Idag har jag varit i Stockholm igen. Jag lade märke till en lustig sak idag också. Man gör det när man är ensam och reflekterar över omgivningen särskilt mycket.

Jag gick på en trottoar där man hade ställt upp en byggnadsställning för att renovera en fasad. Man gick alltså under byggnadsställningen egentligen. Jag hade musik i öronen och framför mig såg jag hur smältvatten från snön droppade ner från ställningen. Det var stora kalla droppar som föll och utan att aktivt väja undan för dessa blev jag förvånad att jag aldrig fick någon i skallen. Det var ganska långt att gå också under dessa droppande ställningar men när jag väl var ute på andra sidan verkade det som jag klarat mig från att få en endaste droppe på mig. Jag gick under klar himmel igen.

Plötsligt smaskade en droppe ner i min kala panna på den högra sidans flik där hårfästet dragit upp sig med åren. Den var stor och iskall och träffade mig ganska hårt. Jag tittade upp. Jag var ju åtminstone 10 meter från byggarbetsplatsen. Det enda som fanns ovanför mig var den långa näsan på en lyftkran. Det hade alltså droppat smältvatten från lyftkranen ca 20 meter upp i luften och droppen som föll hade lyckats träffa mig.