lördag 18 juli 2009

Nu har jag riktigt dåligt samvete. Får inget gjort trots att jag köpt inspiration i form av en arbetskilt. Jag trodde det var det som saknades men det visade sig vara fel. Det ska tydligen till mer än så för att få igång flitens lampa igen.
En dag i veckan när jag kom upp till kapellet, låg det ett brev på trappan under en tyngd.
Elnätsägaren hade inte kunnat skilja på leveransadress och fakturaadress. Denna uppmaning att sätta upp en brevlåda kändes ändå ganska bra. Jag åkte raka vägen ner och köpte en plastlåda och började snickra på en stolpe till denna.

Det kändes bra att sätta upp den. Lite som att det blev ett steg närmare inflyttning och boende.

Sedan blev jag förstås sittandes på trappan igen. Folk som åker förbi ser mig alltid sitta där och en del oroar sig t o m för att min tid rinner iväg. Det är nästan så att jag skäms för min lättja. Men, som ni vet, -jag är en fri man!

Jag fick besök av mina två kusindöttrar och det var jättetrevligt. Jag har kommit närmare dem tack vare denna blogg tror jag. Deras bror skulle jag också gärna vilja träffa och det får jag nog också tids nog. Deras far var en gång som en storebror för mig.

Igår kväl var jag bjuden till ett par som nyligen blivit New York-frälsta. De skulle snart dit igen och vi pratade erfarenheter från våra resor. Sedan pratade vi kristinehamnsminnen och skrattade gott.

Idag vaknade jag sent och åkte till kapellet efter en del ärenden. Blev sittandes igen förstås. Jörgen kom upp och sedan fick vi besök av I som var ute och åkte. Vi lyssnade lite på musik och I åkte hem och hämtade sin gitarr. Jörgen hade lagat en gitarrförstärkare åt H men visste inte hur det lät efter reparationen. Vi kunde enas om att det lät mycket trevligt. En tidig Hagströmsförstärkare på 10 W.

Ikväll får jag ägna mig lite åt lägenheten och pilsnerdrickning på hemmaplan. Måste röja lite inför kommande pappavecka.

4 kommentarer:

FrkLugn sa...

Inte ska du bekymra dig över lite lättja. Du har gjort ett fantastiskt arbete med kapellet!

Tror på att man ska renovera i lite lagom tempo annars blir det bara ett tvång. Är det lustfyllt går det bättre.

Har sett exempel på de som renoverat ihjäl sig och sedan inte orkat loppet ut. Sen står de med ett halvfärdigt resultat.

Dessutom så hinner dina idéer sjunka in lite.

Eddie sa...

Jag är egentligen inte orolig. Det är mest "omgivningen" som bryr sig.

Imorgon ska jag i alla fall försökamig på seriöst arbete i kapellet.

Anonym sa...

Känner igen mig i det du skriver om att "omgivningen" tycker att man ska göra mer än vad man själv vill/kan! Jag försöker strunta i vad de tycker och sköter hus och renovering i min egen takt. Man har inte att alltid lust att hålla på med huset! Själv har mitt stora projket stått ganska still det senaste halvåret men nu börjar restaureringslusten komma tillbaka!

Strunta i vad de säger!

/Charlotta

Eddie sa...

Håller med dig, Charlotta!

Det är bara att vara cool inför andras oro.