Just hemkommen från kapellet. Jag har spikat upp taklist och grundmålat dessa inför takmålning som troligen kan ske imorgon. Det är inget roligt att vara däruppe just nu. Idag har jag inte haft någon annan där, utan bara gått och pysslat i det tysta med sammanbiten min. Man hinner fundera mycket över livet i dessa ensamma stunder. Om det är nyttigt eller inte vet jag inte men just nu leder livsgrubblerierna till att jag blir ledsen och sårad.

Jag sitter här och lyssnar på Santana "Live at the Fillmore" från 1968 (the summer of love). Jag har tagit första ölen också och ringt I och pratat några ord med honom. I kväll är det blues på Bowlingen med "Walking canes" och t o m det känns mig likgiltigt. Jag ska i alla fall gå dit och det kommer säkert att bli bra. Jag kommer att träffa en massa bra folk ikväll. Dessa bluesband drar bra människor!