Dagen började så så bra. Jag vaknade tidigt och gick upp och drack mina fyra koppar kaffe. Jag skulle besikta bilen och släpkärran, båda för första gången. Jag var ju klar långt tidigare än 11:50 när jag skulle vara där. Åkte en sväng med ekipaget och hamnade på Mc Donalds där jag köpte Chili cheese tops eller vad det heter. Åkte ner till besiktningen och där var det inga problem med någonting. Roland ringde och ville ha sitt äppleträd beskuret. Det är jag som sköter hans fruktträd sedan en massa år.
Jag åkte hem efter besiktningen och bytte om och hämtade mina beskärningsverktyg. Jag klippte ett äppleträd hos Roland och sedan åkte jag hem. Jag hade fortfarande släpkärran efter bilen så jag lastade på alla sommardäck och min garagedomkraft och åkte upp till golfbanans parkering för att ha ett slätt asfaltunderlag när jag bytte hjul.
Släpkärran gick det inte att byta på. Garagedomkraften kunde inte lyfta nog högt för att jag skulle kunna få hjulen hängande. Det var bara att skruva till alla hjulbultar igen och skita i kärran. Jag bytte bakhjulen på bilen. Det var svårt att hitta tag för domkraften och jag var rädd att jag skulle pumpa upp domkraften rakt igenom golvet på bilen. Men det gick. Fram var det värre. Det fanns ingenting att sätta domkraften under. Jag provade lite olika ställen men det knakade otäckt. När jag väl fått tag började bilen luta åt ena hållet så jag avbröt. Faan också att jag inte ens ska klara att byta hjul på biljäveln. Jag fick åka hem med sommarhjul bak och vinterhjul fram. Det var en jobbig motgång och jag lackade ur totalt. Blev bara sittandes sedan när jag kom hem.
Allt det där kom över mig. Vad värdelös jag är. Att jag inte duger. Ville bara lägga mig ner och dö. Sådana jävla skitsaker kan ställa till det väldigt för mig. Jag har ingen att prata med heller. Jag ringde snickaren och han skrattade givetvis åt mig. Önskar att någon någonsin kunde säga att jag gjorde något bra.
Jag satt på baksidan i solen och tyckte allt var eländigt. Det är jobbigt att vara lagd som jag år. Jag tycker om att vara ensam men inte jämt. Idag mindes jag hur trevligt jag haft här i kapellet en annan påsk när vädret var jättefint. Jag och en kvinna låg och solade och jag hade så roligt. Jag tror det var 2012 eller möjligen 2013. Det var overkligt varmt. Vi drack champagne och hon sköt en huggorm på baksidan med sin hagelbössa. Jag skulle viljat ringa henne idag och bjudit henne på kaffe men jag vågade inte. Hon vill inte ha med mig att göra längre.
Imorgon är det jobb igen. Jag vill inte åka till järnvägsstationen med blandade vinter- och sommardäck men jag måste. Jag vill inte åka till järnvägsstationen över huvud taget.
2 kommentarer:
Eddie,
Mannen som bland många saker har räddat och renoverat ett kapell, byggt förstärkare, gläder sina med människor med en skitbra blogg.
Han har förutom detta ett mycket stort hjärta och en bra musiksmak. Och han är dessutom en bra far.
Han tycker att han är värdelös för att han inte vet var man kan sätta domkraften på en biljävel???
Jag fattar ingenting, men jag är väl lite korkad...
Tycker Sven
Ibland går det över styr med mitt mörker. Det sitter i ett par dar sedan glömmer jag det mesta. Det tar ett tag att komma igen efter en svacka bara. Idag har jag skrattat gott tillsammans med Felix och det är underbart!
Tack SvenS för fina ord!
Skicka en kommentar