I lördags hade jag besök av Anders från Karlstad. Vi hade en riktig skivspisarkväll; han, jag och Ann-Karin. Här är en bild från tillfället.
Var uppe i går och slipade det sista av spacklingen på väggar och snickerier. Ann-Karin målade ett köksskåp invändigt med grundfärg förra gången vi var där. Hyllplanen består av spånskiva så jag spacklade dem en omgång. Sedan målade jag snickerier med tonad vit. Fönster- och dörrfoder, fönsterbräden och en dörr. Jag hade också glömt att måla en kökslucka när jag höll på i köket (för längesedan nu). Den fick också en omgång grå färg.
Nu sitter jag i lägenheten och pratar Lego med Felix. Han ställde upp vad han kallade "De ondas armé" på köksbordet nyss.
En Star Wars-armé med både skepp och slagna hjältar.
2 kommentarer:
Tack för i lördags. Mkt trevligt. Även denna gång fick man höra ngt man inte hört förut. "Orgel och Trummor" eller var det tvärtom. Snart har jag väl vant mig vid Tasavallan också...och kanske t.o.m. Zappa. Är nästan förvånad att dessa inte landat än. Trevligt på kapelltrappan. Det är ngt visst med att ha en väg utanför dörren. Vilka passerar?...man får lite koll...Vart ska dom?...Vad ska dom göra?...man får spekulera lite om den allra vanligaste vardagen. Vi har samma läge på stugan i Ångermanland. Vägen som utsikt är inte fel.
Ja, det var trevligt. Jag tror att du är avogt inställd till Tasavallan och Zappa bara för att jag försökt prångla på dig dem i alla dessa år. Du måste bli fri i tanken, Anders.
Du har helt rätt i att det är trevligt med en väg framför huset. Man sitter och tittar på vilka som far förbi och vinkar till de man känner igen. Dessutom får jag spontanbesök ibland. En del bromsar in och kommer in i kapellet på en rundtur. De säger att de undrar vad som är på gång med huset.
Jag känner mig stolt när jag sitter där på trappan.
Skicka en kommentar