Dilemma

Jag satte mig på golvet i prediksalen förut och tog itu med det allra värsta jag vet. Att sortera saker som legat ihopblandade i en låda en längre tid. Vad ska jag spara och vad ska jag kasta?
Jag försökte lägga upp det i högar. En kastahög och en sparahög. Det dröjde inte länge förrän alla saker låg utspridda överallt ändå eftersom det kan vara svårt att ta beslutet för varje pryl.

Upptill på bilden ligger en självklar kastahög. I den finns köpekontrakt och diverse handlingar knutna till min bostadsrätt som jag bodde i innan jag flyttade hit. Bruksanvisning till en TV som jag köpte 2008, en musmatta och en mintpastillask jag köpt i New York. Till vänster ligger också en kastahög. Tomma dvd-fodral, några brända cd-skivor som är helt ointressanta och en bordstablett.

Till höger i bild ligger de tveksamma sakerna och de jag ska spara. Men var ska jag lägga dem när jag beslutat att de ska vara kvar? Det är ju enklare att kasta än att behöva bestämma en förvaringsplats. Varje liten pryl till höger sätter igång ett ansträngande tankearbete.
Mitt munspel till exempel. Jag har aldrig spelat på det eftersom jag inte kan. Jag har alltid haft det men ska jag kasta det? Kommer jag att börja spela på det. Nej. Givetvis inte. Kan det vara bra att ha? Antagligen inte. Vill någon annan ha det. Knappast troligt. Alltså är det bara att kasta det men det är inte så enkelt. Munspelet fungerar ju. Jag lägger det åt sidan så länge...

En fotofilmsburk med ett plektrum i som jazzgitarristen Mike Stern har spelat med på en konsert på Nefertiti i Göteborg. Det kastar jag inte men var ska jag lägga det? Jag har ingen förvaring där det passar in. Om jag hittar en gaffel och en sked vet jag direkt att de ska ligga i varsitt fack i besticklådan men ett plektrum från en jazzmusiker.

Ett radiokontrollerat armbandsur som jag aldrig mer kommer att använda. Det är väl ändå skräp? Kanske Felix vill ha det? En målad träbit som förmodligen ska likna en gubbe. Något Felix gjort. Vill han att jag sparar den? Ett foto på mig när jag står framför en helikopter på Manhattan och ska ta en guidad tur, en cd-skiva med foton. Jag vet inte vad det är för foton på den. Två elektronrör som kan vara värda pengar. Jag har i alla fall antagligen köpt dem dyrt. USB-minnen (3 st), en låda med 50 cd-skivor med brända piratkopierade zappakonserter och en fullt fungerade datormus.

Jag lackade ur och gick och satte mig i soffan. Varför är det så svårt med de här oviktiga besluten.

Sakerna på golvet får ligga tills imorgon. Då kanske det går lättare med besluten. Eller inte.