Nu har jag överlevt det årliga sjukdomstillståndet "Veden". Veden är en sjukdom som drabbar nästan uteslutande män i medelåldern. Den yttrar sig så att man under varje vaken sekund tar reda på allt som är gjort av trä, är omålat och kan användas för uppvärmning i framtiden. En del drabbar det väldigt hårt. De åker runt i bilen och tar reda på vindfällen och dylikt för att kunna hamstra i sitt vedskjul. Lastpallar, strön och annat förpackningsmaterial av trä som man kan slå isär och elda är också attraktivt.
Själv är jag ytterst lindrigt drabbad. Jag köper min kluvna, torra ved och slänger in direkt i vedskjulet. Jag måste ändå medge att det känns väldigt bra att dra hem en rågad släpkärra med björkved och slänga in i skjulet inför vintern.
Nu är det gjort. Två kubikmeter köpte jag och det är ju ingenting egentligen. Lagom mycket för lite trivseleldning i vinter.
Jag har varit bortrest en del den föregående veckan och kapellarbetet har stått stilla. Nu är det två veckor kvar till New York-resan och jag börjar bli lite nervös. Jag blir alltid det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar