Städningen av marken under prediksalen går vidare. Jag är i den delen av krypgrunden där det är sämst utrymme uppåt så det är lite jobbigt att få ut säckarna med bös. Man måste krypa på alla fyra och man får ta säcken med en hand, lyfta den en bit, krypa förbi den och vända sig om och lyfta den en bit till i färdriktningen.

Där jag är nu är det ganska tjockt med spån. Det understa av spånmattan är blött och fullt av stenar i olika storlek. Därför blir säckarna tunga väldigt fort. Jag har en handskyffel. En sådan som man använder när man sopar upp mindre mängder brödsmulor runt köksbordet. De flesta har ju sopborste och sopskyffel med skaft så man kan stå och sopa. Jag förstår egentligen inte varför dessa sopskyfflar tillverkas i den korta varianten utan skaft. En sådan har jag köpt i alla fall. Den tunna gummiläppen i skyffelns framkant har jag dock avlägsnat.

Jag började att sopa marken och tänkte arbeta mig bort mot den stora svampen som jag nämnt förut. Hela tiden hägrade den i mig och jag kunde inte städa koncentrerat. Jag blev helt enkelt tvungen att ta med mig strålkastaren och krypa in till den för att fotografera den. Först när jag gjort det fick jag arbetsro igen.Här är den! Som ni ser har jag lagt min snusdosa vid den.

Den är grotesk! Här och var har det slagit upp fruktkroppar på den vita, täckande väven. Den är också på väg upp på grunden.
Här har den torkat. När killen från Anticimex var här sa han att svampen verkar inte ha trivts så bra i huset. Hade den gjort det så hade den ätit upp hela huset för länge sedan. Det verkar som om svampen varit i huset länge.
Man måste ändå säga att den är respektingivande.

Och nästan vacker.

Eller vad säger ni?

Imorgon fortsätter städningen och då ska otäckingen bort. Jag hoppas och tror att detta är den sista bilden på svamp som kommer att visas i denna blogg.