Det var en kall vinter i kapellet. Hjärnan var också fullständigt nedkyld eller åtminstone avtrubbad och dum. Allt var fruset och jag ville bara gräva. Gräva bort grässvål och plantera.
Skapa.
Jag sökte en ny passion i livet och försökte hitta något jag kunde brinna för.
En passion som jag devis tvingade mig till för att glömma och få bort. Passionen låg inte så långt bort men en massa annat stod egentligen i vägen för tiden och ekonomin.
Jag har planerat att göra ett kök och badrum i kapellet men den planeringen har fått stryka på foten för omedelbar tillfredsställelse.
Rätt som det var i den kallaste vintern tog jag en restresa, ospecificerat till Gran Canaria och bodde i en bungalow med hibiskushäck och mådde kroppsligt ganska bra.
Här min bungalow med Bouganvilla.
När jag flög hem blev det tyvärr ännu dystrare. Tankar om livet eller inte dök upp som jag aldrig haft förut.
Hem igen till ensamheten och TV-progammen dagtid i kapellet.
Min underbara son Felix (13 år) har förmedlat vad som är verkligt i mitt liv. Han har varit min välsignelse under denna period i exil.
Sedan började marken tina runt kapellet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar