Katt och gubbe

Det regnade på förmiddagen. Det var välkommet. Satt och låg och läste fram till lunch. David Hume "Om förståndet". Ylva i Kristinehamn meddelade att hon köpt en jullöpare till mig på Rusta i Kristinehamn så då blir det enhetligt när Felix får en sådan i sin fåtölj.

Åkte till Habaneras för att byta min inköpta vitfärg från högblank till satin. 

Åt lunch på Vaini club på övervåningen. Likadan mat som Felix och jag åt där i somras. Gott men jag blev proppmätt.

Tog en selfie med mig och en bild på en katt. Nöjd gubbe.

Sedan hem igen och det var fortfarande mulet så jag satte mig för att titta på Robinsonavsnitt jag halkat efter. Fortsatte att läsa Hume och tittade på skidskytte.

Jag utvecklade gårdagens filosofiska resonemang också. Jag hänvisar till Sartre när det gäller följande tankar. Är vi fria? Vad betyder frihet? En del anser att vi i viss mån har fria val att göra vad vi vill. Vi är begränsade av vår fysik, vårt intellekt och t o m vår ekonomi förstås. Andra menar att vi inte själva väljer egentligen. Det är bara kemiska processer i oss som styr. Sartre säger i alla fall att vi är fria att ta olika val i vardagen och att vi själva måste fylla våra liv med mening i en meningslös värld. Där är jag enig med Sartre. Individen själv har makt att göra olika val utifrån sina möjligheter och begränsningar.

Fenomenologi beskriver medvetandets erfarenheter och gör våra erfarenheter till observerbara skeenden så som de uppträder för oss. Medvetandet är alltid medvetet om någonting. Medvetandet sätter olika saker i fokus som t ex när vi kör bil. Vi fokuserar på att framföra fordonet men under tiden arbetar medvetandet med andra saker mer i skymundan. Men fokuset behöver inte bara handla om den omvärld vi befinner oss i. Fokus kan också ligga på känslor, minnen och förväntningar. Fenomenologin innehåller två beståndsdelar; objektet som betraktas med sina egenskaper och personen som observerar objektet med de sinnesupplevelse betraktaren får av att observera det. Men det är inte bara sinnesupplevelsen. Det är något djupare än så. Det handlar om medvetandet och det medvetandegjorda. Medvetandet kan också betraktas och medvetandegöras.

När vi fokuserar på oss själva ser vi oss som objekt. Vi fokuserar på idén om oss själva som omfattar den samlade erfarenheten vi har om livets alla erhållna upplevelser. Det som samlats i vår "databas" över upplevelser. Vi kan när som helst plocka fram något ur denna databas och fokusera på det.

Det som definerar mig som person är hur jag rör mig, vilken mat jag tycker om, om jag är punktlig och en massa andra saker.

Sartre skriver "Existensen föregår essensen". Individen av kött och blod blir något (essens) först när den börjat leva sitt liv.

Världen omkring oss erbjuder så mycket olika saker för oss att fokusera på och vad vi väljer att fokusera på beror på vem vi är. Hur idén (databasen) över oss ser ut. När jag sitter i min läsfåtölj och tittar ut i mitt rum ser jag en massa olika saker som jag kan identifiera. Jag ser inte bara färger, linjer och ytor. Rakt framför mig ser jag en stor svart rektangulär yta men jag vet att det är en TV. Det finns ingenting härinne som jag inte vet vad det är. I min databas har jag en massa erfarenheter från många olika TV-apparater, saltkar, kollegieblock stolar mm, mm. All den erfarenheten är essensen av Eddie. Den jag blev.

Om jag fokuserar på kollegieblocket, pennan och min tankeförmåga medan jag sitter här och skriver uppmärksammar jag ändå ringduvan som hoar utanför, att grannen verkar städa och att jag är varm och torr och tillfreds men att jag börjar bli lite hungrig.

Då tänker jag att jag behöver äta för att bli mätt och det blir ett otroligt komplext projekt men det är inget konstigt med det. Det gör vi alla och det är egentligen inget vi reflekterar över. För att bli mätt behöver jag handla ingredienser. För att kunna göra det måste jag ha pengar, jag tänker ta min scooter för att komma till Carrefour och jag måste köra rakt i rondellen vid Hiperber. För att klara det måste jag ha bensin. Jag behöver också ha blinkers på scootern så jag kan lämna rondellen på ett tryggt sätt. Jag måste sätta på mig en hjälm innan jag åker. Jag väljer att handla på Carrefour istället för Hiperber även om ingredienserna jag behöver finns även där. Jag kan välja om jag vill ha nötkött eller kyckling i min indiska curry som jag planerar att tillaga. Utifrån vilket kött jag väljer, väljer jag också vilka kryddor jag behöver. Jag minns att jag har alla kryddor jag kan tänkas behöva. Jag behöver ha en spis och elektricitet också. Kokkärl, tallrik, bestick mm, mm.

När jag väl kommer till Carrefour väljer jag vilket kött jag ska köpa. Jag tittar på det. Jag tittar på det så som jag tittar på kött. En slaktare skulle tittat på köttet på ett annat sätt och kanske förstå vilken styckningsdetalj han ser, en vegetarian kanske skulle titta på det med avsmak. Jag tittar säkert på det på olika sätt om jag är mätt eller om jag är hungrig också.

Jag kan föreställa mig hur det råa köttet doftar och känns om jag skulle ta ur det ur förpackningen och jag vet vilken doft- och smaksensationen jag kommer att få när jag till slut får äta det. Jag vet ungefär vilken temperatur köttet ska ha när jag tar fram det för att vara fräscht och ungefär hur länge det ska stekas på varje sida och hur spisvredet ska stå för att jag ska få till rätt temperatur. Jag vet vilka kryddor och andra livsmedel som smakmässigt passar till köttet och jag kan tänka på hur djuret hade det när det levde. Jag kan t o m föreställa mig vad djuret tyckte om och inte i sitt liv.

Om jag t ex inte skulle hitta hjälmen skulle hela curryprojektet äventyras. Detta är livet.