One step

För drygt 40 år sedan skulle jag och min mamma åka upp till min kusin i Kvarndammen. Vi tog buss "4. Malmen Övre Kvarn" från Norra Torget. Förmodligen hade vi tagit buss "2B. Marielund" ner till Norra Torget och löst övergång. Vi satt längst bak i bussen på vänster sida. Snett framför oss till höger satt en yngling med långt hår och hål i örat. Mamma knuffade mig i sidan med armbågen och viskade: -Titta. Han har hål i örat. Ska inte du ha det?
Kanske det, tänkte jag. Det var ju lite coolt och det var ingen annan kille i min ålder som hade det vad jag minns. Tanken föddes och det skulle senare bli verklighet.

En tid därefter skulle det ske. Mamma följde med mig till Salong Huvudsaken som då låg just på Norra Torget. Jag fick sätta mig i en frisörstol och en kvinna tvättade min vänstra örsnibb. Sedan tog hon fram ett pistolliknande föremål som hon trädde på örsnibben så att den kom att hamna mitt i en sorts mekanism. Sedan tryckte hon av. Örsnibben nöps ihop och en liten vass metallpigg trycktes igenom snibben. Framifrån och bak. På framsidan hade piggen en pärlformad avslutning och på baksidan sattes en lite låsanordning fast. Låsanordningen kallades kort och gott för en "plupp".

Idag är det exakt 40 år sedan jag satt i den där frisörstolen.

Min förebild på bussen den där gången när mamma viskade blev jag kompis med i 16-årsåldern och vi träffas ibland än idag. Mannen heter Kurt Ohlsson och är en av mina mest långvariga vänner.