Mannen i skogen och mina hoyor

Igår fortsatte jag med mitt byggprojekt. Det går långsamt och det som tar mest tid är att få trappstegen eller det jag ska stå på att stå stadigt. Marken är väldigt ojämn under regelkonstruktionen och jag tycker det är så obehagligt att stå och vingla när jag ska göra något ovanför ögonhöjd. Det är mycket kvar att göra över ögonhöjd tyvärr och det är nu man önskar att man gjutit ett golv istället för att ha ett bjälklag.

Nåväl. Det går sakta och jag känner obehag men snart är det värsta över. Idag kom takplåten till Beijers men jag trodde jag skulle få den hemkörd. Får reda ut det imorgon.

Igår tog jag en utflykt till Niklasdamms trädgård för att njuta av lite perenner och kanske få med några hem. Mellan Älvbron och Heinola finns det ett hus på vänster sida. Där bor Jan med sin vackra kvinna, Margot. Jan är en trogen bloggföljare och det var jättelängesedan jag pratade med honom. Jag svängde ner på gården och blev varmt mottagen. Vi gick ett varv bland uthusen och tittade på en massa saker. Jan har ett litet sågverk och har en del virke på lager. Virke som jag kommer behöva till uthuset. Vi tittade igenom vilka dimensioner som fanns och det visade sig att det jag behöver kan levereras av Jan. Äkta kristinehamnsvirke till mitt uthus! Jag kommer att ta det mesta av virket från vännen Jan till uthuset. Det är så mycket enklare för mig att åka upp dit och handla virke. Jan har också andra öppettider än byggvaruhusen.

Jan har tänkt när han har sågat virket. Jag vet hur han har tänkt för han har en kärlek till stockarna han sågat upp. Jag slår vad om att han skulle känna igen en viss konstig kvist i en bräda om jag visade honom. Han skulle minnas att han sett den förut och han skulle ha en relation till kvisten. Det tänker jag på när jag använder hans brädor och reglar. Konstig samhörighet men det känns mänskligt.

Tänk vad ett infall att svänga in på en gårdsplan kan förändra allting.

Idag var jag uppe och hämtade första lasset. Skruvläkt till plåttaket. Sedan åkte jag hem och satte upp de sista takstolarna. Nästa steg är att skruva upp skruvläkt för plåttaket. Mellan takstolarna och skruvläkten ska det ligga en plast. Ett kondensskydd så att inte plåttaket ska få kondens på undersidan och så att inte kondensvattendroppar ska droppa ner på det jag har i uthuset. Bildas kondens ska det droppa ner på plasten och rinna ut under plåttaket utanför uthuset.

Här är konstruktionen med takstolar.

Plasten är 8,6 meter lång och 3 m bred. Jag rullar den från dess långsida för att lägga upp rullen på taket och sätta fast den nedifrån och upp. Det kommer att bli jobbigt. Framförallt eftersom jag måste flytta trappstegen hundratals gånger innan jag är klar. Varje flytt av trappstegen innebär krångel eftersom marken är så ojämn. Mellan fem och tio försök brukar det ta innan jag tycker den står någorlunda på varje position.

Så här ser plasten ut när jag håller på att rulla den.

Här ligger plastrullen färdig för att lyftas upp på takstolarna, men det blir imorgon det.

Inne i kapellet växer mina Hoyor för glatta livet. Jag har insett att en del av dem behöver klätterstöd. En del Hoyor klättrar och andra hänger helst från en ampel eller piedestal. Helst skulle jag vilja ha någon form av torn för dom att klättra på men jag brukar göra egna, lite enklare, stöd av grov ståltråd.

Ikväll behövde jag göra stöd till två Hoyor.
Det första gjorde jag till en Hoya pubicalyx.

Så här såg den ut innan jag satte dit klätterstöd. Man ser hur ivrig hon är att hitta något att klättra i.

Så här försökte jag tygla henne med ett klätterstöd.

Här nyuppsatt H. diversifolia.
En annan variant på klätterstöd som jag gjort till några andra Hoyor.

Här H. kerrii.

I det här vardagsrummet och i den här värmen växer hoyorna jättebra.

Se ivern hos H. PL GPS 282. En del hoyor har lite konstiga namn. Det finns många varianter som ännu inte är beskrivna och då brukar de få sådana här namn som härleder till platsen de påträffats.

Här H. macgillivrayi Pandanus creek. En orotad stickling som jag betalade 200 kr för och som jag hoppas väldigt på. Den blir helt fantastisk när den blir stor och går i blom.

Jag är också väldigt svag för Hibiskus. Jag har min mormors gamla jättehibiskus här och den är så fantastiskt vacker. Stor och praktfull och blommar underbart med blodröda dubbla blommor. Jag tar sticklingar från den då och då men lyckas inte alltid att få dem att få rötter.

Här är i alla fall en stickling som är rotad och får påbörja en ny klon av mormors underbara Hibiskus.

Jag ska ta en ny bild när den slagit ut.