Oj vad fort kroppen tacklar av. De tre senaste dagarna har jag legat i sängen, tittat i taket, läst, tänkt, slumrat, förfasat mig över min arbetsgivare. När jag ska upp ur sängen går det knappt. Armarna har inte styrka nog att trycka upp överkroppen. Jag får rulla ur med underkroppen först. Jag skulle behöva ett sådant där handtag som hänger ovanför sjukhussängar.
Jag vågar inte gå ut i halkan. Felix tyckte att jag stod och balanserade konstigt igår mitt på ett betonggolv hos Wafab och han hade rätt förstås. Hela jag är instabil.
Jag är hungrig men orkar inte laga mat. All mat jag tänker på kväljer mig. Jag har så fruktansvärt ont i axlar och rygg. Högerhanden är för det mesta bortdomnad. När jag sitter rakt upp och ner framför TV:n får jag jätteont. Just nu är den enda ställningen jag kan vara i är platt på rygg med högerarm utefter sidan.
Här ligger jag alltså och väntar på något som jag inte vet vad det är. Imorgon ska jag på "utredningssamtal" till Karlstad. Jag fasar redan för att kliva på det där förhatliga tåget. Fasar för att någon av kollegorna ska se mig. Fasar för allt som har med Karlstad att göra. Imorgon ska den känsliga historien berättas igen. När ingen tror på mig. När jag ser på dem hur de tänker. "Skärp dig", det där kan väl inte vara något problem. Du överdriver.
Jag vill sätta mig på ett plan till Spanien nu istället och ta hand om mig där. Jag fryser dygnet runt här och på nätterna har jag feberfrossa och skakar och blir genomsvett.
Damhockey på TV utan publik.
Maratontittning på "En plats i solen" på TV4-Play. Översköljd av denna casinoreklam.
Åkte och hämtade pizza.
Den var precis så äcklig som jag föreställt mig. Kebabpizza. "Gangsta-kost". Det var många år sedan jag åt kebabpizza. Åt en fjärdedel och ställde in resten i kylen. En ny skjut-, och sprängvåg har börjat i Stockholm igen. Undrar hur många av offren som dör med kebabpizza i maginnehållet. Det borde gå att göra statistik på. Garanterat mer än hälften. 80%?
Fördomar? Ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar