Igår när jag var i Stockholm promenerade jag från SKL-huset (Sveriges kommuner och landsting) på Söder. Jag gick genom Gamla Stan och den skuggiga Västerlånggatan. När jag sedan kom ut i solen så satta jag mig på Stallbron strax innan Riksdagshuset. Det var varmt och skönt i solen. Jag slöt ögonen och lyssnade på Sveriges huvudstad. Jag tänkte på vad som skiljer Tokholm och New York åt ljudmässigt.

Jag hörde ett antal ljud som jag aldrig hör i New York:

• Måsar (det finns inga fåglar i New York. Konstigt men så är det).
• En duva som lyfte från marken med sitt karaktäristiska flaxande.
• En kyrkklocka.
• Polisbilar var femte minut (inte ens i New York är det så. Vad är det med Tokholm egentligen?!?!?).
• Ett torrt löv som blåser utmed marken (jag har inte sett några torra löv i New York. Möjligen då i Central Park men där är allt så "välstädat").
• Finska turister.
• Svenska mobiltelefonsignaler (Nokiatune m fl).
• Tre killar i 25-årsåldern som går brett och tar upp hela gågatan medan de skriker till varandra högljutt på något arabiskt språk.
• Högljudda människor överhuvud taget.

Sedan tänkte jag: -Var är ryggsäcken? Jag måste ha järnkoll på min ryggsäck i Stockholm känns det som. Det satt en man ovanför mig i trappan och jag fick liksom ögon i nacken för att kolla så att han inte tog ryggan för mig. Till slut ställde jag den framför mig och lindade i foten i ena axelbandet för att vara på den säkra sidan. Jag kan inte hjälpa det. Jag känner mig utsatt och som ett rånoffer i Stockholm. Den känslan har jag aldrig haft i New York.

När jag kom hen ringde jag Jörgen. Han var i kapellet och höll på att laga ett oscilloskop som han fått för att det var trasigt.

Här står det på operationsbordet hos doktor Jörgen. Och det är klart att han lyckades laga det. Han är otrolig!

Här står vårt eget oscilloskop ovan på ett vi lånat. Under det lånade står en tongenerator.

Så här ser mina mackor ut numera.

Mmmmmmmm!