London.

Vi åkte i god tid till flygplatsen, åt köttbullelunch på IKEA i Västerås och sedan gick vi bet. Kartan på hur man skulle ta sig till flygplatsen visade sig vara fel. Kartan var ett år gammal och det räckte för att vi skulle hamna alldeles åt helvete i Västeråstrakten. Till slut hittade vi ändå rätt och kom ombord på planet till Lodon. Felix for väldigt illa av flygfärden. Han har inte full kontroll över trycket i öronen så han var väldigt medtagen när vi landade. Vi åkte tåg in till Liverpool str och försökte byta där så vi skulle komma till hotellet. Det var stora problem i tunnelbanetrafiken så vi fick vänta länge på tåg. Till slut kom vi ändå rätt och klev av vid Wimbledon central. Och vilket ställe vi kom till... Lördag kväll, Halloween, bara araber... det kändes...så där...

Vi var i alla fall tvungna att äta något. Felix beställde en portion pommes och jag en spicey rice på ett ställe som hette Piri-piri på själva huvudgatan i stadsdelen. Gatuköksinnehavaren ringde taxi åt oss. Ingen bil kom. Efter 20 minuter gick vi in igen. Han ringde igen. 20 minuter till och ingen bil. Gick in ytterligare en gång. Han ringde igen men ingen bil kom. Felix orkade då inte längre utan började gråta, uppgiven och fruktansvärt trött. En kund på gatuköket skulle skjutsa oss mot en mindre betalning och jag lät det ske. 5 pund för bilfärden till hotellet var det värt. Väl framme slängde vi oss i sängarna på vårt Ibis-hotell.