Kommod

Idag efter jobbet kom elektrikern och tittade på vad han förväntas göra under sin kommande insats här i kapellet. Badrum och uthus blir det nästa gång han kommer. Vi har inte gjort upp datum ännu.

När jag trodde dagens hantverkarbesök var över, glider snickaren in och börjar peka med hela händerna. Armarna till och med. Vi tittade på kommande trappsteg på uthustrappan och sedan gick han med in och började styra om med kommoden i badrummet. Han fick mig att borra i det nyuppsatta kaklet och mäta och väga av.

Under tiden han bestämde hur allt skulle utföras satt han på en stol i hörnet av badrummet och var "chef".

Jag fogade mig som undersåte och gjorde som han sa. Till slut var de första delarna av badrumsinredningen på plats.

Kommod och badrumsskåp.

Det är tur att jag har den där jävla "byggbasen" annars skulle jag inte komma någonstans.

Det känns bra att jag borrat i kakel som jag var så rädd för innan. Nu kan jag borra på egen hand hur som helst. Jag har lite spärrar när det gäller vissa moment som jag inbillar mig vara riskfyllda. Kakelborrandet kom jag över ikväll. Jag kan gå och gruva mig för moment som jag fått för mig kan gå fel. Länge innan de ska utföras. Jag är rädd för att göra fel och att någon skrattar åt mig i efterhand.

Det är en genomgående känsla jag har i mitt liv. Jag tror det kommer ifrån hur min mamma hanterade mig när jag var liten. Hon lät mig förstå att jag var oduglig och att det mesta jag tog mig för antagligen skulle gå åt helvete. Det sitter tyvärr i än idag.