göra.

Den är verkligen läsvärd!

Mitt intresse för filosofi har egentligen funnits hela mitt liv. Jag har alltid "filosoferat". Tänkt på saker som är större än livet men framförallt kanske saker som år mindre än det mesta. Detaljer har alltid varit min superkraft. När jag skrev min bok fångade jag det hela i bokens titel; "Allt det vackra jag har i min hjärna". Mer om detta nedan.

Rubriken på dagens inlägg fick bli "Tingen i sig och tingen för mig". Alla ting existerar i världen. Oavsett vem som betraktar ett ting så ser det ut på ett visst sätt. Det kanske låter på ett visst sätt också. Eller doftar på ett sätt. Jag varseblir tingen med mina sinnen - ett eller flera. Jag ser tingen med ett mänskligt öga. Myror ser samma ting med myrögon och katter ser tingen med kattögon. Hur tingen egentligen ser ut när ingen ser dem kan vi egentligen inte veta. Det är skillnaden mellan tingen i sig och tingen för mig.

Jag fotograferade mina två dosetter och kan låta dessa vara föremål för mitt fortsatta resonemang.

Här ser vi två dosetter och den uppmärksamme inser att bilden är upp-och-ner. Det är den ju egentligen inte eftersom det inte finns något ner eller upp på dosetter. Den ena är rosaaktig och den andra är blå. Vi ser att det troligen är svenska dosetter eftersom vi ser att bokstäverna å och ö använts. Hade inte texten funnits hade vi heller inte tyckt att bilden varit upp-och-ner. Vi förstår att texten på dosetterna motsvarar veckans alla dagar. Det är sju fack i dosetterna, lika många dagar som det är i en vecka och varje fack har en förkortning av dagens svenska namn på veckodagen tryckt i vitt.

En katt kan ju också se dessa dosetter. Den kanske inte kan skilja på färgerna såsom blått och rosa. Jag har hört någon gång att katter är färgblinda så att den rosa dosetten kanske bara framstår ljusare än den blå för katten. För katten betyder den tryckta texten ingenting. Om en fluga skulle titta på dosetterna kan man föreställa sig att flugan ser med sina facettögon och hur ting ter sig för flugor kan vi inte veta. Inte heller hur dosetter ter sig för katter. Det kan vi som sagt inte veta och inte heller få reda på.

Som den levande varelse jag är har jag en gång sett en dosett någonstans. Jag har sett flera dosetter under mitt liv. De har varit lite olika utformade och haft olika färg. Alla har haft sju fack och de flesta har haft text på respektive fack. I Kina har säkert dosetterna kinesiska tecken på luckorna men jag skulle troligen ändå förstå att det är just en dosett jag ser.

I min hjärna har ett stort antal dosetter gett upphov till en idé om en dosett i den databas som hjärnan är. Likadant är det med t ex en kratta. Jag och Stefan diskuterade en kratta i förrgår. Jag såg att det stod en kratta lutad mot ett räcke hemma hos honom. Krattan var lite sliten och skaftet var kortare än normalt. Själva järndelen var rostig. Jag har förstås aldrig sett en exakt likadan kratta förut men jag visste direkt att det var en kratta jag såg. Det kvittar om krattan varit helt i plast och lila så hade det ändå varit en kratta. Den skulle överensstämma med min idé om en kratta.

I dosettexemplet ovan kan vi ana mer än bara dosetter och tabletter. Tabletterna har troligen en liten doft som jag tror jag kan föreställa mig utan att lukta ner i dosetten. Jag vet hur dosetten känns att hålla i och jag vet hur locken öppnas och stängs. Jag vet ungefär hur det låter när man stänger ett av locken. Jag vet att det skramlar lite om jag skakar den. Av erfarenhet vet jag också att om man öppnar alla locken samtidigt och fäller dem så långt bakåt som det går, kommer dosetten att tippa över och bli stående lutad mot de öppna locken. För att undvika det brukar jag försäkra mig om att inte öppna locken mer än att de står vinkelrätt ut från dosetten.

I varje tablett i dosetten finns någon sorts verksam substans som påverkar min kropp på ett eller annat sätt. Några påverkar t o m mitt psyke eftersom en del av pillren klassas som psykofarmaka. 

Dosetterna är också en form av tidsdokument. Jag vet ur vilket fack jag tog tabletter igår och jag vet att innan jag åker på fredagsmarknaden på fredag kommer jag att svälja innehållet i facket märkt "FR" i den blå dosetten. Jag kommer ta rätt fack även om dosetten ligger upp-och-ner då också. T o m om jag blundar kommer jag att kunna öppna rätt fack utan att riskera att öppna fel.

För övrigt ser jag på bilden att dosetterna ligger på ett gult tyg. Jag känner igen tygets struktur och kulör och jag förstår att det är endera en av mina fotpallar eller en av mina fåtöljer som utgör bakgrund.

När jag kom på titeln "Allt det vackra jag har i min hjärna" var det det här meningen handlade om egentligen. Hur tingen ter sig för MIG. Jag kan titta på en röd hibiskusblomma och tycka att den är vacker. Men det jag ser är ju hur den ter sig för mig. Det är inte alls säkert att du som läser detta tycker som jag. En röd hibiskusblomma kanske inte betyder något för dig. Du kanske inte tycker den är vacker ens. Jag kan inte veta hur hibiskusblomman ter sig för någon annan än mig själv. Inte hur den ter sig för min vän Ylva eller för Gunde Svan. Jag vill sträcka mig så långt att jag påstår att hibiskusblomman inte är vacker i sig. Det är föst när min hjärna processar den den ter sig vacker. För mig (nota bene).

