Ännu mera golvrivning. När jag skyfflat ur allt spån ur trossbotten, rensar jag bjälkarna undertill. Jag drar ur spik och hugger bort sådant som är murket. Några bjälkar är oroväckande dåliga och det känns inget vidare att ligga under golvet och hugga rent. Man får ju känslan att det ska hända något i den ensamma kvällen. Att alltihop ska braka ner över en.

Detta är de brädor som höll upp sågspånen. De är svårt angripna av hussvamp. Enligt en google-träff på Internet rötar hussvampen veden så den sönderfaller i kuber. Det ser man också här.

Jag har också upptäckt att brädorna som är genommurkna ändå har kvar någon sorts sammanhållande "skinn". Själva ytan kan vara seg och svår att dra isär, medan den inre veden är helt murken.

Idag har jag inte varit så effektiv som jag tänkt. Jag var alldeles ledbruten efter gårdagens rivning. Bytte i alla fall två takpannor som var trasiga.

Skorstenen är svårt åtgången av frostsprängning och tidens tand. På snickarens inrådan täckte jag öppningen med en skiva som jag lade tre stora stenar på. Därmed kan det inte regna rakt ner i den i höst. Till våren ska den plockas ner och renoveras.