Detta att förundras över ting utgör en extremt stor mening med mitt liv. Det finns för övrigt ingen mening med det här jordelivet vi har. Det är jag övertygad om och det är ligger i vårt eget intresse att fylla det här livet med en mening. Här tänker jag förstås att ordet "mening" står för syfte.

----------------------------------------

Jag åt indiskt när jag kom hem från stan. 25 grader varmt vid 17-tiden.

Sedan tillbringade jag kvällen i min fåtölj tittandes på TV tills det var dags att lägga sig och läsa. 

Detta är min utsikt från TV-fåtöljen.

Stefan i Quesada

Vaknade lite senare än vanligt. Åt frukost och åkte upp till Stefan Dalevi i Quesada. Jag hade lite beskärningsuppdrag däruppe. Jag körde scooter i kortbyxor upp dit och det var inte kallt. Den 2 december. Helt underbart. 

Vi satte oss och drack kaffe och pratade lite om vad vi gjort sen sist. Jätteskönt i solen. Sedan gav jag mig i kast med en förvuxen hibiskus.

Före.

Efter.

Jag tog och klippte ner en blyblomma helt till markan också.

Före.

Efter.

Det var väldigt skräpigt på gruset under den och jag försökte elda bort allt fnas som låg på marken men det var nästan omöjligt att få eld på det.

När det brunnit ut åkte vi och skulle käka lunch. Jag hade sett ett ställe på vägen som hette "Restaurang Budapest". Vi åkte dit och skulle prova den. Men det var alldeles för dyrt ansåg jag. 30 € för gulasch. Det blev ointressant så vi åkte till ett brittiskt ställe som Stefan kände till. Där fick vi oss i alla fall en varsin english breakfast. 

Det funkar alltid.

Jag testade allt som fanns på såsmenyn. Kall brunsås... Nja. Ingen hit.

Vi åkte till Coop så Stefan fick handla och sedan åkte vi hem till honom igen.

Jag hämtade bara min rygga och sedan åkte jag hemåt. Jag passade på att åka in till Mariujanaaffären i Los Montesinos och köpte tre nya frön. Den här gången pratade jag lite med tjejen som jobbade där och hon berättade hur jag skulle gå tillväga när jag satte fröna. Hon rekommenderade sådana där Jiffy-pots och det hade jag faktiskt med mig från Sverige. De skulle blötas och sedan skulle jag peta ner fröer i dem. De skulle stå mörkt de första dagarna och absolut inte för blött. Efter några veckor när plantorna blivit en decimeter skulle de planteras i krukor.

"Super Critical" x "Ruderalis" var det jag satte denna gång. När jag var klar gav hon mig ett "bonusfrö" av sorten "West coast OG" x "Gelato 41 auto". Märkliga namn.

Jag åkte ifrån min hoodie hos Stefan. Det var t-tröja och shorts som gällde på hemvägen.

Mina starar

Min inre klocka är tydligen inställd på 07:00. I morse när jag satt framför morgon-TV såg jag tre vanliga starar på gräsmattan. Det normala härnere är annars svartstarar. De vanliga stararna är lite större och har inte det där spretrufsiga utseendet. Det är svartstararna som bidrar till att ljudmiljön är så fantastisk härnere.

Kl 19:50 kom leveransen från IKEA igår. Då låg jag i sängen och läste. Det var heller inte fåtöljen som kom. 

Det var fotpallen. Alltid något. Jag har kommit på en annan lösning för placeringen av min TV också så den TV-bänk jag beställt är överflödig. Jag ska försöka få lämna tillbaka TV.bänken vid tillfälle.

Denna söndag hade jag små funderingar på att åka upp till citronmarknaden men det fick vara. Jag höll mig hemma istället. Jag satt och läste David Hume i min läsfåtölj och sneglade på herrarnas 20 km i finska Ruka. Nästa IKEA-leverans är på fredag den 6 december. Sedan borde det vara fåtöljen som kommer den 9 december. I och med det är leveranserna slutförda.

Jag tog en snabbsväng till Leroy Merlin och köpte lite vitfärg. Väldigt lite folk ute bland affärerna denna söndagsförmiddag. Jag är inne på att måla lite. Bl a de fula furudörrar som det finns tre stycken av här i lägenheten. Men även ett rullbord som jag överväger låta bli min nya TV-möbel.

Allan kom förbi och tog farväl för denna gång. Han skulle åka hem till England idag. 

Jag kollade lite skidor under dagen och kl 16 var jag bjuden till Bornemarks för middag. Vad som skulle serveras fick jag inte reda på i förväg mer än att det skulle vara något gott. Den informationen nöjde jag mig med.

Jag och Sven sitter och kollar kartan.

Fläskstek med pressgurka och äppelmos. Supergott och äktsvenskt.

Det var andra gången jag körde scooter i mörker. Allt gick bra och ingen trafik.

Imorgon börjar en semestervecka igen.